Efter en grå och trött dag på jobbet, trånga tunnelbaneresor och en i och för sig ganska trevlig luciarepetition med kören bar det av till veckans mambo-klass. Kvart över åtta på kvällen brukar jag tycka att det svåraste är att hitta själva känslan och så morrar jag åt synkoperade steg i uppvärmningen.
Igår var det dock själva turen som var kruxet. Jag var långsam i både hjärnan och kroppen och ett tag tänkte jag att jag skulle göra både mig själv och killarna en tjänst genom att åka hem. Till slut funkade det med några killar och Vladi hittade ett steg som jag kunde rätta till.
Men dagen efter en sådan kväll och med Chicago i sikte imorgon kan jag bara konstatera hur mycket jag älskar socialdans!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar