Kallt ute kallt inne

Jag borde veta bättre än att klä upp mig i en av mina finaste toppar och gå på salsakonsert med höga förväntningar. Det är upplagt för att gå åt h-vete.

Inom fem minuter efter att jag kommit dit hälsade jag på tre av mina Annor plus en fem-sex andra snygga amigas. Redan då borde jag kanske anat oråd, men jag tog ett glas vin och dansade en dans innan konserten. Konserten, med Gilito y su clave, var inte speciellt bra. De verkade trötta och osäkra i början och även om de tog sig mot slutet fick jag ingen energía av dem.

Under och efter konserten blev det fullt på dansgolvet och längs kanterna fanns drivor av tjejer. I sådana lägen förväntas det tydligen av en tjej att hon ändå är glad och tacksam. Hon ska le och dansa på stället så att någon vill bjuda upp henne. Det spelet orkar inte jag hålla på med. Jag blir mer och mer dränerad på energi och oftast ganska ledsen. Jag ler bara och mår bra och utstrålar energi när jag får dansa dans efter dans till bra musik. Det var bra låt efter bra låt igår, men jag förblev stående. Kall, osvettig och grymt besviken gick jag hem.

(De killar jag är mest undrande över är de som skiner upp när de ser mig, kindpussas, småpratar, ger komplimanger och sedan bjuder upp någon annan tjej.)

Illavarslande

I dagens horoskop står bland annat att "sportaktiviteter kan leda till smärre blessyrer". Bäst att ha fötterna under sig ikväll alltså.

Trevlig första advent!

Kanonkväll med smolk

Efter en okej Hot Salsa Weekend-kväll (fredagen) och en trevlig matiné i Alviks Medborgarhus (Eusebio och Saul) hade jag en kanoners Cuban Night på Chicago i torsdags.

Stämningen som skapas där är svår att slå. Känslan av att vara bland vänner. Alla njuter av musiken och glädjen sprider sig i kropparna. Dj N-Rike i god form. Man glömmer att det är november ute och att man kom dit med stelfrusna fingrar och att man ska upp och jobba nästa morgon.

Jag var jättetrött när jag kom hem från jobbet i torsdags. Just nu är jag mitt i utvecklingssamtalsdimman. Det krävdes en halvtimmes tupplur, två koppar kaffe och Rey Ruiz på hög volym. Sedan ansåg jag mig omstartad. Men energin räcker kanske inte hela vägen. Under sista dansen fick jag två irriterande tråkiga kommentarer. Först härmade salseron i fråga mitt ansiktsuttryck (typ att jag inte såg glad ut) och när vi dansat klart sa han att jag verkade trött. Hå hå ja ja, jag har ju min regel att inte gå hem med en dålig dans i kroppen, men onödiga kommentarer är det svårare att bortse från.

Tjuvdans

Fia med knuff har man ju hört talas om, men rueda med tjuv hade jag inte kört förrän igår.

Det var killöverskott på kursen igår. Då körde vi en rueda där de tre killarna som var "över" fick tjuva sig in i och knycka en tjej. För tjejerna var det bara att dansa på som vanligt, men ibland fick man finna sig i att ha två killar som försökte få dansa med en samtidigt. Det kunde jag lätt stå ut med.

En del tjuvade helt fräckt och andra smidigt. Det verkade som om det var lättast att tjuva på "prima" och svårast på "camina". Skoj var det i alla fall!

En annan stämning

Vecka 42 blev höstens hittills bästa salsavecka! Kurs i onsdags, en riktigt kul Socials på Chicago i torsdags och utgång igår, lördag.

Amigan och jag började kvällen utanför Mojito undrandes varför det inte kom salsamusik ut genom dörren. Amigan var där förra lördagen så vi trodde det skulle vara nåt, men vi fick gå till La Habana istället. Klockan var ca halv elva när vi kom dit och då var det ungefär lika mycket (dvs lite) drag som när vi var där en torsdag för några veckor sedan. Lite besvikna var vi kanske, men på bra humör och vi dansade ändå lite grann. När vi hade dansat med samma killar flera gånger kände vi båda att vi var nöjda, men precis då gick vi in i en andra andning.

Jag har aldrig känt det så tydligt någon gång förut, men det bara vände och blev kul. Till och med att dansa till en Pitbull-låt med en snuskig juckare bakom ryggen funkade (när jag hade hjälpt honom med var han fick ha sina händer). Vi började snacka med folk och jag dansade med massor av nya salseros. Stämningen tätnade. Det är svårt att beskriva, men det är lite sunkigt på La Habana. Till och med ölen är lite för varm och lite för avslagen. Men det passar där. Det glider runt en massa lirare som aldrig dansar (många av någon outgrundlig anledning med mössa på), det raggas mer och hånglas mer. Ganska stor skillnad mot Chicago och Grönan...mindre strikt och mer åt nattklubbshållet. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla det, men jag gör nog det.

3 minuter flow

Om man nu bara dansar en enda dans på Chicago (!) så ska man göra det med en bra salsero till en skön låt. Flow är kvalitet inte kvantitet.

Paris - Havanna - Stockholm

I torsdags var det mambo night på Chicago, så en amiga övertalade mig att vi skulle prova La Habana istället. En snabb kalkyl visade att om jag inte lät mig övertalas skulle kursen ha varit enda salsan på hela veckan.

Vi hade uppsamlingsheat på Paname på Hagagatan innan. En fransk upptakt på en i övrigt kubansk kväll. När vi traskade bort till "nygamla" La Habana var klockan i alla fall över tio på kvällen. Vi gled ned för trappan bara för att konstatera a) att de faktiskt flyttat baren och förstorat dansgolvet och b) att det var färre än tio personer där...

Vi bestämde oss för att kolla Sugar Bar istället, men innan vi kommit fram hade vi mött flera personer på väg i motsatt riktning. Då hängde vi med tillbaka så vi åtminstone skulle bli några fler på samma ställe. Det blev så småningom mer folk och jag dansade lite grann, men inte blev det någon riktig energi. Jag dansade i alla fall med fyra-fem killar inklusive han som var DJ för kvällen och en annan amigo som brukar vara DJ. Musikaliska killar - I like!

Jubileumskväll

Igår var det ettårsjubileum på DJ N-Rikes klubb Mi Salsa. Min rygg höll. Kanske blev den rent av bättre, salsa brukar hjälpa mot de flesta krämpor.

Det var mycket folk och i vanlig ordning massor av människor som jag aldrig sett förut. Var kommer de ifrån? Var finns de annars? Många från min kurs var där och lite annat folk jag kände så klart. Två salseros under kvällen var helt nya och båda var bra förare. Jag var med om en enda otrevlig typ på hela kvällen, men han var full (om nu det är en giltig ursäkt).

Musiken var bra. Jag brukar önska att N-Rike ska dra ner på reggaetonlåtarna. Då säger han alltid: "Nej, nej, det är inte reggaeton. Det är cubaton." som om det skulle hjälpa, men han spelade färre såna låtar igår. Istället har han anammat den nya bachatatrenden och körde lite för många sådana. För övrigt var det bra musik.

Golvet är alltid för trångt på Bolero Café. Man kan inte låta bli att undra vem som ritade denna långsmala lokal med pelare och fasta soffor. Det var ovanligt mycket glassplitter igår. När jag tog av mig dansskorna satt en stor glasbit intryckt i ena sulan.

Klädsel igår. Först tänkte jag först ta en riktigt blingig knallrosa paljettopp (det var ju jubileum), men det blev helsvart istället med guldringar i öronen, rött läppstift, rött nagellack och en röd tygros i halsen. Konstigt vad en röd tygros kan göra. Jag fick många komplimanger, vilket uppskattas. Den sista fick jag på väg ner i rulltrappan på t-centralen. En ungdomskille sa: "Snygg rosett!".

Aj då!

Det här var en dum höst. Min femveckorsförkylning har vandrat runt i kroppen och förra helgen tappade jag rösten. För säkerhets skull passade jag på att hosta mig till ryggskott också. Nu är jag hemma från jobbet veckan ut för att bli frisk.

Dansstatus: Ingen kurs igår, inget Chicago ikväll och det känns som ett stort frågetecken kring helgens Mi Salsa...

Jag vill komma tillbaka in i den goda cirkeln dans - endorfiner - väbefinnande - inga virus har en chans - jag i trim - mera dans - endorfiner o.s.v.

Mina människor

I onsdags var vi många på kursen hos Eusebio. När vi stod där framför spegeln och koncentrerade oss på hur vi satte fötterna blev jag plötsligt rörd över oss alla. Här bor vi i vårt nordliga (och idag extra mörka och kalla) land. Än är det inte vinter, men det mörknar för varje kväll. Vi jobbar hela dagarna, sliter och släpar och pusslar med dygnets timmar, kämpar med förkylningar och ändå tar vi oss till den där källarlokalen varenda onsdagkväll. Rätt så rart, tycker jag.

Humor på dansbanenivå

Jag var på vad som förmodligen blev mitt sista Grönan för i år igår. Inget direkt superkul hände utom att det var en galen kille där (som tvångsmässigt var tvungen att stå på huvudet tills han fick ett sår) och en salsero som det var lääänge sedan jag såg.

Vi snackade och dansade och sedan såg jag honom vandra runt lite osaligt, helt ovetande om vad som var LA-sidan och den kubanska sidan av dansbanan...

Vi möttes igen och började skojsamt snacka om hur bra det är att de ändå sjunger ledtrådar i salsalåtar - mambo och rumba till exempel, när man ska dansa det. Just då sjöng sångaren: "baila" och det tyckte vi var jättebra.

Fullbokad

Jag fattar inte hur jag fått plats med allt jag gjort den här veckan. Jag har väl en grym simultankapacitet, helt enkelt ;) Vissa saker får man ta bort och det har varit några timmars nattsömn här och där samt tyvärr salskursen igår och socials ikväll. Det går icke!

Jag har bland annat haft föräldramöte i måndags (12½h arbetsdag). Utbildning heldag i tisdags (vilket innebär planering åt vikarien), därefter styrelsemöte i kören och repetition samt att jag blev vidtalad av valberedningen så nu kommer jag att bli ordförande där (vilket iofs är en ära och kommer att innebära mindre arbete än nu när jag är fixare av allt möjligt). Personalkonferens och förlängd arbetstid på onsdagen ("bara" 10½h på jobbet), skippade kursen och blev bjuden på middag av en vän. Idag "vanlig" arbetsdag (fast ingen lunchrast, som vanligt) och planering åt vikarien igen för imorgon ska jag på en annan kurs. Dessutom har jag dragits med nån sorts ögoninflammation hela veckan.

På lördag har jag säkert hämtat mig någorlunda så jag orkar med lite Grön septembersalsa.

Osocial

Jag har friskförklarat mig från förkylningen. Jag befinner mig dock fortfarande i nån sorts chocktillstånd över att ha börjat jobba. Det är fullt ös hela tiden och trots att jag vet att jag får energi av att dansa så kan jag inte offra många timmar av min nattsömn. Jag pallar helt enkelt inte att vara social ikväll och ha en hel dag kvar att jobba. Inte just nu.

Det låter som om jag står framför ättestupan, men det är lugnt. Jag trivs på jobbet. Ska bara hitta stormens öga och placera mig där. Med den utsikten brukar jag komma ihåg att det bara är ett jobb. "Jag är inte bara lärare. Jag är salsera också."

Igår började Eusebios kurs och den var jag på och på lördag ska jag väl till Grönan. Helt salsalös blir jag alltså inte den här veckan.

Rapport från soffan

Som ett brev på posten...kom en dunderförkylning. Jag hade jobbat två dagar och vaknade den tredje med halsont, sedan blev det täppt näsa, snuva, huvudvärk. Idag är det lite bättre än igår, så mina kurer med Echinagard, vitlök, honung, whisky och läkande sömn har nog funkat.

Fast jag missade Chicago igår och tillfället att socialisera med bland annat salsa-gutten. Imorgon hade jag inte bestämt mig för Grönan, Mi Salsa eller både ock. Nu kanske det blir ingetdera.

Det är tråkigt att vara sjuk! Jag lovar att bättra mig.

Hjulet snurrar men hamstern är död

Jag har börjat jobba som lärare igen. Den här veckan har jag möblerat klassrum, planerat, lagt schema och gjort gruppindelningar både dagtid och nattetid... Ungefär varannan natt har jag legat vaken med tankarna omöjliga att få att landa.

