Olika

För att uttrycka sig i OS-termer så får man säga att jag verkligen toppade formen i torsdags, när jag drog till Stampen med några glada salseras och dansade för länge för min nattsömns bästa.

Så igår var förväntningarna höga på ytterligare en danskväll med kubanska förtecken, men icke. Hur kan det vara så olika med bara två dagars mellanrum?

Sugen

Det var inte planerat, men förra veckan blev som ett februarilov från salsan. Först var det ingen kurs på onsdagen och sedan kände jag inte för mambo night på Chicago eller Mi Salsa på fredagen.

Det är en härlig känsla att ha kommit dithän att jag kan välja att dansa endast när jag känner för det. Jag skulle inte betrakta mig som en riktig dansgalning i början heller, men jag minns abstinensen när jag var sjuk två veckor i sträck. Nu får jag inte abstinens, men jag kan uppleva att jag är extra laddad och sugen på en svägom när jag inte har dansat på länge.

Föra och förföra

Salsan var min första pardans. Jag har discodansat runt handväskor, ståkramat mig igenom en och annan tryckare och kört månget step- och aeorobicspass genom åren. Därför tyckte jag, i början, att det var svårt att bli förd. På kurser tror jag att det berodde på att jag visste vad som skulle komma och jag har för bra minne (fast jag lärde mig raskt att inte hjälpa till). I sociala sammanhang vet jag att jag funderade en hel del på hur det passade ihop med mina jämställdhetstankar och självbestämmande. Lite som Gudrun Schyman, men det vet vi ju alla att hon ställde upp på Let´s Dance i alla fall.

De här tankarna hade jag bara precis i början, för nu tycker jag att det är en av grejerna med att dansa. Att ge sig hän i musiken och lita på att bli förd, inte vara så duktig eller planera. Snacka om att vara i nuet. Att bli tydligt och enkelt förd är ren njutning. När jag känner mig trygg i ramen och kan utnyttja centrifugalkraften och spänningsläget. När det blir samspel. Det går nästan inte att beskriva i ord.

Jag hittade den här artikeln i Expressen igår och där får jag belägg för varför jag känner mig extra kvinnlig och het ibland när jag dansar. Det är inget undergivet i kvinnorollen, utan båda behövs och det handlar om sampel.

Lite Yin och Yang så här dan före alla hjärtans dag.
Trevlig helg!

Golvad

Vinterväglaget har varit riktigt dåligt den senaste veckan. Snömodd som är helt oberäknelig att gå på och som ofta har is under. Man kan trilla och sträcka sig.

Tacka vet jag ett inomhusdansgolv av kanadensisk lönn (?). Där vet man var man sätter fötterna och ungefär vad som kommer att hända om ingen dansar in i en. Oavsett årstid.

Ytterligare en underbar kanonkväll och Cuban Night på Chicago. Vaknade rosig om kinderna och med solsken i blick och faktiskt lite träningsvärk också. Allt är väl.

Trevlig helg!

Hahahahahaha!

http://www.inflytande.se/blog/salseramedmera.blogspot.com/

Kursändring

Man är faktiskt inte sämre än att man kan ändra sig. Jag hade bestämt mig för att inte gå någon kurs alls den här våren utan bara dansa socialt. Nu har jag nyss kommit hem från andra gången på en kurs.

Jag fortsätter på den inslagna kubanska vägen. Dessutom kände jag för att prova en helt ny kursverksamhet och instruktör. Det blev Eusebio Crespo som fick den äran och av de två första gångerna att döma kommer det att bli jättebra. Bra musik, ny inspiration från rumba, mambo, cha cha cha (fler ingredienser i min salsasås), nya kurskamrater, ny instruktör, liten grupp, trevlig stämning, svettigt. Vad mer kan man begära?

Jo, det skulle vara en Cuban Night på Socials. Och det är det imorgon!

Chan Chan

Ännu en gång korsas mina intressen deckarläsning och salsa. Förra gången var det i en Läckbergdeckare jag kunde läsa om Rita Morales nybörjarkurs i salsa.

Nu är det en britt som har gjort det. Peter Robinson heter författaren och hans hjälte Alan Banks lyssnar mycket på musik och Robinson refererar alltid till vad det är för musik. I epilogen vaknar Banks på julafton. "Han gick ut i vardagsrummet, tände julgranen, satte i Buena Vista Social Club i stereon och återvände ut i köket medan han nynnade med i 'Chan Chan' och ställde sig att titta på den stora före detta frigående hönan som låg på skärbrädan bredvid den uppslagna kokboken Delia Smith´s Christmas."

Jag gillar Robinsons långa roliga meningar, men brukar hänga upp mig en smula på alla hans referenser till musik och litteratur, men här fick han till det. Banks, som annars mest lyssnar på jazz och klassiskt, visar sig ha riktigt god smak.