Nu var det DU som gjorde FEL!

Det finns ingenting som går bort så mycket som tillsägelser på dansgolvet. Det hände mig senast för några veckor sedan. Jag dansade på Grönan med en kille jag inte sett förut. Han var inte helt nykter och dansade sin egen stil, som var snarare kubansk än LA och inte helt i takt. Rätt var det var la han händerna på mina höfter och skakade mig, som för att visa att jag skulle röra mer på dem. Jag är förvånad själv över att jag är så artig att jag stannade kvar.

I början, när många av mina danspartners var lika mycket nybörjare som jag så hände det ganska ofta att jag fick instruktioner, även om det var de som höll på att öva en tur. Jag kunde få kommentarer som. "Nu var det du som gjorde fel." Själv brukar jag kunna stå ut en eller två låtar utan att leka dansinstruktör.

Det där med fel och rätt finns inte i socialdans. I torsdags dansade jag bara fem danser. Tre var med gamla godingar som jag känner mig avslappnad med. Visst blir det missuppfattningar ibland, men det går att fortsätta att dansa och ha kul ändå. Det är ingens "fel". Sedan dansade jag med en SM-fyra :) och en mambokung :). Jag har inte dansat särskilt mycket med någon av dem (och är fortfarande en on2-novis), så jag blir alltid lite mindre avslappnad, men båda två är så trevliga, leende och proffsiga så det är en fröjd att dansa med dem. När sådana salseros finns, ser jag ingen anledning att dansa med surisar eller divor!

Längden har betydelse

Nu verkar det kanske som om jag har gått och inte varit 100% i tre veckor. Så är icke fallet, kan jag meddela. Sedan sist har jag haft två kanongånger på Grönan och en salt kväll på Chicago. Jag ska försöka få en lika bra ikväll. Grönan och Chicago - Chicago och Grönan. Mina två favoritplatser på salsakartan. En stund i början av sommaren och en stund i slutet så överlappar de och ger möjlighet till två höjdartillfällen i veckan!

Den ena kvällen på Grönan hade jag en sneakerskväll. Jag kände för att ha båda fötterna på jorden och vara lite stabil. Den kvällen var alla långa killar där! I min värld är det inte självklart att långa killar funkar bättre än korta eller lika långa, men den där kvällen var de bäst. Den där styrkan, centrifugalkraften och samspelet som jag kan få till med längre killar är underbart kul och skönt. Och även om jag ser likadan ut så känner jag mig kvinnligare och tycker att jag dansar bättre då också. En faktor som icke är att förakta.

Inte riktigt hundra

Den här sommaren har det hänt något förskräckligt. Jag tycker inte att det är 100% kul att dansa. Jag är nere på 1-2 gånger i veckan och en kväll på Grönan når på sin höjd upp till kanske 70%. Förra lördagen var kulhets-, stämnings- och glädjefaktorn kanske 20%. Jag tänkte åberopa jetlag, men det gills nog inte på 4½ timmes biltransport...

En gång på La Isla i sommar - bättre golv än på länge och en ny rolig salsero, men annars trist. Ruedapraktika på söndagar - alltid kul, men jag hör inte längre till de hysteriskt salsafrälsta. Kanske är det en ny platå. Förhoppningsvis blir det bättre.