I torsdags kväll, strax innan första Socials kickade igång på Chicago, var jag så trött att jag inte kunde fästa blicken och jag mådde nästan illa. Men det är klart att jag inte vill missa en Cuban Night.

Så klart hade jag många sköna danser. Så klart kickade endorfinerna in. Så klart piggnade jag till. Det som inte var som vanligt var att jag inte var så där speedad när jag kom hem. Jag brukar ha svårt att varva ner och somna. Tvärtom - jag somnade som en klubbad och sov ca sex timmar utan att vakna eller minnas några drömmar.

Eureka! Om jag ser till att vara lika trött fysiskt som mentalt kommer terminen att gå som en dans.

Salsalejon

Om det fanns statistik på vilket stjärntecken salseros är födda i så slår jag vad om att lejonen skulle toppa. Jag känner massor av salsafolk som fyller nu i augusti. I lördags var jag på en fest, nu på lördag blir det en till. Idag fyller jag.

Förutom underlaget av salsakompisars födelsedagar så tror jag att jag har läst att detta eldtecken söker sig till salsa.

Oscar D'Leon är, sitt passande namn till trots, kräfta. Han är född 11 juli, men om hans mamma hade gått över tiden bara 10-11 dagar så hade han kunnat styrka min högst ovetenskapliga teori.

Latino lovers

De senaste dagarna har jag gått och ilsknat till över någonting som "drabbat mig" mer det senaste halvåret än tidigare, nämligen killar som passar på och tar sig friheter. Ju mer jag tänker på i lördags desto mer ilsk blir jag.

I linjesammanhang håller salserosarna mer distans. På den tiden jag var mer LA än Kuba tyckte jag just att det på de kubanska festerna fanns fler gränslösa killar. Det ironiska är att det jag gillar med kubansk salsa är att den är närmare, rundare, musiken blir viktigare och den man dansar med. Man kan få till fantastiskt flow och samspel med en salsero, vilket är en av de stora anledningarna till att jag gillar det så mycket.

Jag har inget emot komplimanger och manlig uppskattning. Jag njuter av sköna salseros. Men de här killarna från i lördags känner inte mig och vi har knappt dansat. Då kan man inte börja rotera sitt underliv i otakt mot mig eller (ve och fasa) ta mig mitt på magen flera gånger när höfterna är såna perfekta handtag att använda vid förning. Man kan heller inte använda repliker som: "Du har sexiga ögon och jag är utbildad massör" kalla mig "mi novia" eller kommentera mina bröst. Det är lååångt över gränsen.

Ok, "don't get mad, get even"! Jag gillar det inte, men jag måste bli mer kylskåp. De måste fatta att det inte funkar. Fast jag kan inte låta bli att undra: om de kör den stilen så måste det ju vara för att de lyckats med den, eller...?

Uppdaterat: En latino lover kan komma från vilket land som helst.

Vadprotest

Jag struntar i min powerwalk på morgonen efter att ha dansat ca 8 timmar igår (2h ruedapraktika, ca 3½h Grönan och ca 2½h Sugar Bar). Vaderna säger nej. Jag dricker kaffe och funderar på kommande inlägg om rueda, kubanskt vs linje, salseros und so weiter (det där var på tyska, inte spanska).

Så välkomna åter och trevlig söndag!

Dubbelångest

Börja-jobba-ångesten sluter sig tätare kring mig för var dag. Imorgon är det en vecka tills jag börjar och torsdag till fredag börjar vi med att åka på kick off. Det hade varit trevligt när som helst utom just torsdagen den 12 augusti! Jag missar Calle Real på Stockholms Kulturfestival, men om jag genom detta inlägg kan tipsa någon annan så är inte allt förgäves...

Sugar Bar

Igår regnade mitt inplanerade besök hos goda vänner i skärgår'n, bokstavligt talat, bort. Å andra sidan betydde det att jag var i stan och hade möjlighet att avlägga mitt första besök på Sugar Bar.

Jag hörde talas om stället första gången för två veckor sedan, då jag var i Skåne och inte hade möjlighet att gå dit. Bilderna som jag sett från då visar en mysig bit av Kammakargatan med restauranger på båda sidorna och folkmyller utanför i stockholmssommarnatten och N-Rike och Saboga spelade visst, något som oftast är en garanti för bra musik. Igår var det inte riktigt den stämningen. Det var dock helt okej, för en som inte hade något annat att jämföra med. Några sköna låtar gömda mellan bachatan och merenguen. Ett okej stort dansgolv till antalet människor som var där.

Jag var där ett par timmar, men sedan gjorde jag som Askungen - drog strax före tolvslaget. På väg till tunnelbanan passerade jag den här lilla karamellen. Cuba vibes everywhere :)

Salsera+Salsero=bäbis

Ett salsabarn är fött!

Den första lyckliga sammansmältningen av en salsera och en salsero som jag lärt känna de senaste fyra åren. Honom först, tror jag. Han var (och är) alltid lika fascinerad av att jag har kalla armar trots att resten av mig är varmt. Hon dök upp något senare. Vi har varit på diverse salsatillställningar ihop och bott nästan grannar.

Plötsligt efter en sommar och ett Hamburg var de tu ett och ganska snart försvann de från salsagolven. Cocoonade och musicerade på annat håll. En trasig fot hade väl också nåt med saken att göra.

Ibland får man se dem ute, senast var det på Nalen på SalsaAkademiens våravslutning. Då är de väldigt omsvärmade och populära. Fast hon hade nåt som putade ut rejält och kanske hindrade henne en aning från att virvla för mycket.

Nu har putet kommit ut! Min första salsaamigosbäbis. Välkommen lilla du!

(Och jag som skrev DET HÄR inlägget i oktober för två år sedan. Ett av mina mest kommenterade.)

Salsera i sitt esse

Det behövs mer än lite regn för att hålla folk borta från Grönan. För mig var enda skillnaden att jag var blöt i håret redan när jag kom... Det var varmt på det där fuktiga sättet, som jag siat om innan. Det var säkert småkyligt om man inte dansade hela tiden, men det kan jag inte svara på. Jag dansade nämligen hela tiden bortsett från en halv låt då jag satt ner, lånade en solfjäder att fläkta mig med och fick höra en halv redogörelse för hur Hamburg var i år (hon blev uppbjuden mitt i).

Som vanligt efter en sån där fantastisk kväll har jag svårt att uttrycka den i ord, vilket hittills inte hindrat mig från att försöka. I morse när jag vaknade var jag fortfarande liksom febrig under huden. Kanske var jag bara uttorkad, men det liknar mer känslan när jag är kär. Ögonen är större. Kinderna rosigare. Hjärtat slår mer rytmiskt och jag svär på att jag vaknade med ett leende på läpparna. Jag drar inte den kemiska biten. Det har jag gjort förut: HÄR.

Innehållsförteckningen på de här kvällarna är i grunden samma, en kombination av musiken, stämningen, salserosarna och min egen inställning. Igår tänkte jag inte särskilt mycket på musiken, vilket måste innebära att den inte var dålig men inte extraextra heller. Det var salserosarna som gjorde min kväll igår och/eller jag. Jag var på bra humör redan när jag kom och dansade dans efter dans (salsa linje on1, kubansk salsa, salsa linje on2, merengue, bachata, rueda) med härliga salseros. Vi säger att det var jag, helt enkelt. Jag brukar få stå oemotsagd på den här bloggen :)

Dagens klädtips

Haha, jag har inget! Det enda jag kan råda när jag öser ur mina erfarenheter av olika väder och kläder (i salsasammanhang naturligtvis) är att ingen ska låta sig luras av att temperaturen sjunkit de senaste dagarna. Kvardröjande värme som lagras i mark och huskroppar, hög luftfuktighet och ett tak över hundratals svettiga salseros och salseras kan ställa till det i prognoserna.

Lycka till!

Hipp hipp hurra!

Bloggen fyller två år idag, men framför allt fyller jag fyra år som Salsera!

Jag hade mina funderingar på att fira med premiärbesök på Sugar Bar, men eftersom den här kvällen är minst lika varm som kvällen den 22 juli 2006 så skjuter jag upp det besöket. Jag sitter hemma framför min bordsfläkt istället och surar över att TV4 ersatt min psykologiska kriminalserie med friidrott.

Ett visdomsord kan jag dock bjuda på. Jag hittade det på kvittot från Loopen faktiskt:

Lev och njut om du är vis

ditt liv går inte i repris

Loopen

I sommar ska jag försöka hinna med alla ställen i stan som jag inte varit på än. En del har funnits ett tag och andra har precis ploppat upp. Loopen är en restaurang vid Hornstulls Strand, under Liljeholmsbron. Tidigt i somras, när jag fortfarande gick på kurs i närheten, hörde jag talas om denna brygga där det var salsa på onsdagar. Det var dock aldrig någon från kursen som gick vidare och jag hörde väldigt lite talas om stället på Facebook.

Förra veckan verkade det hända grejer och idag tyckte jag att det var hög tid att prova...vilket jag inte var ensam om! Vad kan man säga? Konceptet är oslagbart - utomhus vid vattnet, en skön sommarkväll, massa semesterglada människor och salsamusik (inte den bästa och på lite för hög volym). Efter en timme gick det tyvärr inte att få plats med aldrig så liten kubansk salsa.

Jag cyklade hem. Alldeles, alldeles ljuvligt att cykla över Årstabron klockan nio på kvällen. Folk överallt, sådär som det är på sommarkvällar i Stockholm. Av en slump valde jag vägen förbi dansbanan där Djungelsalsan brukar vara. Då var det tango där! Det såg härligt ut. Dessutom kunde man denna kväll välja La Isla eller Sugar Bar. Vilken dansdag.

Maten är verkligen bra på Loopen, även om man förslagsvis väljer en annan dag än just onsdag. Jag åt lunch där med en kompis igår och kan rekommendera både stekt strömming med potatismos (dagens) och räkmackan.

Nöjd Salsera innan hemcykling.

Cuba Café i Malmoe

Snygg logga!

Förra tisdagen var jag i Malmö. Innan jag åkte kollade jag vad det fanns för salsamöjligheter en tisdag i juli. Trots det höll jag på att aldrig gå dit. Jag fegade nästan ur, med andra ord. Det fiffiga med salsan är ju att man alltid har den som förenande drag med andra människor. Det är därför den är så bra att ha när man till exempel är på tjänsteresa i Köpenhamn eller spontansticker på egen hand till nån kongress i världen. Det är bara när man själv ska vara modig som det blir läskigt.

Så jag gick, på egen hand, Amiralsgatan ned (eller upp, jag är inte så hemma där) i det varma Malmö. Längst ut på hörnet innan man ens kommit in i Folkets Park ligger Cuba Café. Det är ett gammalt fjärilshus som inretts med pastellfärger, palmer och så har de kört in en Pontiac från 1957. Det var väldigt lite folk, men jag köpte en öl och bandet skulle strax börja spela.

Liveband en tisdagkväll kändes ambitiöst. De hette Güamá och var bra, bättre än de flesta i publiken hade vett att inse. Under deras andra set var det bara jag och en handfull människor kvar, bland annat en snubbe från Basel som dansade riktigt bra. Jag snackade lite med bandet och de tyckte jag skulle komma dagen efter, men då skulle jag inte vara kvar i Malmö. Tipset är så klart att gå dit en helg. Då får man tydligen knappt plats på dansgolvet. Stenplattor på golvet ifall nån undrar. Jag hade sneakers, passar alla eventualiteter.

När jag skulle gå babblade jag lite med dörrvakten. Han var 2,14 m lång och hade spelat basket istället för att dansa salsa, men han gillade musiken. Han tyckte att det var ett lugnt ställe att dörrvakta på, med trevlig stämning. När jag undrade om det var lugnt att promenera genom stan ringde han en taxi åt mig.

Slutsatser: Trevligt, bra ställe med skön atmosfär. Hyfsat lätt att få kontakt med folk, som kommer dit även från andra ställen än Malmö. Liveband. Besökes med fördel en helg. I´ll be back!

Paljett & svett

Igår hade jag en cerise paljettopp på mig på Grönan. Två personer sa under kvällen att de först inte kände igen mig. Jag som tycker att jag börjat ha riktigt mycket färg på kläderna. I och för sig kom båda kommentarerna från kurskamrater som sett mig dansa i samma urtvättade svarta t-shirt vecka ut och vecka in under våren. Det är det jag säger - det är ingen konst att impa lite om man bara sänker förväntningarna rejält innan!

