Salseras salsaår 2009

Förra årets lista finns här. Rubrikerna i år är inte alls samma, vilket jag ser som en del i min utveckling. Andra saker har varit i fokus i år.

Årets förutsägelse: Redan den 4 januari siade jag om att 2009 kanske skulle bli året då jag blev en mer normal salsera, men att jag skulle fortsätta söka flow. Så blev det.

Största strömning/influens: Kubansk. Jag trodde att jag blev mer kubanskt lagd under hösten, men redan den 13 februari vittnar jag om utomkroppsliga eller snarare inomkroppsliga upplevelser till kubanska rytmer. Under hösten blev det mer kubanska dansgolv och konserter. Kubanskt tillkom som ny etikett på bloggen.

Kurstäthet: Under vårterminen hade jag terminskort. Under höstterminen blev det en kurs i veckan. Däremellan klämde jag in ett antal ruedapraktikor i Vasaparken under sommaren. Se där, mer kubanskt!

N.Y. Mambo-utveckling: Gått kurs båda terminerna. Nytt tänk för hjärnan. På väg att bli biten. Några härliga kvällar på Södra Bar. Sedan överdos. Just nu inte så intressant.

Bäst: Flow, flow, flow. Det är underbart i salsa heaven! Bra låt, bra stämning, bra salsero och jag är där. Dessutom: Calle Real.

Sämst/gillar ej: Trampskador och dissarsalseros. Klibbiga dansgolv. Shines och styling hamnar också under den här rubriken.

Antal nya skor: 3.

Bedrifter: Vann VIP-kort till Djungelsalsan i flest-danspartnertävling. Uppträdde med en danskoreografi med tre amigas på min födelsedagsfest. Blivit en hejare på att bjuda upp nya salseros.

Bästa uppspottning: Spotify - som nu har betydligt fler träffar på salsa än den 18 mars.

Bästa salsaplatserna: Chicago och Grönan. Det ska mycket till att putta ner dem från tronen.

Konserter: LA-33, Charanga Habanera och Calle Real.

Salsarelaterade facebook-vänner: 109 av 227 mot 90 av 176 den 10 februari.

Media jag salsar runt i: Länkad på SalsaAkademiens hemsida. Med i intervju på kurser.se

Hedersomnämnande som trogen läsare, meste bloggkommentator samt årets bästa chachacha: Pierre

Nu skålar jag för ett 2010 fyllt av flowsalsa i glittriga skor till bra musik med härliga salseros.

Gott nytt år!

Gott gry

Min systerson är hos mig några dagar. I ungefär halva hans liv har salsan funnits i mitt och han har väl aldrig varit särskilt imponerad av musiken. Han gillar dock att dansa och han kan skaka rumpa och göra högersnurr. Jag tror han har det i sig.

Idag satte jag på Calle Reals senaste medan han satt vid datorn och jag var i badrummet och sminkade mig. Jag såg i badrumsspegeln hur han satt och diggade och sedan ville han att jag skulle dansa för honom. Jag måste tipsa syrran att sätta honom i salsakurs, sedan är det bara att vänta tills han växer till sig.

Kurstrött

Jisses, det är redan vecka 50 och sista kurstillfället idag. Jag ser fram emot julledigt. Det är som det är med att alltid vara uppbokad på tisdagar och dessutom känner jag mig inte så on2:ig just nu.

Jag håller på och grunnar på hur jag ska göra nästa termin. Jag hade tänkt köpa terminskort på SalsaAkademien som förra våren, men då kommer jag att känna mig uppbokad om något. Ska jag bara gå en kurs vet jag inte vilken. Jag kan ha klippkort och gå på drop in på footwork och lady styling ibland. Jag kan prova ett annat kursställe, men vet inte vilket i så fall.

Om jag frågar mig själv varför jag dansar så fattar jag själv att jag är i en fas där jag inte ska gå någon kurs om jag inte har lust. Glädjen i att dansa med en skön salsero, att röra sig till bra musik, att vara i flow är allt jag behöver just nu och det får jag ändå titt som tätt.

Vad ska jag nu göra med friskvårdspengen?!

Calle Real på Lava, Stockholm Sweden

Lava visade sig vara en bra konsertlokal, vidare än Kägelbanan men inte fabriksstor som Münchenbryggeriet. Jag och mina amigas kom dit och hann dansa oss varma och glada innan konserten drog igång. Vi lyckades knipa några riktigt bra platser och sedan drog det igång.

Första gången jag såg Calle Real kommer jag ihåg att jag blev irriterad på att det var många "mår ni bra" och "kom igen" för att få igång publiken. Energi och samspel är som magi - de kan inte tvingas fram, men när de uppstår är det fantastiskt att vara en del av. Bandets glädje och deras ös uppe på scenen igår blandades med kärleken från publiken och till musiken. Ljussättningen var snygg och funkade så klart bra mot deras vita kläder. När de är så många på scen blir det ett djup, som flera lager. De som fotade fick säkert snygga bilder. Förresten var det väldigt många killar i väst igår - både på scenen och på dansgolvet. Har de läst min blogg, eller?

Hur som helst tycker jag att det är svårt att förmedla känslor i ord, men blanda värmen, glädjen, den medryckande musiken, ljuset, rörelsen och den kollektiva upplevelsen så uppstår en pulserande livskänsla. Det är som att vara inuti ett hjärta och det är precis så en live-konsert ska vara.

Calle Real - försnack

Selam kör årets första julfest med Calle Real-konsert ikväll. Den går av stapeln i Kulturhuset. Jag gick förbi där (gamla Lava) tidigare idag och då riggades det.

Det här blir tredje gången jag ser Calle Real och jag tror inte att jag säger för mycket om jag gissar att det här blir den bästa gången. Kanske inte för dem, men för mig. Jag tycker bättre om deras musik idag är för två år sedan när jag såg dem första gången på Münchenbryggeriet. De kör ju timba och jag har ju fått mer av de öronen på senare tid.

Andra gången jag såg dem var förra året på Debaser när de firade 10-årsjubileum. Då tyckte jag att de var bättre. Just nu lyssnar jag på dem på Spotify och om några timmar blir det alltså tredje gången gillt.

Kärlek

En gång i månaden är det Cuban Night på Socials. De har blivit mina favoritkvällar.

Jag kommer ner där och ser folk jag känner, men alltid några som bara kommer dit när det är kubanskt. Ljuset är soft 50-talsmysigt. DJ N-rike spelar bra musik och jag känner igen de flesta låtarna. Folk har jobbat hela veckan, men kommer dit drivna av glädjen de vet att de kommer att känna i kroppen.

Emellanåt kan jag tycka att det är ytligt i salsavärlden, men idag när jag hade dansat några härliga låtar stod jag bredvid en stund och bara tittade på mina glada, svettiga vänner och då kände jag att mitt hjärta var extra stort.