Lava visade sig vara en bra konsertlokal, vidare än Kägelbanan men inte fabriksstor som Münchenbryggeriet. Jag och mina amigas kom dit och hann dansa oss varma och glada innan konserten drog igång. Vi lyckades knipa några riktigt bra platser och sedan drog det igång.
Första gången jag såg Calle Real kommer jag ihåg att jag blev irriterad på att det var många "mår ni bra" och "kom igen" för att få igång publiken. Energi och samspel är som magi - de kan inte tvingas fram, men när de uppstår är det fantastiskt att vara en del av. Bandets glädje och deras ös uppe på scenen igår blandades med kärleken från publiken och till musiken. Ljussättningen var snygg och funkade så klart bra mot deras vita kläder. När de är så många på scen blir det ett djup, som flera lager. De som fotade fick säkert snygga bilder. Förresten var det väldigt många killar i väst igår - både på scenen och på dansgolvet. Har de läst min blogg, eller?
Hur som helst tycker jag att det är svårt att förmedla känslor i ord, men blanda värmen, glädjen, den medryckande musiken, ljuset, rörelsen och den kollektiva upplevelsen så uppstår en pulserande livskänsla. Det är som att vara inuti ett hjärta och det är precis så en live-konsert ska vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar