Prosit

Idag är jag ledsen över att inte kunna skriva något om SalsaNights Kägelbanan och SalsaAkademiens vårfest. Jag missade hela klabbet på grund av en helt onödig och jättedum förkylning. Idag blir pinan värre, för nu kommer alla att skriva på Facebook hur roligt det var.

Det hade inte gått. Man kan inte stanna upp mitt i en dans och nysa fem gånger på raken. Dessutom blir jag kallsvettig av att gå ut i köket och lägga en c-vitamintablett i ett vattenglas.

Jag, som för en gångs skull, visste vad jag skulle ha på mig...

Salsa vs. zumba

Efter gårdagen är jag benägen att utse zumban till vinnare över salsan. Jag borde veta bättre än att gå till Chicago en mixad kväll. Jag kan faktiskt bli på dåligt humör av linjestilen numera. Eller kanske snarare bristen på fantasi hos somliga som dansar linje. Plingplongmambo står jag inte ut med längre och dessutom blev jag illa trampad. Jag hade ganska trevligt utanför dansgolvet och pratade med massa folk, men det var inte därför jag skyndade mig hem efter zumban, för att hinna till Chicago.

Fördelar med zumban

Nästan bara bra musik

Jag får dansa varje dans

Jag får själv hålla takten

Ingen håller i mig och styr hur jag kan röra mig

Jag blir aldrig trampad

Jag får svettas helt ogenerat och är klädd för det

Kroppen är alltid glad när jag går därifrån

Tid för nattugglor

Ikväll ska jag träna och sedan tänkte jag eventuellt gå på Fasching på Aché Cubano. Enda kruxet är att man måste hålla sig vaken till långt efter vanlig läggdags, för det börjar klockan 23. Visserligen är det röd dag imorgon, men 23:00-04:00 är seeent för tant Salsera. Tacka vet jag matiné och socialdans...

Hips don't lie

Igår, den 12 maj, var det redan tredje gången Stockholm Salsa Dance körde salsa på Gröna Lund. Fast det var min premiär för året och den höll nästan på att regna bort. När jag åkte till Gamla Stan för att möta upp några amigas såg jag regnbågen över Djurgården, men det förhindrade inte att det kom flera rejäla skurar efter det.

Vi var bara på plats i knappa två timmar, men i kvällens dansskörd hittar vi två nya och två nygamla sedan förra sommaren. Det finns ju de där salsamänniskorna som man bara träffar på Gröna Lund. Tyvärr kan jag inte säga att det var min förtjänst med de två nya, för det var de som bjöd upp mig. Bara den ene var bra. Den andre tog flera gånger över mina höfter och menade att jag skulle skaka dem mer (vilket fick till följd att jag stannade upp, undrade vad han höll på med, blev sur och sedan bjöd på ännu mindre höfter). Om man vet någonting om social dans och någonting om mig så gör man inte så. Kvällens bästa salsero var D. Han gör som man ska - för bra, följer musiken och skakar loss. Då gör nämligen jag det också.

Spökutdrivning

Saker som man lovar offentligt måste man hålla. Det blir åtminstone svårare att fega ur.

Jag lovar att vara en modig salsera den här sommaren. Jag ska samla på mig fler namn på mitt danskort. Om någon är dum eller otrevlig så får han inte stå kvar. Man måste våga för att vinna, men jag tycker det är så läskigt. Inte främst för att de ska nobba, för det brukar jag inte råka ut för, utan snarare att de ska säga ja men se helt uttråkade ut eller bara ser till att få dansen avklarad. Jag hade ungefär samma löfte förra året. De första gångerna på Grönan bjöd jag upp 2-3 nya varje gång. De flesta klickade det med och de verkade tycka det var kul, men vi har inte dansat något mer sedan dess. Det är då mina hjärnspöken kommer indansande och gör så att jag inte vågar bjuda upp igen för att jag inte vill verka efterhängsen. Fast jag behöver nog inte vara så stolt. Det kan bero på att jag inte är den enda salseran som försöker få en dans med dem.

Jag började tydligen den här utmaningen i torsdags och bjöd upp ett sånt här hjärnspöke (en sån som jag vill men inte brukar våga gå på attack) och det blev en perfekt avslutning på den kvällen.

When in Paris...

Inte har jag dansat mycket i år, men jag har verkligen lyckats plocka russinen ur kakan. De tre senaste tillfällena - kubansk kväll på Chicago 12 april, SalsaNights Kägelbanan 13 april och min lilla avstickare till Paris - har alla satt sig superbra i kroppsminnet.

Jag var i Paris med jobbet förra helgen. Vi var elva personer och inte en enda av de tio andra var ett dugg intresserade av att gå till Barrio Latino på en rekommenderad salsamatiné i urtjusiga lokaler designade av Gustave Eiffel. Så jag gick själv och det var en väldig tur. Jag behövde inte använda mig av någon franska. Engelska, lite spanska och kroppsspråk funkade gott. En holländare som jag dansade med kunde till och med säga "tack så mucke" på svenska.

Det spelades salsa, bachata, cha cha cha och något som jag tror kan ha varit kizomba. Jag dansade till alla de olika. När den förmodade kizomban var dansade alla par någon sorts tryckare med skönt sväng (obs - inget snusk).

Jag hann bara vara där ca 1½ timme, för vi skulle ut och äta på kvällen. Jag smet som Askungen, men jag kommer att komma tillbaka dit, var så säkra. Schyst stämning, bra musik, snygg lokal och massor av nya salseros!