söndag 29 november 2009

Charanga Habanera

Igår var det dags för Charanga Habanera på Münchenbryggeriet. Mina förkunskaper var att de skulle vara som ett kubanskt pojkband, mycket folk på scen, bra musik och många amigas som sett dem tidigare har pratat om den här konserten länge. Jag hade hört några bra låtar innan, bland annat Gozando en La Habana.

Det var kul att se dem och ganska pinsamt, men de hade inte den energi som jag hade förväntat mig. De verkade lite blasé som om de drog av sina nummer för femtielfte gången nedtyngda av allt bling och ständiga höftrullande. Konserten var för lång (redan introt var typ 20 minuter), för att inte tala om rumpskakningstävlingen med tjejer som fick komma upp på scen.

Det fanns gott om folk i publiken som tyckte att det var en kanonkonsert, men som jag sa till min amiga: när jag ser ett band live så vill jag ha någonting annat än det jag får när jag bara lyssnar på låtarna. Det fick jag inte igår.


lördag 28 november 2009

Träffsäkert

Ikväll blir det Charanga Habanera på Münchenbryggeriet. I mitt horoskop står det dagen till ära:

"Någon från en annan bakgrund, ett annat land eller en annan kultur gör ett starkt intryck på dig idag."

Det är vad jag kallar lågoddsare. Alldeles bortsett från att jag ska på salsakonsert - vilka kommer inte från en annan bakgrund eller kultur än jag?

fredag 27 november 2009

Fältstudier

Efter mitt inlägg igår var jag tvungen att gå direkt till Chicago och göra fältstudier. Oftast ser det ut precis som jag skrev igår: Jag ser en salsero jag känner. Vi hejar och småpratar en stund. Nästa låt börjar och om den är bra så håller han fram sin arm eller jag höjer på ögonbrynen och nickar mot dansgolvet. "Får jag lov?" tror jag dock aldrig jag har sagt, vilket osökt får mig att tänka på en salsero som alltid bjuder upp genom att säga: "Dansa?" Ord verkar inte vara något man slösar med i salsavärlden.

Igår var jag med om en helt ny uppbjudning, som var oväntad, rolig och en riktig isbrytare. Jag hade dansat med en av tre killkompisar. Vi gick av och pustade. Jag kramade den andre kompisen, som jag känner (känner och känner, men så som man känner salsakillar som är kompisar till kompisar som man en gång gick kurs ihop med). Den tredje killen hade jag aldrig sett förut, men han såg glad och trevlig ut och jag förstod att han hörde ihop med de andra. Jag sträckte fram min godda´godda´hand för att presentera mig. Då tog han den med sin vänsterhand och gick ut med mig på dansgolvet. Humor funkar för mig!

torsdag 26 november 2009

Ööh?

På DN:s hemsida idag (här) svarar folkvettsexpert Magdalena Ribbing en man som undrar hur man bjuder upp till dans. Frågan gäller visserligen studentbal med högtidsdräkt, men vissa saker är klart överförbara till socialdans med svettig paljettopp.

I korta drag svarar Magdalena att man bjuder upp genom att säga "får jag lov?" eller "vill du dansa med mig?". Hon rekommenderar inte metoden nicka åt dansgolvet och säga "ööh?" med ett frågande tonfall. Hon skriver att dans inte handlar om att akut förföra någon och tycker att dansen bör avslutas med att man eskorterar sin danspartner tillbaka till den plats där hon befann sig när man bjöd upp henne och tackar för dansen.

Visst bjuder folk upp med de där fraserna, särskilt första gången, men efter det är det ögonkontakt, pek, vink, nick eller framsträckt hand som gäller. Jag har skrivit om avslut tidigare här, men jag tror aldrig jag varit med om en riktig tillbakaeskort. Det brukar vara så tjockt med folk eller så byter man bara partner med de som står bredvid på dansgolvet.

Det där med att dans inte handlar om att akut förföra håller jag oftast med om. Vi är ju inga tranor.

tisdag 24 november 2009

Antingen eller

Förra veckan dansade jag nada. Jag lyssnade knappt på salsamusik ens. Det var istället disco och R'n'B framför strykbrädan i söndags och Lily Allen på Spotify en hel kväll.

Den här veckan satsar jag på en trippel. Första etappen avklarad idag - en riktigt skojig mamboklass med vikarie. Det är alltid kul och lite annorlunda och jag var ovanligt pigg för en tisdag.

Så idag NY, på torsdag Chicago och på lördag München för lite Kuba.

torsdag 19 november 2009

Pest eller kolera

Jag fick ställa in den torsdagliga socialdansen på grund av ond arm på grund av vaccination på grund av att jag vill skydda mig mot svininfluensan.

onsdag 11 november 2009

Teknisk tisdag

Efter en grå och trött dag på jobbet, trånga tunnelbaneresor och en i och för sig ganska trevlig luciarepetition med kören bar det av till veckans mambo-klass. Kvart över åtta på kvällen brukar jag tycka att det svåraste är att hitta själva känslan och så morrar jag åt synkoperade steg i uppvärmningen.

Igår var det dock själva turen som var kruxet. Jag var långsam i både hjärnan och kroppen och ett tag tänkte jag att jag skulle göra både mig själv och killarna en tjänst genom att åka hem. Till slut funkade det med några killar och Vladi hittade ett steg som jag kunde rätta till.

Men dagen efter en sådan kväll och med Chicago i sikte imorgon kan jag bara konstatera hur mycket jag älskar socialdans!

söndag 8 november 2009

Nya salseros

Mitt senaste projekt är att skaffa fler kubanska danspartners och det går riktigt bra. Jag är bra på det om jag inte har en sån där dag när jag bara vill bli uppbjuden, för det har jag ibland. Igår var jag på Mi Salsa. Det var andra gången och även om det var mindre folk tyckte jag att allt annat var bättre än första gången - dansgolvet, musikblandningen, stämningen, folket. Jag dansade med fem helt nya killar!

Jag har aldrig jobbat enligt attackmetoden. Min ingång är nog snarare att börja snacka lite eller etablera någon sorts kontakt. Det kan vara i toakön eller baren eller vid sidan av dansgolvet och oftast är det killar som jag känner till lite perifert. Den första igår var en kille som jag sett på SalsaAkademien. Han stod själv vid dansgolvets kant. Jag kommenterade bara något om att det inte var så mycket folk och sen bjöd han upp. Den andre var en som kände min amigo och vi blev presenterade för varandra utanför. Han bjöd upp mig två gånger. Den tredje var en kille som jag har sett ute många gånger och han har varit med på ruedapraktikorna i somras. Han ställde glatt ifrån sig ölen när jag frågade om han ville dansa. Den fjärde har jag aldrig sett förut. Han dansade med min amiga och senare kom han och bjöd upp mig, också två gånger. Den femte var en man som jag sett på kubanska ställen förut. Han dansar jättebra, men ser så glad och snäll ut att jag vågade fråga när han stod själv vid en pelare.

Två gånger (alltså två tillfällen, inte två låtar) är bra. Det brukar vara ett kvitto på att de tyckte att det var roligt att dansa med mig och att de kommer att återkomma.