Alla dessa skor

Skorna är så självskrivna i salsagarderoben att jag knappast behöver nämna dem. Däremot kan jag tipsa om var man får tag i dem.

Under mellandagarna förra julen, ringde jag till www.dansskor.se. Jag berättade vad jag var ute efter och hur långa och breda mina fötter var. Kvinnan jag pratade med bad att få ringa upp. När hon gjorde det rekommenderade hon lämpliga modeller och mailade över en bild på ett par uddaskor som inte låg på hemsidan. Det slutade med att jag beställde ett par svarta tangoskor, mina Scarlett (som jag för övrigt älskar nu för tiden), ett par jazzskor att gå kurs i och en stålborste för uppruggning. Paketet kom nästa dag och allt passade perfekt!

Sedan dess är det dessa skor jag dansat i, men jag har stora planer för min skogarderob. Jag vill ha ett par röda, ett par i leopardmönstrad satin, ett par silverglittriga och ett par halvhöga stabila till kurserna...minst. Dels anser jag att skorna är den snyggaste och bästa accessoaren och dels mår skorna bättre av att få vila ibland.

Jag är inte den enda som älskar salsaskor. När dollarn stod lågt förra året så massimporterade mina amigas skor från www.danceshoesonline.com i USA. En annan amiga beställer från Obashoo i England. De finns här: www.salsatribe.com Den som vill ha inspiration kan annars bara bildgoogla på "latin shoes".

Accessoarer

Jag tycker om accessoarer. De sätter extra piff och glittrar lite uppiggande. Tyvärr fungerar inte vad som helst till salsadans. Empiriska studier utgör underlag för allt jag skriver i detta inlägg.

Örhängen: Ja, lite gnister och dingel är alltid snyggt men blir de för långa kan man få örsnibben avsliten. Mina ringar är av märket Allison Reed (Åhléns). De har en gångjärnslik stängningsmekanism som öppnas om/när de dras av.

Halsband: Ja, om de är korta. Ädla metaller och plast rekommenderas om man planerar att svettas.

Armband: Nej. Handlederna behöver vara fria för förning. Hann få ett armband avslitet innan jag lärde mig detta, men det var ett billigt.

Armbandsur: Nej tack! Aj!

Ringar: Ja, framför allt på vänsterhanden (följare). Jag har två stora ringar med mycket glitter som jag varierar mellan. Troligtvis som kompensation för övrig smyckesbegränsning. Ring på högerhanden (följare) är mer i vägen och kan fastna.

Skärp: Ja, ett skärp med glitter eller paljetter piggar alltid upp.

Toppar

Turen har (äntligen) kommit till toppar. Om jag provsnurrar mina kjolar innan jag dansar i dem så finns det ingen ände på vilka tester jag gör med topparna. Dessa tester kan snabbt och enkelt göras redan i provhytten. Sedan sommaren 2006 provhyttstestar jag salsaanvändarvänligheten på allt utom stickade tröjor.

Helt ärligt är den bästa salsatoppen en t-shirt eller ett linne i trikå. Men eftersom jag vill ha lite variation så kollar jag ständigt efter alternativ. Det jag sedan testar är:

Rörelsefrihet: Armarna måste kunna gå bakom kroppen, vikas, böjas, lyftas över huvudet. Och redan här faller allt i hårda, oelastiska tyger bort. Skjortor har ganska ofta stretch nu för tiden, men det hjälps inte. Killar dansar ibland i skjorta eller kavaj, vilket för mig är obegripligt både ur rörelse- och värmeaspekt.

Följsamhet: Jag vill kunna ägna mig åt att dansa och inte behöva lägga energi på att dra rätt toppar som åker på sniskan. Jag skulle aldrig dansa i ett axelbandslöst liv och gillar inte plagg som är skurna direkt under bysten. Den sömmen åker fel med en gång.

Tygfördelning: Jag tycker bäst om t-shirtmodellen eftersom den sitter som den ska och ungefär likadant hela tiden. Jag har flera provdansade toppar som nu hänger i icke-salsaavdelningen av min garderob eftersom de luftfylls (på ett ballongliknande sätt) vid dans. Så har jag en som killarna fastnar i ibland för det hänger överskottstyg på sidorna, men den har jag ändå.

Material: Personligen svettas jag helst i naturmaterial. Jag undviker polyester. Jag har aldrig provat "funktionsmaterial", men en del gillar det.

