Salseras salsaår 2008

Jag älskar listor och tycker att det är det bästa sättet att avrunda ett år. Så här kommer 2008 års...

Favoritsalsaställen: Chicago, Grönan

Favoritsalsero: många favoriter, alla roliga på sitt sätt

Mest frekventerade: Chicago (var på alla Socials under hösten), Grönan

Bästa golv (material): Grönan, Chicago

Sämsta golv (material): La Isla i början av sommaren, Debaser Medis, heltäckningsmattan i Annexet

Minsta golv: Clarion under HSW

Engångs: Anna Whitlock, O´Learys i Sumpan, Arbat, Stadshagens värdshus

Västligaste salsasteg: Scandinavian Salsa Congress i Göteborg

Svettigaste: Grönan - se bild nedan

Roligaste: torsdagkvällen under SalsaAkademiens salsamaraton + en oförglömlig Socialstorsdag i augusti

Hetaste känslor: uppstod, men rann ut i sanden

Längsta avbrott: sjuk tio dagar i maj (missade två Socials!!!), 26/12-8/1 ser ut att bli det längsta, men det uppehållet sträcker sig in i 2009, så det räknas ej

Bästa tillbehör: öronproppar och den här bloggen

Största efterklokhet: "Jag borde ha stretchat."

Mersmak: chachacha, flamenco, rueda

Ointresse: tango (snyggt, men passar inte mig), zonk, zook eller vad den heter

Sedda konserter: Haila, Adalberto Alvarez, Croma Latina, Juan Luis Guerra, Calle Real

Liveband: delar av Calle Real (Socials maraton), Hatuey

GOTT NYTT 2009 OCH MÅ NI KOKA IHOP

DEN BÄSTA SALSA VI HAVA!

Min första uppvisning

Igår var jag på 40-årsfest. Jag har bara träffat födelsedagsbarnet en gång förut, men var huvudsakligen inbjuden som "danspersonal". Detta innebar att jag och en amigo och en amiga gick före från lokalen där vi ätit till lägenheten och satte igång att dansa salsa. Meningen var att de andra skulle komma upp till en lägenhet där det hände något, alltså att festen redan var igång. Det var jättekul och den stackars salseroamigon turades om att dansa med oss en stund.

Efteråt blev det ingen mer salsa, men alla sa att det var bra och flera blev sugna på att börja. Jag tipsar så ofta om SalsaAkademien nu att jag snart borde få provision :)

Grande Salsakväll

Jag blev stämplad på foten redan på tunnelbanan (av nån tokig Djurgårdare som inte ens bad om ursäkt). När jag kom hem hade jag löst hudskrap av en annan kraftig trampskada på ankelknölen. Min armbåge är idag öm och har ett blåmärke efter en knock med salseroskalle (helt och hållet hans eget fel). Under sista dansen blev jag helt nedblött av en killes svett. Alltså, min blus fick blöta fläckar av honom och mina armar blev helt gnuggade mot hans blöta hår (dansade kubanskt slingrigt). En kille som jag aldrig dansat med förut dippade mig två gånger så lågt att jag nästan låg på golvet. Väldigt graciös ställning för en salsera att befinna sig i och han sa bara "relax relax". Översta dansgolvet var inte öppet. Dansgolvet där nere är strävt och snurrovänligt (det visste jag sen innan). Jag hade sett alla showerna tidigare, till och med Edwin Riveras.

Så, ja, jag hade en väldigt trevlig kväll :D

Julhälsning

Jag är ingen julfantast precis utan längtar mest till den 26 när julen nästan är över och man får dansa salsa igen. Detta utesluter inte att jag kan önska alla andra salseros y salseras Feliz Navidad!

Distraktion

Jag brukar säga att salsa botar det mesta och om den inte botar kan den åtminstone lindra eller distrahera. Det är ju det där med att leva i nuet som gör det svårt att tänka på annat. Jag dansade mig till exempel igenom förra årets göteborgskongress (och hela vårvintern) med kraftig järnbrist. Där hjälpte motivationen mig så jag inte brydde mig om andfåddhet och trötthet. Läkaren var riktigt imponerad!