Annars var temat för kvällen hög luftfuktighet. Igår var första gången någonsin som jag övervägt att gå hem tidigare på grund av outhärdliga svettningar. Efter mindre än en timme såg jag ut som en dränkt katt, men när jag höjde blicken såg jag att det gjorde alla andra också. Många luftpussar blev det och det var tur att jag stannade, för jag hade en kanonkväll.

Tropical night

Det var två veckor sedan Grönan, men igår var jag "på banan" igen.

Det är så spännande med sammansättningen på folk på Grönan. Jag antar att det bidrar att det är sommar. Folk är bortresta och några kanske hitresta. Man kan aldrig så noga veta vem man ska träffa på. Det är bara att gå dit och vara beredd på allt (det bästa). Det var fruktansvärt och tropiskt varmt igår. Under dansbanans tak rörde vi oss febrigt till musiken. Himla häftigt egentligen.

Jag tyckte att jag dansade mindre än vanligt, så när jag kom hem var jag "tvungen" att räkna. Åtta, mot förrförra veckans tjugotvå. För några år sedan var åtta olika killar på tre timmar snudd på rekord.

Grönan är bäst!

I lördags tog jag Djurgårdsfärjan från Slussen 19.15. Katarinahissen meddelade att det var 24 grader varmt. Jag satt i solskenet i aktern.

Vid halv åtta var Gröna Lunds dansbana full med folk och det var ändå Midsommardagen. Dj Saboga körde loss på högsta volym. Om man satt bredvid högtalarna började man pulsera. Inte för att jag satt särskilt mycket...när jag kom hem var jag tvungen att räkna mina salseros. Jag dansade med minst 22 killar!

Det går som vanligt inte att beskriva i ord hur jag känner mig efter en sådan kväll, men idag är det måndag och jag är fortfarande salsa happy.

Tack för lån av bild Martina.

Kubanskt för hela slanten

Okej - jag kan fortfarande säga att det är roligt att vara allround, att kunna både linjestil on1 och on2, kubanskt och lite andra danser. Men vad jag känner är att mitt salsahjärta är mer Kuba än L.A. Det är bra att vara allround, men nu är det officiellt att jag finner mitt salsaflow nästan uteslutande i den kubanska musiken, de kubanska dansställena, med de kubanskstildansande salserosarna.

SalsaAkademien har kört tre temakvällar på Chicago under sina Summer Camp-veckor. Det har inte varit så tydligt utannonserat och jag trodde att detta i kombination med att det var dagen före midsommar skulle göra att det inte var så mycket folk. Det var precis lagom. Jag hade fem kompisar från kursen där, som kanske inte kommit om inte jag tipsat dem på onsdagen.

En sak som ingår i mitt flow just nu är en dramatiskt (in a good way) ökande trend av nya salseros. Det har varit så där 2-3 nya per gång vid de senaste Mi Salsa, Grönan och igår på Chicago.

Glad midsommar på er!
Vi ses på Grönan!

Nya blåmärken

Hm, jag har två blåmärken (efter tummar?) på insidan av handleden på höger arm. Det gick visst vildare till än jag trodde i lördags...

Fjärde av fyra

I lördags var det kubanskt på Gröna Lund, med DJ N-Rike på bra humör. Solen sken och jag med den. Stockholm hade bröllopsyra. Jag kände mig kär i livet, i salsan, i alla människor. 100% flow.

Jag dansade hela kvällen. Förutom salsa blev det lite bachata, son och flera ruedor. Många från min kurs var där och vi körde små, tajta ruedor på 5-6 par. Den stora var med ca 35 par och det blir inte samma sak.

Nä, jag kan inte förklara det här tillståndet i ord så här en lunchrast två dagar senare, men jag är fortfarande salsa happy. Det är kärlek, helt enkelt. Jag bara njöt hela kvällen och den tog slut alldeles för fort.

Tredje av fyra

Det bidde ingen Djungelsalsa. Det var min ambition, men det blev för mycket regnskog av det hela.

Andra av fyra

Det är synd att jag inte kan läsa, utan går på rutin. Jag var 40 minuter för tidig till Chicago och Club Mambo. Som tur var träffade jag två lika läsokunniga salsakompisar och vi gick till Southside och satt under en storbildskärm som visade fotbollsmatch mellan Frankrike-Mexiko tills det var dags.

Jag gillar ju att vara allround och jag gillar mambo även om jag helst gillar låtar som Mambo Galego. Däremot är jag ringrostig som sjutton. Steget kan jag hänga med på, men shines:andet förvirrar mig. Det som är knepigast är ändå tyngdpunkten. Jag känner mig lite vinglig och inte alls som när jag får dansa kubanskt. Fast vem känner sig inte vinglig till plingplong i 110 knyck.

Jag övade i alla fall och merparten av salserosarna dansade on2 denna kväll. En liten dos då och då räcker för att jag ska kunna behålla min allroundkänsla. Jag längtar efter Salsagutten, som fick mig nyfiken på on2 från början. Ska man behöva åka utomlands för en hyfsad mambohastighet?

Första av fyra

Av fyra danskvällar på raken börjar jag med att avhandla den första. Den bestod av ca 75 minuters kurs kubansk salsa för Eusebio Crespo. Avancerad, minsann. Jag hade dagen till ära tagit med mig en amiga som ville droppa in.

Under uppvärmingen körde vi son, som jag tycker mycket om, och rumba. Därefter vidtog ruedan, som var intensiv denna kväll. Eusebio var sugen på snabba 70-talslåtar. Då gäller det att ha små, kvicka fötter, dansa nära och hålla takten. Det var riktigt kul. Vi gjorde några turer som vi inte gjort sedan i början av terminen, vilket fick åtminstone mig att inse hur fort man glömmer sådant som inte används.

Varm, endorfinglad och nöjd sammanfattar jag den kvällen.

Omvända världen

Jag brukar dansa för att bli glad, få motion och hitta härligt salsaflow. Att jag oftast blir extremt varm, är snarast en bieffekt som jag står ut med.

Nu, när jag står inför fyra dagars dans varav två utomhus, kommer jag att dansa för att hålla mig varm.

