29 januari

Jag dansade tre timmar på Chicago igår, i vanlig ordning. Eller inte helt i vanlig ordning, för det märktes med en gång att det var killöverskott. Jag dansade i princip hela tiden och totalt tre danser med tre olika salseros från mambokursen provade vi på 2:an!

Nu blev jag rejält trött och sista danserna var jag inte särskilt snabb i reaktionen. Så brukar det inte bli. Jag undrar om det kan bero på:
a) att jag dansat så mycket tidigare i veckan
b) att jag inte brukar dansa till nästan varje låt på Socials
c) att jag ätit för dåligt med protein och kolhydrater
eller
d) att jag hade en tillfällig formsvacka.

Sanningen är nog en kombination. Kanske får jag se över både vilka kurser jag ska gå och vad jag äter, för Socialdansen är ju själva målet med alltihop. Det är mycket roligare att dansa än att nöta den röda sammeten.

Nu blir det helg och två vilodagar.
Trevlig helg på er, alla mina hemliga läsare!

Mission impossible

Så här snygga är vi utan skinn. Jag har nog använt lite fler muskler än vanligt den här veckan och googlade fram den här bilden (på http://www.anatomiguiden.se/) för att se vad de heter och för att försöka förstå hur jag ska komma åt att stretcha dem. Vi har ca 650 muskler i kroppen. Lycka till önskar jag mig själv!

Lagom

Ojoj, Let´s Dance har redan drabbats av en hjärtinfarkt, en hjärnblödning samt en hel hoper människor som riskerar hjärtsäcksinflammation eftersom de tränar hårt med influensa i kroppen.

Tur att jag tränar lite mindre än vad de gör.

Mambo feber

"Mambo är en dans med kubanskt ursprung. Namnet kommer från namnet för kvinnliga präster inom haitisk voodoo." Med denna enda rad definieras mambo i Wikipedia och det ante mig att vodoo hade nåt med saken att göra...

Jag har haft som framtidsplan att lära mig on2 en dag, men tänkt att jag inte ska blanda till det för mycket utan ta en sak i taget. Särskilt en amigo har försökt lirka med mig "...den här låten skulle passa bra att dansa på 2:an till.", men jag har inte varit övertalningsbar. Förra tisdagen provade jag och det första som slog mig var att det inte var så klurigt som jag trott. Man har ju liksom grunderna i sig. Det andra som slog mig var hur bra det passade till musiken och vilket sväng man kan få till. Nu sitter jag här och nynnar på en mambolåt med ett leende på läpparna.

Och jag har strechat!!

Första dagen på resten av mitt liv...?

Jag kommer att tacka mig själv imorgon bitti.

Jag har stretchat!

♥

Optimal användning av måndagkvällar

Jag behöver inte använda mina måndagkvällar till att köra barn till hockeyträning. Jag ligger inte halvdöd i soffan och kollar på tv efter en svårsomnad söndagkväll med efterföljande hård dag på jobbet. Jag lägger min energi på merenguebachatachachachabodyisolationfootwork istället :)

Jag är en lycklig lycklig Salsera!

Januari vs. juli

Ta emot en jacka stor som ett mindre duntäcke och en ryggsäck.
Leta efter en plats att sitta på.
Ta av dansskorna - fortfarande med jackan i knäet.
Leta rätt på vinterskorna som står nånstans bland alla andra liknande svarta skor.
Ta fram överdragströja ur ryggsäcken.
Ta fram halsduk, mössa och vantar.
Försök hålla mössan, vantarna och ryggsäcken medan jackan tas på (och inte peta någon i ögonen).
Sätt på mössan och vantarna.

vs.

Byt skor.

Una Salsera loca - con mambo y toda la familia!

Salseron i mig

Idag har jag dansat förare för första gången. Det var inte planerat - det var bara följaröverskott. Det som var knepigt, förutom just det faktum att jag aldrig fört förut, var att det var i chachacha!

Jag har det nog i mig, jag som alltid vill vara med och bestämma...

El Cantante - en sevärd film

Igår kväll såg jag El Cantante/King of Salsa tillsammans med min amiga. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig...en dansfilm kanske, men det var väldigt lite dansad salsa man fick se. Nej, jag skulle sortera den här filmen under drama. Ett relationsdrama med dokumentärkänsla, kanske. Det där med dokumentärkänsla ska jag kanske låta vara osagt förresten, när det kommer till hur relationen mellan honom och Puchi framställdes. Jennifer Lopez var riktigt bra. Jag vet dock inte om hon liknar den riktiga Puchi, men någon sanning finns det väl där. De var ändå gifta i 26 år.

Amigan och jag var eniga om att det var en snygg film. Jag tyckte att de med små medel i kläder, frisyrer, möbler visade att det var 60-tal eller 70-tal. Det var aldrig övertydligt, som det kan bli ibland när man på film ska visa att "det här är 1975".

Jag sammanfattar så här: Mycket bra. Ett drama, men inte så sorgligt som jag trott. Snygg. Värd att se om. Musiken "spelade sin roll" i filmen. Jag lärde mig lite om Hector Lavoes liv, en bit in i filmen kom jag på att jag faktiskt inte visste hur han dog eller hur det skulle sluta.

A whiter shade of lips

Jag har läppstift så ofta jag kan. Jag har nämligen ingen färg på mina läppar. Om någon riktar en kamera mot mig så brukar jag som betingad reflex säga: "Nej, vänta, jag har inget läppstift!". Jag har haft smeknamn som "hot lips" och blivit uppvaktad för mina "franska läppar" (en röd Chanel som jag körde då). Jag går ingenstans utan läppstift, konturpenna och fickspegel (i en egen liten börs).

Nu pratar jag om "i det civila" och inte som Salsera...uppenbarligen. Jag har inte tänkt så mycket på det, men jag har ruckat på mina principer till förmån för praktisk salsa. Det är opraktiskt att släpa runt på den lilla börsen, det åker ändå av rätt snart, det fastnar på tänderna eftersom jag skrattar så mycket.

Det som gjort mig uppmärksam på fenomenet är att jag några gånger på senaste tiden haft läppstift och då fått kommentarer i stil med "Vad snyggt, du brukar aldrig ha läppstift!". Igår hände det två gånger och jag fattade inte först. Jag har ju alltid läppstift...

Det får bli ändring. Räddningen heter Lipfinity.

Den svenska titeln var på engelska

Jag har en längre tid letat efter filmen "El Cantante" med Mark Anthony och Jennifer Lopez, men utan framgång.

Idag ringde min amiga och upplyste mig om att det snart blir filmvisning hemma hos henne, för hon hade hittat den på Åhléns! Och inte undra på att vi inte hittat den. Den svenska titeln löd ju "King of Salsa"...

Changes

Vad det ändrar sig...eller vad jag ändrar mig. Nu för tiden hänger jag med på det mesta när jag dansar socialt och gör jag inte det så slutar jag inte dansa utan kör på. Ibland hittar jag på lite själv, men hellre det än att stanna. Att bli förd (att inte få eller behöva hålla koll) var ändå en av de svåraste sakerna att lära mig så jag har kommit långt inom det området.

Jag bli fortfarande generad om jag måste styla, men jag fixar några shines. Jag blir också lätt besvärad när det ska dansas "sexigt" eller "sensuellt" och juckas för mycket :).

Jag tycker om att ha ett gäng killar som jag dansar ofta med. Det är roligt att se hur man utvecklas tillsammans, eller isär så jag får lära mig nåt nytt.

Jag tycker fortfarande inte det är kul att dansa endast en låt, särskilt inte om det blir missförstånd och killen ser besvärad ut, vilket kan hända just för att man inte dansar så mycket ihop. Här har jag ändrat mig bara sedan i höstas. Efter att ha bjudit upp flera av "de duktiga" och fått dansa flera stela, tråkiga danser med killar som inte verkar kunna avsluta fort nog, som inte tittar på mig och aldrig bjuder upp tillbaka så kan jag bara säga att de kan ha sin lilla elitstyrka för sig själva.