Färger: Svart är bäst, vitt funkar och andra mörka färger som mörkröd, mörklila... Och den enda faktorn jag tar hänsyn till där är transpirationsfaktorn. Det är ganska vanligt med tryck av olika slag, applikationer och glitter. Det tror jag är som kompensation för alla de där plaggen som får hänga kvar hemma i garderoben.

Ärmar: Jag vill gärna ha ärm - från en liten vinge till 3/4 - men det blir för varmt om den går ända ned till handleden. Jag gillar lätt utställda trumpetärmar, men de kan falla på intrasslingsfaktorn om de är för långa.

Urringning: Lagom djup. Det är bra om ingenting trillar ut och ingen trillar in.

Force majeure

Det är inte mycket som kan stoppa mig från att dansa på Socials på Chicago på torsdagar. I princip är det nog bara dödsfall inom den närmsta släktkretsen, sjukdom eller en dejt som kan slita mig därifrån.

Nå, en av dem har inträffat. Jag får köra två moderubriker imorgon. Go´natt!

Byxor

På Ingrid Schrewelius tid sa de alltid "en byxa". Det tycker jag är en trevlig vana som jag gärna tar efter.

Den byxa som är vanligast på salsagolven är jeans. Alla modeller utom riktigt vida eller bell-bottoms funkar. Kring passform finns lite olika skolor. En del föredrar tajta modeller och andra vill ha luftigt. Jag fick ett insidertips en gång om att ha en storlek större än vad man normalt har, men jag vet inte om det hjälper direkt. Stretch däremot är räddningen för rörelsefrihet vid höga knälyft. Jeansen är årstidslösa och anpassas för sommarbruk genom uppvik eller knickersmodell.

Personligen får jag det besvärligt när jag vill ha en vanlig svart byxa. De är oftast i material som känns lite obehagligare mot svettig hud och de jag har saknar fickor. Kostymbyxa på män ser man mest på uppvisningar, vilket är synd. Särskilt i kombination med väst och uppvikta skjortärmar.

Att 3/4-längden är populär tror jag beror på att det blir svalare runt vristerna, man slipper sätta klacken i sitt eget byxben och det ger tillfälle att lägga fokus på skorna om man så önskar. 3/4-längden finns i otaliga varianter, till exempel piratbyxor, uppvik, tights och highwater.

Salseras egen favoritbyxa? Det får bli jeans av den tajtare skolan. Jag har ständigt ögonen öppna i jakten på de perfekta salsajeansen och förvånar mig själv med att ha ett favoritpar för salsa, som jag aldrig skulle ha "i det civila".

Kjolar

Det kan vara svårt att veta exakt hur ett plagg kommer att bete sig under dans, men man kan provdansa lite i provhytten eller hemma. Jag går inte ut och dansar i en kjol som inte är provsnurrad eller befaras kunna spricka vid en shuffle. Jag går över huvud taget inte ut och dansar i kjol så ofta och det är synd, för det är kul och känns lite mer kvinnligt än jeans. Mest beror det på att jag får förvaringsproblem i brist på fickor.

Jag tycker det är kul om det händer någonting med kjolen när man dansar. Fallet är viktigt, så den följer med i dansen. Jag har tre favoritmodeller:

Först ut är den snedskurna som brukar kallas för latinokjol. Den är längre på ena sidan.

Den andra favoriten är en ganska smal, rak kjol med "vipp" eller en liten volang runt knäna.

Sist men inte minst har jag lagt ögonen på en ny favorit. Den ser ut som en vanlig, lätt klockad kjol, men när man börjar dansa öppnar sig slitsar och under är det en annan färg. Lite som cheerleaderkjolar. Linda Haglund hade en när hon dansade rumba i Let´s Dance (nån som vet var de finns?).

Salseras modevecka

Stockholms modevecka är över, men nu startar Salseras modevecka på en blogg nära dig. Det blir huvudfokus på dam, men i vissa fall gäller unisex och även herrar kommer kunna ha behållning av modeveckan. Om inte annat har de säkert synpunkter eller önskemål.

Salsamodet följer vissa trender. Sommaren 2007 var till exempel trekvartstights under kjol eller tunika hett. Sommaren 2008 kom de korta shortsen starkt. Men allra mest skulle jag kalla salsamodet tidlöst och i liten grad påverkat av andra trender. Däremot finns olika kategorier - allt från motionsklass till uppvisning.

Eftersom man krasst praktiskt inte kan ha vad som helst på sig spelar accessoarer stor roll, så också frisyrer och make up och inte minst skor.

