Igår kväll såg jag El Cantante/King of Salsa tillsammans med min amiga. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig...en dansfilm kanske, men det var väldigt lite dansad salsa man fick se. Nej, jag skulle sortera den här filmen under drama. Ett relationsdrama med dokumentärkänsla, kanske. Det där med dokumentärkänsla ska jag kanske låta vara osagt förresten, när det kommer till hur relationen mellan honom och Puchi framställdes. Jennifer Lopez var riktigt bra. Jag vet dock inte om hon liknar den riktiga Puchi, men någon sanning finns det väl där. De var ändå gifta i 26 år.
Amigan och jag var eniga om att det var en snygg film. Jag tyckte att de med små medel i kläder, frisyrer, möbler visade att det var 60-tal eller 70-tal. Det var aldrig övertydligt, som det kan bli ibland när man på film ska visa att "det här är 1975".
Jag sammanfattar så här: Mycket bra. Ett drama, men inte så sorgligt som jag trott. Snygg. Värd att se om. Musiken "spelade sin roll" i filmen. Jag lärde mig lite om Hector Lavoes liv, en bit in i filmen kom jag på att jag faktiskt inte visste hur han dog eller hur det skulle sluta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra recension! Vi får se om nåt ändras när vi sett den igen. :-)
Tack tack! Vi får absolut göra om det.
Skicka en kommentar