Fältstudier

Efter mitt inlägg igår var jag tvungen att gå direkt till Chicago och göra fältstudier. Oftast ser det ut precis som jag skrev igår: Jag ser en salsero jag känner. Vi hejar och småpratar en stund. Nästa låt börjar och om den är bra så håller han fram sin arm eller jag höjer på ögonbrynen och nickar mot dansgolvet. "Får jag lov?" tror jag dock aldrig jag har sagt, vilket osökt får mig att tänka på en salsero som alltid bjuder upp genom att säga: "Dansa?" Ord verkar inte vara något man slösar med i salsavärlden.

Igår var jag med om en helt ny uppbjudning, som var oväntad, rolig och en riktig isbrytare. Jag hade dansat med en av tre killkompisar. Vi gick av och pustade. Jag kramade den andre kompisen, som jag känner (känner och känner, men så som man känner salsakillar som är kompisar till kompisar som man en gång gick kurs ihop med). Den tredje killen hade jag aldrig sett förut, men han såg glad och trevlig ut och jag förstod att han hörde ihop med de andra. Jag sträckte fram min godda´godda´hand för att presentera mig. Då tog han den med sin vänsterhand och gick ut med mig på dansgolvet. Humor funkar för mig!