Nalen

Igår hade SalsaAkademien sin sommaravslutningsfest på Nalen. Jag har bara varit på Nalen två gånger tidigare. På en konsert med Her Majesty och på en föreställning med helt otroliga Jeerk. Jag hade dock aldrig dansat där. Synd - för det är ett alldeles utmärkt dansgolv. Det var mycket folk där igår, så även om det är ganska stort så blev det fullt och man dansade in i folk, men så länge jag klarar mig från armbågar och trampskador så är det okej. Varmt var det som vanligt. Jag undrar om det bara är dansbanor utomhus som kan vara välventilerade...

Vad kvällen bjöd på? En animación på Shakiras Waka waka, VM-låten, som var riktigt kul. Shower, där jag blev mest glad i själen av WCS. En het bubblare inför Salseras höstprogram. Många bra danser, inte 100% salsaflow, men säg 75. Några kära återseenden, bland annat en salsera som jag inte sett på ett år. Sedan kan man väl kalla det lilla missödet att jag pratade svenska med tangokillen (som stod och gäspade vid ac:n) för ett lustigt missöde och de ömmande vaderna för ett kvitto på en bra kväll :)

Salsalow

Motsatsen till salsaflow måste vara salsalow.

Om salsaflow är bra musik, härliga danspartners, samspel, att röra på kroppen och fyllas av glädjeendorfiner så är det lätt att räkna ut vad salsalow kan göra med en Salsera. Det är stunder av allvarliga funderingar på att börja med knyppling eller enmanskajak istället...

Ur en salseros dagbok

För en stund tänker jag mig in i hur det kan vara att vara salsero en kväll på Chicago...

Jag kommer dit och hinner knappt ner för trappan innan jag blir uppbjuden. Det är kul och vi har gott om plats på dansgolvet.

Efter dansen går jag fram och hälsar på en tjej som jag inte sett på länge, men trots att vi står och pratar är det en annan tjej som bjuder upp mig.

När jag har dansat med henne följer en rad danser där jag aldrig hinner lämna dansgolvet för att jag blir uppbjuden hela tiden. Ibland bara byter jag tjej med salseron intill.

Till slut måste jag ta en paus och smiter ut i friska luften. När jag kommer ner igen ser jag en tjej som jag vill dansa med, men jag måste bara dricka lite först. Vid fontänen är det några som försöker, men jag är redan bortlovad.

Kvällen går i ett och plötsligt är klockan elva. Jag kommer på att det var några tjejer som jag såg tidigare under kvällen som jag skulle vilja dansa med, men som jag inte har hunnit fram till. Jag är helt slut.

Nu är jag Salsera igen. Det är faktiskt inte roligt med enormt tjejöverskott. Jag vet att jag har skrivit det här förut, men det är tyvärr ständigt aktuellt och det är ständigt lika tråkigt. För båda parter! Det är många kvällar jag har kommit dit glad, danssugen och full av energi och gått därifrån betydligt mindre glad och med energi kvar som jag hade räknat med att förbruka. Eller byta menar jag, man byter kondition och orkenergi mot glädjeendorfiner.

Ikväll är det DJ Prada och öppet till midnatt och jag ska ha de där endorfinerna med mig hem!

Hål

Jag har varit hos tandläkaren idag och jag ska dit en gång till. Sammanlagd tid 1-1½ timme.

Enligt hennes kostnadsförslag är denna timme värd 50 salsalektioner eller en fjärdedels resa till Kuba.

Fy fan!

Snusk

Jag väntar båda mina syrror på besök och den ena kommer redan ikväll. Jag insåg för länge sedan att hon inte lär bli mött på Centralen, eftersom det är Cuban Night på Chicago. Jag föreslog istället att hon skulle komma dit. Då kunde hon få se hur det är där, träffa mina salsakompisar och kanske ryckas med av stämningen. Vad svarar hon då:

- Nä, usch, snusk!

Bästa låten och salsaflow

Den här helgen har Stockholm varit fullkomligt nedlusat av salsaevenemang, vilket jag tror är anledningen till att det inte varit så mycket folk eller det där riktiga draget. Men nu är Gröna Lund invigt och dit kom en del folk, som trotsade kylan.

Själv hade jag en bra kväll, med en svacka på mitten. Jag blev sittande och frös och det var killunderskott. Då måste man svinga sig upp igen och när jag väl hade gjort det med en av mina kurskamratsalseros så var jag back on track. Några bra bachator, en merengue, lite rueda och många riktigt härliga danser under kvällen. Salsaflow? Jajemen!

Extra lyckobonus var att DJ N-Rike spelade den där låten som jag älskar, men inte fått klarhet i vem som gör. Jag frågade och det är Manolito Simonet y su trabuco...men låttiteln glömde jag fråga så den har jag fått leta mig till själv med hjälp av igenkänningsmetoden och den enda textraden jag kunde minnas "pa la calle". Nu vet jag att det är Marcando la Distancia jag menar.

I form igen

Jag är lite ur form för tillfället. För att jag ska känna att jag är i fin form igen behöver jag skaffa ett nytt jobb, komma igång med mina powerwalks, bli pigg och dansa mer. Idag har jag varit arg, sur, frustrerad och lite ledsen också. Toleranströskel obefintlig.

Jag var så sur ett tag att jag allvarligt övervägde att inte åka till salsakursen ikväll. Till slut åkte jag i alla fall, bara för att jag lever i tron att salsa är svaret på nästan allt.

En sådan gång kan det bli på två sätt: a) Jag blir bara ännu surare, känner att jag gör massa fel och är allmänt otajmad och ångrar att jag åkte dit. b) Jag kan inte motstå musiken, rytmerna eller mina glada, svettiga kurskamrater. Endorfinerna gör sitt jobb och jag åker hem och bloggar istället för att gå och lägga mig.

A) inträffar nästan aldrig längre. Jag har nu goda utsikter för salsa tre kvällar i rad, torsdag-lördag. Mera endorfiner, tack!

Det ska böjas i tid

Jag har haft tur eller bara varit skicklig när jag köpt alla mina dansskor. Ett par ropade jag in på Tradera, men alla har passat. Om man ändå råkat få fel storlek är det ett tips att lägga ut dem på denna eminenta sajt.

Sist jag gjorde en sökning på "dansskor" hittade jag dessa bedårande små gangsters i storlek 35, använda en gång på en tävling, köpta för 500 kronor. Jag vann dem för 25 kronor och betalade porto på 36. Min systerson ska få dem i 7-årspresent. Han har visserligen bara storlek 33 än, men lagom tills han vuxit i dem har jag goda förhoppningar om att ha bearbetat honom tillräckligt.

Sommarnöje

Imorgon är det en månad till första salsan på Gröna Lund!

Nu är bara frågan om jag ska ha grönt kort eller guldkort. Väljer jag guld så kan jag mixa och matcha och spinna och snurra lite som jag vill... Värt att fundera på faktiskt. Tar jag det gröna så dansar jag varje lördag i sju månader för det facila priset 159:-

Det är mycket nu...

Så fort det går mer än en vecka utan att jag gör ett nytt blogginlägg så får jag höra det via mun-till-öra-metoden. Det är inte det att jag inte dansar. Jag har bara väldigt mycket som händer just nu.

När jag blir stressad eller har mycket att tänka på slutar jag inte dansa, men jag kanske inte prioriterar att skriva. Jag går och suger på blogginlägg om Marc Anthony, gamla goding-dj:s på besök från Island, nya favoritdansen son, kurskamrater, konsert med Havana D´Primera på Kägelbanan. Allt det där har snurrat i skallen sedan sist, men det når inte ut i fingertopparna till tangentbordet för det snurrar tillsammans med väldigt många andra tankar just nu.

Eller låt mig säga så här: när till och med min sjukgymnast (där jag får behandling mot stress och spänningshuvudvärk) får en klump i magen när jag berättar om min vecka så är jag glad att salsan finns i mitt liv. Inte kan jag virvla runt till en bra kubansk låt och känna nånting annat än livsglädje! Mindfulness.

Förminskad misströstan

Dags att ta en titt på dagens horoskop för salsalejonet (så här sa det förra gången jag kollade):

"Du kan misströsta när det gäller en resa nu. En kurs kan också bli inställd. Förstora inte upp saken."

Lätttolkad! Resan jag misströstar om är den till Scandinavian Salsa Congress i Göteborg. Kursen måste vara en fördröjning, för det var igår det inte var nån salsakurs. Rådet att inte förstora upp saken tar jag och går till Chicago som om inget hade hänt. Salsera is in the house!

Föra- följadiskussion pågår

Haha! Så mycket diskussion som blivit i mitt senaste blogginlägg har det inte varit sedan det här inlägget.

Härligt! Jag har ställt mig utanför nu, men fortsätter läsa med stort intresse och lär mig av alla.

Ikväll blir det timba på jazzklubb - Calle Real på Fasching. Smashing! Trevlig helg!

Slappna av

Det finns inget som är så svårt som att slappna av på beställning. Ingen kan som jag spänna ögonlocken när optikern vill vränga dem över en tops eller tungan när tandläkaren ber mig. Anstränger jag mig för att slappna av, då går det inte.

En upptäckt som jag gjort på nya kursen är att jag inte slappnar av tillräckligt i högerhanden. Det kan vara en överkompensation för att motverka spagettiarmar, men hur som helst är det för mycket. Extra mycket blir det förstås när jag blir lite nervös och tänker på det - som när jag dansar med instruktörer.

Jag bad en av killarna på kursen visa hur jag skulle göra. Bäst gick det när vi bara höll fingrarna emot varandra och jag följde förningen. Det gör det faktiskt enklare för båda två. Så jag tänkte flagga för att det är det här jag övar på ifall det verkar svårt - eller lätt - att föra mig ett tag framöver.

PS. Jag har en teori om att det är en LA-ovana, som märks mer när man dansar kubanskt. Kommentarer på det? DS.

Olika

För att uttrycka sig i OS-termer så får man säga att jag verkligen toppade formen i torsdags, när jag drog till Stampen med några glada salseras och dansade för länge för min nattsömns bästa.

Så igår var förväntningarna höga på ytterligare en danskväll med kubanska förtecken, men icke. Hur kan det vara så olika med bara två dagars mellanrum?

Sugen

Det var inte planerat, men förra veckan blev som ett februarilov från salsan. Först var det ingen kurs på onsdagen och sedan kände jag inte för mambo night på Chicago eller Mi Salsa på fredagen.

Det är en härlig känsla att ha kommit dithän att jag kan välja att dansa endast när jag känner för det. Jag skulle inte betrakta mig som en riktig dansgalning i början heller, men jag minns abstinensen när jag var sjuk två veckor i sträck. Nu får jag inte abstinens, men jag kan uppleva att jag är extra laddad och sugen på en svägom när jag inte har dansat på länge.

Föra och förföra

Salsan var min första pardans. Jag har discodansat runt handväskor, ståkramat mig igenom en och annan tryckare och kört månget step- och aeorobicspass genom åren. Därför tyckte jag, i början, att det var svårt att bli förd. På kurser tror jag att det berodde på att jag visste vad som skulle komma och jag har för bra minne (fast jag lärde mig raskt att inte hjälpa till). I sociala sammanhang vet jag att jag funderade en hel del på hur det passade ihop med mina jämställdhetstankar och självbestämmande. Lite som Gudrun Schyman, men det vet vi ju alla att hon ställde upp på Let´s Dance i alla fall.

De här tankarna hade jag bara precis i början, för nu tycker jag att det är en av grejerna med att dansa. Att ge sig hän i musiken och lita på att bli förd, inte vara så duktig eller planera. Snacka om att vara i nuet. Att bli tydligt och enkelt förd är ren njutning. När jag känner mig trygg i ramen och kan utnyttja centrifugalkraften och spänningsläget. När det blir samspel. Det går nästan inte att beskriva i ord.

Jag hittade den här artikeln i Expressen igår och där får jag belägg för varför jag känner mig extra kvinnlig och het ibland när jag dansar. Det är inget undergivet i kvinnorollen, utan båda behövs och det handlar om sampel.

Lite Yin och Yang så här dan före alla hjärtans dag.
Trevlig helg!

Golvad

Vinterväglaget har varit riktigt dåligt den senaste veckan. Snömodd som är helt oberäknelig att gå på och som ofta har is under. Man kan trilla och sträcka sig.

Tacka vet jag ett inomhusdansgolv av kanadensisk lönn (?). Där vet man var man sätter fötterna och ungefär vad som kommer att hända om ingen dansar in i en. Oavsett årstid.

Ytterligare en underbar kanonkväll och Cuban Night på Chicago. Vaknade rosig om kinderna och med solsken i blick och faktiskt lite träningsvärk också. Allt är väl.

Trevlig helg!

Hahahahahaha!

http://www.inflytande.se/blog/salseramedmera.blogspot.com/

Kursändring

Man är faktiskt inte sämre än att man kan ändra sig. Jag hade bestämt mig för att inte gå någon kurs alls den här våren utan bara dansa socialt. Nu har jag nyss kommit hem från andra gången på en kurs.

Jag fortsätter på den inslagna kubanska vägen. Dessutom kände jag för att prova en helt ny kursverksamhet och instruktör. Det blev Eusebio Crespo som fick den äran och av de två första gångerna att döma kommer det att bli jättebra. Bra musik, ny inspiration från rumba, mambo, cha cha cha (fler ingredienser i min salsasås), nya kurskamrater, ny instruktör, liten grupp, trevlig stämning, svettigt. Vad mer kan man begära?

Jo, det skulle vara en Cuban Night på Socials. Och det är det imorgon!

Chan Chan

Ännu en gång korsas mina intressen deckarläsning och salsa. Förra gången var det i en Läckbergdeckare jag kunde läsa om Rita Morales nybörjarkurs i salsa.

Nu är det en britt som har gjort det. Peter Robinson heter författaren och hans hjälte Alan Banks lyssnar mycket på musik och Robinson refererar alltid till vad det är för musik. I epilogen vaknar Banks på julafton. "Han gick ut i vardagsrummet, tände julgranen, satte i Buena Vista Social Club i stereon och återvände ut i köket medan han nynnade med i 'Chan Chan' och ställde sig att titta på den stora före detta frigående hönan som låg på skärbrädan bredvid den uppslagna kokboken Delia Smith´s Christmas."

Jag gillar Robinsons långa roliga meningar, men brukar hänga upp mig en smula på alla hans referenser till musik och litteratur, men här fick han till det. Banks, som annars mest lyssnar på jazz och klassiskt, visar sig ha riktigt god smak.

Mambo Gallego

Istället för att dissa plingplongmambon varje gång det har varit Mambo Night på Socials bjuder jag här på ett exempel på musik som fick mig att vilja dansa på 2:an. Dessutom en snygg koreografi av Masacotes. Man undrar bara över allt tyg. Inte så praktiskt att dansa i Matrixrock...

Klick!

Torsdagstjack

Nämn en enda drog eller rusningsmedel som sitter i så länge som en lyckad danskväll. Ingen baksmälla och några blåmärken och lite sömnförlust som enda biverkningar. Okej, kärleksrus kanske smäller högre. Å andra sidan är dansen min kärlek.

Kvällen igår började med en halvtimme då jag snackade med kompisar alldeles för långt in på heltäckningsmattan för att se dansangelägen ut. Sedan dansade jag resten. Härliga salseros och grym musik! Bra jobbat Rafael!

Associationer

Här kommer två spaningar som tyder på att jag har blivit totalt salsafierad.

Spaning 1) Vi var ju på middag hos amigan innan dansen i lördags. Hon bor på femte våningen. Inbjuden var även en granne, som bor på andra våningen i samma hus. När hon kom presenterade hon sig med tillägget "på tvåan".

Spaning 2) Bland allt det goda som serverades oss fanns palsternacktimbaler!

En trippel

Den här helgen bjöd på tre olika kvällar i salsans tecken.

Torsdag - Chicago: Ganska lite folk. Nybörjarstämning. Jag hade tappat lite kondition, men balansen satt. Dansade med fyra salseros á två låtar. Alla danserna var bra och roliga. Särskilt förstadansen, som slog an tonen för det här decenniet. Blött golv.

Fredag - Salsafestival på Mosebacke: Kvällen började med samkväm över en öl och sen knatade vi upp till Mosebacke. Helt okej inträde, 120 kronor, med band och allt (sedan blev man skinnad i garderoben istället). Bandet hette Jorgito & Son Cubano och var bra. Trots att det var fullt när de började spela gick det bra att dansa under tiden. Fyra salseros även denna kväll, varav två nya. En med taktkänsla, en utan. Glad stämning. Grusigt golv.

Lördag - Happy Feet i Hjorthagen: Middag hos amiga innan. Kom fram till Folkkulturcentrum ca fem i nio. Jag vill gärna supporta Happy Feet-gänget, men det var inte många andra som gjorde det igår. Salsafestivalen på Mosebacke pågick i och för sig. När vi gick två timmar senare hade jag dansat med två salseros, men återigen var det full utdelning. Halt golv.

Vad kan jag lära av detta?: Ingenting jag inte redan visste. Kvalitet är att föredra framför kvantitet. Takt är bättre än otakt. Golv är bäst på sommaren.

Bambi på hala mockasulor

Ute är det halt och fullt med knöglig is på trottoarerna, men ikväll kan det bli ännu svårare under fötterna. Jag ska på årets första Social på Chicago.

Det här måste vara mitt längsta uppehåll sedan jag började dansa salsa. Egentligen har jag inte haft en rekorderlig danskväll sedan den 5 december. Det var några tillfällen efter det, som dock inte kvalar in. Nu blir det tre kvällar i rad med olika arrangörer. En riktig kickoff som får vara startskottet för salsåret 2010!

Andras dans

I väntan på att ta årets första salsasteg tittar jag på andra som dansar. I "So you think you can dance" har jag ännu inte blivit tillräckligt insatt för att ha någon favorit. De är ändå nere på "top twenty" nu. Någon av hiphopkillarna blir det nog och tiodanstjejen från Venezuela. Som sagt, inte så insatt. Har fullt sjå med att undvika att råka få veta vem som vann.

I fredags började även "Let´s Dance" och som solklar favorit seglade genast Claudia Galli upp. Det syntes redan under de första sekunderna att hon kunde dansa. Bland killarna såg Mattias Andreasson mest lovande ut. Han som man brukar referera till som "han den tredje i EMD".

Jag kan tänka mig Gudrun Schymans klänning till nästa cha cha cha.