Så varmt välkomna till modeveckan!

Kärleksförklaring

Cuban night på Chicago ikväll. Det är ingen idé att jag går och lägger mig än. Jag bara sitter och mår bra och ler för mig själv.

Jag läste nyligen om en ljusmeditation där man ska tänka sig att man fyller varje del av kroppen med ljus. Gyllene, vibrerande ljus som värmer och strömmar runt och som till slut strålar utanför en själv. Den meditationen kom jag att tänka på nu, för det är så jag känner med salsan. Det är en varm glädje som sitter i länge och funkar bättre än vin eller vitaminer, som kärlek.

Andnöd

Det klurigaste med bodyisolation är att andas.

Jag är inte bara salsera. Jag är körsångare också, sedan elva års ålder. Om man vet någonting om sångare så vet man säkert att de jobbar mycket med andningen och stödet. Man andas med magen, helt enkelt.

När man isolerar och spänner magen som i min "favorit" body roll (morr) till exempel så måste man andas med bröstet. Det gör dock inte jag. Jag andas inte alls. Det är jag uppenbarligen inte ensam om, för ibland ropar instruktörerna:
- Och så andas också!

3000 var det...

Det klurigaste med mambon är att trampa steget. Jag är en räknare igen, som alldeles i början. 1:an fram, 1:an fram, framåt bakåt, framåt bakåt.

Jag vill gärna tro att det är ren hjärngympa att skippa slentrianen och skärpa till sig. Det håller mig på alerten och lägger förmodligen flera veckor ytterligare till min livslängd. Det är också oerhört frustrerande, eftersom tyngden ideligen hamnar fel så jag vill trampa bak.

Jag ska städa och fixa idag och då tänker jag trampa runt i mambotakt. Jag tänker att när väl det steget sitter så kommer inte turer och snurrar bli svåra. Musiken är så skön. Jag har luskat lite och försökt fatta vad som är mambo och det visar sig att mycket av den här lite äldre boogaloo-aktiga musiken som jag gillar funkar bra på 2:an. Jippie!

Vänner Friends Amigos

Hoppsan! Jag roade mig med att räkna hur många av mina friends på facebook som är salsarelaterade. "Bara" 90 av 176. Jag trodde det skulle vara fler, men är så klart lättad över att jag har icke-salsa-vänner också.

Gränserna blir svårare att dra med tiden. Som med allt annat blir det spin-off-effekter och helt plötsligt finner jag mig själv i icke-salsa-situationer med mina salsa friends. Vi käkar till exempel middag inte bara före en salsaaktivitet, ser filmer med titlar som inte innehåller "salsa" eller "dance" och går på fester där vi dansar disco eller buggar.

Babysteps

Jag var lite mindre Robocop och lite mer Justin Timberlake idag...fast det är en lååång skala.

Om och om och om igen

Oavsett om det gäller kampsport, balett, pianospel eller salsasteg: det behövs 3000 korrekt utförda repetitioner för att det ska sitta i muskelminnet. I veckan som gått har jag hört lite olika uppgifter, allt från 500 till 3000. Jag väljer att tro att det är 3000, om det verkligen ska sitta.

Socialdansen är alltså oundgänglig. Kurserna ger mig tekniken, informationen och tipsen, men socialdansen nöter in det. Jag övar en del hemma framför spegeln också. En annan fördel med att dansa socialt är att jag inte hinner tänka så mycket. Att jag tänkte för mycket var en av anledningarna till att jag slutade spela golf innan jag ens hade börjat. Nu blir jag tokig på varje bodyisolation/footwork för att överkroppen inte vill funka ihop med underkroppen i takt till musiken. Jag vet att jag tänker för mycket. Och det är just det - om 3000 gånger kommer jag inte att behöva tänka och jag längtar tills om 3000 gånger.

Jag muntrar upp mig själv med att det finns salsasteg, snurrar och förningar som jag nu borde ha gjort mer än 3000 gånger, som jag tyckte var svåra förut men knappt tänker på nu. Det borde betyda att jag kommer att bli smooth en dag, även om jag just nu ser ut som en trasig robot.

3000 är mycket. Det är 8,22 gånger om dan i ett år. Dansar man enbart på kurs 28 tillfällen på ett år så måste man repetera 107,14 gånger per kurstillfälle.

Mos

Jag tror inte att det kommer bli för mycket dans den här terminen. Däremot tror jag att om det blir för mycket annat än dans - då det blir knas!