Somrig salsa

Den här helgen blev startskottet till vad jag hoppas blir en kanonsalsasommar. Vädret hjälper till. Sol och värme. Kjol och bara ben efter elva på kvällen (och svullna fötter som in i den). Sedan Djungelsalsan i fredags har jag fortsatt att dansa utomhus, vilket gör mycket för sommarkänslan. Igår var det premiär för mig på Gröna Lund och dansbanan där. Idag har jag varit på ruedapraktikan som jag brukar gå på och vi körde den ute i Vasaparken. Där var fullt av folk som solade, spelade fotboll och passerade förbi. Ganska många stannade till en stund, vi fick lite applåder och bravo-rop.

Sommaren är min salsaårstid nummer ett. Inte bara min förmodligen. Sol och värme känns onekligen lite mer latin än rimfrost. Men sommaren ger mig också minnen av hur allt började för mig och jag känner mig nostalgisk och glad.

Dessutom får jag dansa järnet just nu. Snacka salsa flow. Snacka glad.

Djungelsalsapremiär

Socials på Chicago är slut för säsongen. Nu är det Grönan och Djungelsalsan som hägrar. Summer -09.

Det lovar gott kan jag säga. Igår var det premiär på Djungelsalsan i Årstaskogen. Jag kom dit vid halv åtta. Jag promenerade hem från jobbet (65 minuter), åt, duschade, tog en power-nap, drack kaffe och sedan begav jag mig till dansbanan. Det var en skön kväll och jag var nyduschad och fräsch, men egentligen trött efter veckan (särskilt som jag dansade en hel del på Socials i torsdags). Jag tänkte kolla in läget och stötta djungelpatrullen, kanske dansa nån dans och dricka lite vin...

När musiken stängdes av klockan 22 hade jag varit mer uppe på dansgolvet än vad jag suttit på min stol. Jag hade inte hunnit delta i ett enda helt samtal vid bordet och vinet var inte uppdrucket. En stund hade jag kö med danskavaljerer och flera gånger blev jag uppbjuden igen precis när jag var på väg av dansbanan. Hå hå, men det var en nöjd, glad och svettig salsera som promenerade hem igår (igen).

Uppåttjack

Jobbet tar all min förmåga till fokus och allt mitt engagemang i anspråk just nu. Det känns som om hjärnan spränger nya blodkärl för varje dag. Det är jättekul och det var så vältajmat att jag började jobba samma vecka som kurserna tog slut för terminen.

Nu sitter jag och laddar med mat och kaffe, för att orka gå till Chicago. Jag vill, men jag är rädd för efterdyningarna. Låt mig gissa... Jag kommer att orka åka dit. Jag kommer att dansa och vara hyfsat koncentrerad för att jag är så motiverad och mer rutinerad nu för tiden. Jag kommer att vara kvar till 23, mot bättre vetande. Jag kommer inte att kunna varva ned när jag kommer hem. Jag kommer att vara trött imorgon.

Men det är bara en dag kvar på veckan och det är värt varje minut förlorad sömn. That´s why I´m doing it :)

Söndag på Södra Bar

Söndag är en skön och avspänd dag att dansa på. Jag brukar ändå ha svårt att somna inför den nya veckan, så varför inte dansa sig trött?

Tre söndagar i sommar är det The Salvaje Project på Södra Bar. Premiären var igår. Det var riktigt skön stämning, bra musik, lagom med folk, fin lokal, veranda med utsikt att lufta sig på (inte för att det hjälpte mig) och roliga danser. Jag hade en sneakersdag och var på bra humör. Jag tog igen för lördagen.

En liten missräckning bara...igår kunde jag inte somna när jag kom hem. Idag däremot borde jag redan ha gått och lagt mig.

Festlig kväll

Igår var det lördag och mina ständigt salsasugna fötter förde mig upp till Kägelbanan, där jag ännu aldrig dansat. Bandet var också nytt för mig, även om det har pratats en hel del om dem. LA-33 är tydligen stora i Colombia.

Det är alltid kul med de här större konserterna och evenemangen på Berns, Münchenbryggeriet eller här då. Det blir omväxling för en Chicagotjej. Det var utsålt och redan i garderoben såg man förväntansfulla miner och lite extra uppklätt. Väl inne vid scenen blev man snabbt ångkokt och pressades mot klibbiga armar, men det var hög stämning. Jag har inte sett så många salsaband live, men de här var det bästa hittills. De hade roligt på scen, gav järnet och hade publikkontakt. Musiken var jättebra och den något lilla scenen passade bra till stämningen.

Efter kanske två tredjedelar av spelningen var jag tvungen att få min rörelsefrihet och lite syre tillbaka i lungorna, så jag tog en sväng in till det andra dansgolvet, pratade med folk jag inte sett på länge och minglade runt.

Efter spelningen var det tjockt på dansgolven, men jag kan konstatera att jag ännu aldrig dansat på Kägelbanan. Hoppas jag snart får chansen att rätta till det. Å andra sidan kände jag mig lite soft och minglig igår och var glad att för en gångs skull få vara fräscht osvettig. Sedan promenerade amigan och jag hem som kompensation. Lovely kväll!

Ny arena - nya roller

Jag började på mitt nya jobb för en vecka sedan. Redan första dagen fick jag ta en nybliven kollega ur villfarelsen att jag var salsalärare. I förrgår pratade jag med en annan under lunchen och hon frågade också om det. Det är uppenbarligen så att fragmenten "lärare" och "salsa" har snappats upp och sats ihop på ett nytt sätt.

Efteråt kom jag på att jag skulle ha kunnat spela med. Det är så sällan man hamnar i ett nytt sammanhang med helt nya människor. Jag skulle ha kunnat ordna privatlektioner i nybörjarsalsa och tjänat en hacka. Å andra sidan ligger inte falsk marknadsföring för mig och jag gillar inte bubblor som kan spricka. Men vem vet vad som ligger i framtiden...en dag kanske jag har en egen nybörjarklass...

Ge mig för fem kronor Oscar, tack!

När det började snackas om att Oscar D´Leon skulle komma till Stockholm så kände jag faktiskt till honom. Jag till och med bloggade en youtubevideo med honom här. Det är lite kors i taket, för jag hade inte hört talas om varken LA-33 eller Huey Dunbar, som också ska komma hit inom kort.

Nu har jag dessutom köpt en cd med honom. En väldigt mystisk skiva med en hysteriskt skrattande Oscar på framsidan, men det är han och ingen coverskiva. Jag har lyssnat och dubbelkollat på You Tube. Skivan ropade jag in på Tradera för fem spänn!

Tack Gode Gud för Tradera. Det var också där jag sålde prylar i julas för att ha råd med terminskort på SalsaAkademien.

Lika som...ALF

Jag har fått jobb! Förväntansfull inför utsikten att snart ha råd att handla saker igen surfade jag idag runt på Dansskor.se. Inte för att pengarna kommer att börja rulla in än, men mina fötter har ett längre tag behövt ett par bättre skor att dansa kurs i. Därför känner jag att jag är farligt nära att beställa ett par sådana där danssneakers, som jag hela tiden tyckt ser lite fjompiga ut. OCH SÅ idag kom jag på vad det är! Varför de har den där lustiga looken. De påminner om ALF.

You Tarzan, me V.I.P.

Knappt hade jag hämtat mig efter torsdagens danskväll innan det var dags för Happy Feet. Säsongens sista innan Djungelpatrullen flyttar ut i Årstaskogen.

Jag var lite seg efter mycket promenerande och en solig utflykt med mycket god mat, men jag tog mig iväg. Eftersom jag hört talas om att det skulle samlas danspartners (salsacollection) med utsikten att vinna frikort till årets Djungelsalsa, så föreslog jag till och med min amiga att vi skulle vara där ganska tidigt.

Fråga mig inte vad det är med tävling, men finns det en så ser jag ingen anledning att inte försöka vinna. Sagt och gjort. Jag var på hugget och dansade med några som jag inte brukar dansa med och jag tror tre helt nya. När jag hade 12 partners började orken tryta, men jag fick lite av en andra andning och hade samlat ihop 14 när det var dags för prisutdelning. Då dansade jag två låtar med de flesta och en gång till med en amigo, som jag redan räknat. Just for fun! Det visade sig att en salsera hade dansat med 19 killar, men sedan kom jag på andra eller tredje plats och de delade ut flera VIP-kort.

Jag var mycket nöjd med kvällens insats och funderar på varför jag inte kan lura mig till att det är tävling varje kväll, men min hjärna är väl för smart för att bränna så mycket krut om det inte finns en vinst att kämpa för.

Riskanalys

Att sätta 90% av salsastockholm på en och samma båt är lite som att sätta ett helt fotbollslandslag på samma flygplan.

Men det var killöverskott och gott om plats på dansgolvet på Chicago, så jag klagar verkligen inte.