Kallt ute kallt inne

Jag borde veta bättre än att klä upp mig i en av mina finaste toppar och gå på salsakonsert med höga förväntningar. Det är upplagt för att gå åt h-vete.

Inom fem minuter efter att jag kommit dit hälsade jag på tre av mina Annor plus en fem-sex andra snygga amigas. Redan då borde jag kanske anat oråd, men jag tog ett glas vin och dansade en dans innan konserten. Konserten, med Gilito y su clave, var inte speciellt bra. De verkade trötta och osäkra i början och även om de tog sig mot slutet fick jag ingen energía av dem.

Under och efter konserten blev det fullt på dansgolvet och längs kanterna fanns drivor av tjejer. I sådana lägen förväntas det tydligen av en tjej att hon ändå är glad och tacksam. Hon ska le och dansa på stället så att någon vill bjuda upp henne. Det spelet orkar inte jag hålla på med. Jag blir mer och mer dränerad på energi och oftast ganska ledsen. Jag ler bara och mår bra och utstrålar energi när jag får dansa dans efter dans till bra musik. Det var bra låt efter bra låt igår, men jag förblev stående. Kall, osvettig och grymt besviken gick jag hem.

(De killar jag är mest undrande över är de som skiner upp när de ser mig, kindpussas, småpratar, ger komplimanger och sedan bjuder upp någon annan tjej.)