Däremot finns det killar som hör till "de duktiga" som får mig att känna mig som en prinsessa, att allt är möjligt, att jag faktiskt har utvecklats en hel del och att de tycker att det är roligt att dansa med mig. Jag hade en sån dans igår, gracias, väldigt kul! Så mjuk, enkel och lekfull salsa kan vara.

Jag var med på ruedan igår. Det är ett framsteg eftersom jag oftast valt att titta på fram till nu. Learning by doing - not just watching.

Sedan bestämde jag mig igår för att jag ska prova att ge en andra chans till några killar som jag inte har tyckt att det varit så kul eller gått bra att dansa med förut. Jag ska inte vara långsint utan ta tjuren vid hornen också med han som min första sommar stannade upp och tittade på mina fötter och konstaterade att jag skulle få "stora problem" om jag fortsatte dansa så. Jag lär få anledning att återkomma till detta lilla projekt.

Chi-chi-chi-cago!

Om cirka 12 timmar slår mitt andra hem upp portarna. Jag hoppas på många sköna danser och ser fram emot att träffa lite gamla godingar som varit sjuka eller bortresta.

Å! Just nu satte radion igång att spela "The time of my life" ur Dirty Dancing. Need I say moore?

Paus

Det är söndag, jag har inte dansat på nio dagar (om man undantar "uppvisningen"), men känner mig helt lugn. Ingen abstinens. Tvärtom känns det rätt skönt och helt normalt att ta lite lov, hämta andan för att komma igen med nya friska tag när terminen börjar igen.

2009 kanske är året då jag ska bli lite en mer normal Salsera. Det känns som att det är så utvecklingen ser ut. Jag fortsätter dansa för känslan, för stunder av flow, för att jag gillar musiken, för att det är så himla kul och för att jag fortsätter att utvecklas.

Det är inget nyårslöfte - bara en trendspaning.

Latin Grammy Awards 2008

Av en slump fick jag se att SVT sände Latin Grammy Awards igår. Galan gick av stapeln 13 november i Houston (Kunde de inte hitta nån plats i Latinamerika, som är så stort?). Jag tänkte ha tv:n på i bakgrunden, medan jag gjorde annat, men blev snabbt fängslad.

I början regnade spanskklingande artist- och konfrenciernamn över mig, men jag kände inte igen ett enda. Jo, Juanes var med i första numret. Senare kände jag mig lite mer hemma. Då dök Juan Luis Guerra upp som prisutdelare, Gloria Estefan både sjöng och fick pris (hon har varit gift med Emilio Estefan i 33 år! Bara det värt ett pris.) och Santana och José Feliciano dök upp. Tre av dessa namn har jag dock inte lärt känna förrän i år...jag menar förra året. Andy Garcia delade ut priset till Gloria, men vad han gjorde där vet jag inte, för han är väl inte sångare.

Det fängslande var de tvära kasten. Ena stunden lättklätt och urringat och nästa prydligt folkdräktstäckta dansare. Jag kollade ju naturligtvis för att bli lite mer insatt i latinamerikansk musik, men jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Det är så mycket konstiga instrument, sångstilar och folkmusikinslag att man blir alldeles vimmelkantig. Och väldigt lite salsa eller tango.

Syrran kollade samtidigt och vi utbytte en del sms under tiden. Båda reagerade på vad lyfta och opererade alla såg ut. Jag har aldrig sett så många runda upptryckta tuttar i så många avslöjande klänningar förut. I publiken också. Jag såg en tjej med tiara i publiken och undrade om det möjligtvis var före detta Miss Latinamerika, som nyligen greps tillsammans med sin pojkvän, vapen och knark och blev av med titeln.

Jag har nog ett och annat kvar att lära mig om Latinamerika, men så här långt kan jag bara tacka för underhållningen!