Om Benny Andersson och Björn Ulvaeus inte exakt har hajat det där med salsa så förstår de sig åtminstone på musik. I deras låttext till "Hole in your soul" behöver man bara byta ut rock´n roll mot salsa och låtsas att det rimmar på soul för att inse att de vet vad musik betyder - oavsett stil.

Inte utan mitt läppstift!

Det är roligt att ha kjol när man dansar, men jag får genast problem när jag inte har några fickor. Igår valde jag klänning för det var sista Socials. Chicago är ju lite av hemmaplan så där vågar jag ha en liten börs liggande nånstans medan jag dansar. Skulle den försvinna så förlorar jag bara några tuggummin och ett läppstift.

Jag har sett olika varianter de här åren när jag dansat. Uppfinningsrikedomen skvallrar om ett stort och ännu olöst problem. Salsa är ju inte en dans där man lägger handväskan på golvet och dansar runt den (inte ens i rueda faktiskt).

Midjeväska går bort av estetiska skäl.
Liten handväska med diagonalaxelband förvandlas till slunga.
En variant av börs som fästs med resårband runt överarmen går tyvärr bort på grund av omedelbar uppkomst av fettvalk (detta är givetvis individuellt, men I´m not Linda Hamilton i Terminator, okej).
Liten jättefiffig ficka som en amiga visade mig att hon hade gjort och satt innanför kjollinningen var en bra idé men den rymde typ en femtioöring och ett tuggummi.
Bh:n använder en del, men var gör de av växeln?
Garderobsbrickor som legat i folks trosor eller skor vill jag helst inte tänka på.
Amigo eller pojkvän med stora fickor är jobbig att hålla reda på om man inte går hem samtidigt.
Alternativet klara sig en kväll utan läppstift/cerat, tuggummin, pengar, garderobsbricka och öronproppar finns inte. Inte för tjejen som i vardagslag släpar runt på handväskor i femkilosklassen och uppåt. Så - vad gör man?

Dans på liten yta

SalsaAkademiens julfest i lördags var en höjdare! Jag var på strålande humör hela kvällen efter att ha blivit av med en hemsk huvudvärk (en sann stämningssänkare) på eftermiddagen.

Kvällens utmaning var "dans på liten yta". Det var fruktansvärt trångt, något som efter några tramp, armbågar och indansningar oftast brukar få mig på dåligt humör. I lördags behöll jag det glada humöret. Blev bara trampad en gång, men jag har utvecklat reaktionsförmåga värdig en reptil vad det gäller mina fötter. Jag håller dem under kroppen så mycket jag kan och fäller in lilltårna. I händelse av tramp hinner jag oftast rycka undan foten redan när trampet nuddar ovansidan av foten. Värsta Matrix, jag vet. Alla mina danspartners insåg också det kloka i att dansa närmare (mig - inte de andra paren) och undvika de värsta LA-sekvenserna. Beträffande armbågar fick jag ingen, men jag tror att någon kanske fick stifta bekantskap med min...

Vad mig anbelangar är all dans på liten yta att betrakta som träning inför New York, dit jag ska ta mig en dag. Ska bara lära mig on2 och skaffa ett jobb först...

En bra låt igen

Det var annorlunda stämning på Chicago igår. Inte på ett negativt sätt, men det var många som inte var där. Jag hade en av kvällens roligaste danser till en bra låt och man lär sig inte vad låtarna heter om man inte frågar. Både dj Alfredo och Ibi tog sig för pannan drabbade av akut blackout, men det dröjde inte länge förrän Ibi levererade en liten lapp där det stod "No vale la pena enamorarse - Ray Sepulveda". (Jag översätter inte fler låttitlar sedan ingen har kommenterat at mi media mitad betyder min andra hälft och inte mitten av mitt mitten.) Mycket dansvänlig glad låt. Håll till godo!

Dansa för livet!

Det är lustigt vad ens hjärna väljer att man ska se om intresset är tillräckligt stort. Jag dricker nästan bara mjölk i kaffet. Därför står mjölkpaketet alltid i kylen och jag tar bara ut det för att hälla i kaffet. Under en sådan här hällhändelse fick jag se att det stod "Dansa för livet" på baksidan av paketet. Jag surfade in på Arlas hemsida och hittade deras danstema.

För oss hängivna salseros y salseras fanns där inget nytt under solen. Det var bara att pricka av:
rörelse, styrka, smidighet, koordination (check)
musik och rytmer (check)
het passion och kärlek (check)
underhållning (check)
glädje, samarbete och förståelse (check)
lycka genom endorfiner (check)
bättre kommunikation (check)
närhet (check)
motorik och kroppsuppfattning (check)
lust (check)
glädje (check)
kvantitativ och kvalitativ intelligens genom användandet av båda hjärnhalvorna (check)

Det är nästan så att jag hade kunnat skriva den där texten. Man blir lycklig, stark och smart...men när man har dansat sig torr i strupen - inte är det mjölk man vill ha...

Klösigt

Jag har aldrig speciellt långa naglar och just nu är de nyfilade till en behaglig längd ur danssynpunkt.

Jag vet inte hur det är att dansa med tjejer med vassa eller långa naglar MEN jag vet hur det är att dansa med killar som har det! En av de mindre trevliga sakerna man kan råka ut för faktiskt. Platsar i samma kategori som bh-band-dragningar, armbandsur som fastnar i håret och fyllon.

Streamad salsa

Förra onsdagen när jag var på kurs började vi prata om salsamusik. Hur ska man veta vad man tycker är bra och vad artister heter när man hör nåt man gillar? Var laddar man ner och lyssnar på bra musik? Själv har jag misslyckats med att lyssna på en del streamade radiostationer för att de ligger i USA. Bland annat gäller detta Batanga, som jag fick tips om. Det lyckas mig inte, trots att jag registrerat mig.

HÄR kan man hitta en lista på olika kanaler (Batanga finns här till exempel) som spelar salsa, bachata, merengue eller pratar spanska (om det är det man vill öva på). Just nu lyssnar jag på SKY.fm. Samtidigt har jag uppe ett fönster med deras "currently playing"-lista. Hör jag något bra, så har jag namn och titel på låten.

Alla sätt är bra utom de dåliga... Jag har stor salsahunger och vill gärna ha bra tips. Var lyssnar ni? Var kan man ladda ner salsa? Allra helst vill jag veta var man kan söka på låtar och artister. YouTube räcker en bit, men där finns ju inte allt.

Ta henne på promenad och sätt på hatten

Den här helgen har jag gått workshop i rueda på SalsaAkademien. Min inställning till rueda har hittills varit lite kluven - jag har tyckt att det varit kul, men inte dansat det så mycket och då tappat eller känt att jag inte platsat att vara med. Oftast är ruedorna ganska stora och roddiga och jag tycker det är svårt att höra.

Nu repeterade vi lite och sedan fick vi lära oss massa nytt. Oftast bygger turerna på varandra så det är inte jättesvårt. Det som är svårt är att komma ihåg de spanska orden. Jag vill veta vad ett ord betyder och gärna se det stavat. Jag googlade och hittade till exempel en sida på Wikipedia, den här listan, eller den här sidan med föklaringar . Det är helt galet vad allting betyder, men det mesta är logiskt på sitt sätt.

Det härligaste är ändå när vi tio par, som övat ihop i fyra timmar, sätter på en bra låt och dansar rueda. När allting (nästan :)) klaffar och gunget infinner sig och man har kul. Då infinner sig flow and I´m in salsa heaven!

Okändingar & välkändingar

Det är skillnad på "jag är inte bra" och "det går inte bra". Igår gjorde jag ett ryck och bjöd upp en kille som jag inte dansat med på kanske ett halvår och tre killar som jag bara dansat med en gång vardera förut. Det är en utmaning att göra nånting nytt ibland och inte fastna i slentrian och trygghetsdans. Utmanar man sig själv får man också stå ut med att det kanske blir lite si och så med hur man förstår varandra och så vidare. Det går inte alltid så lysande, men man behöver inte känna sig dålig för det.

Det var nog killöverskott igår för jag vilade inte mycket och idag känner jag att jag glömde stretcha inatt.

När man är tröttnar på utmaningar kan man dansa med nån gammal välkänding. Då behöver man inte vara rädd för att göra lite fel och man känner igen många turer och fattar resten och så har man kul ihop! En av danserna igår var extra superhärlig och vi tog mycket plats. Ha, det är slut på att dansa nere i hörnet nu :)

Mitten av mitt mitten :)

Hmm...vad hände med kommentarraden i förra inlägget?

Här kommer en låt till, som jag tycker är skön. Jag har fått den från en skiva som heter Salsa Magic och som är en riktigt bra blandning med låtar. Utifrån dem kan jag hitta fler. Det är så jag går tillväga. Sångaren heter Rey Ruiz, låten Mi media mitad. Vad betyder det? Mitten av mitt mitten?! Nånting med kärlek i alla fall... Jag hittar på vad jag vill tills någon tar mig ur min okunnighet. ;)

Cuban Fantasy

Jag har fått namnet på en låt som jag tycker är bra. Nu har jag tillbringat en lång stund på YouTube för att försöka hitta den och lägga hit en bra version. Jag kunde inte hitta nån bara. Fast jag hade ganska kul. Särskilt med den här polisorkerstern från Puerto Rico. Okej då, jag lägger den här så ni fattar vilken låt jag menar...fast i en annan version, tack.



Det bästa med förtexten är att man får telefonnumret :)

Snyggt avslut

Jag vet inte vem som sa detta, men jag tror det var nån instruktör. Han sa att det är trevligt om man, när man har dansat med någon, går tillbaka med denna någon där man först hämtade den. Jag skriver någon/den för det är ju 2008 och Sverige jag avser...

Och det var just det. I Stockholm dansar vi och sedan tackar vi för dansen. Därefter släntrar vi antingen tillbaka till vår utgångsposition för egen maskin, eller så rycker vi tag i nån ny danspartner innan vi ens nått utanför dansgolvet.

Men jag håller med om trevligheten i den gesten.

Hur man snuvar en förkylning

Det känns som det är massor av folk som är sjuka just nu, för jag har inte sett dem på länge. Är det inte förkylningar så är det skador av olika slag. Skador värre än två nästan stukade fingrar, menar jag då...

Jag var på Chicago igår, så klart. Jag har inte missat en enda gång den här terminen. Förra terminen var jag sjuk i förkylning med feber och sprängande bihålor. Detta var i maj. Vem blir sjuk i maj efter att ha klarat en hel höst och vinter? Då missade jag två eller tre Socials på raken. Det var ett hårt slag! Jag var frisk, eller tillräckligt bra åtminstone, till första Grönan och gick dit väl medveten om att jag antingen skulle svettas ur mig det sista eller bli ännu sjukare. Så klart blev jag frisk!

Idag vaknar Fröken Friskus med en täppt näsborre, huvudvärk och början till ont i halsen. Det blir Echinagard varannan timme, c-vitaminer och vitlök och avhållsamhet från förkylda salseros eller pussande på syskonbarn.

Galastass

Jag såg Fotbollsgalan igår. Tv:n stod åtminstone på så jag hann uppfatta Jessica Almenäs klädbyten. Ungefär varje gång jag tittade så hade hon bytt och ungefär ingen gång hade hennes kläder funkat att dansa salsa i utan att vi hade fått både troschock och tuttchock.

Dessvärre tror jag inte de hade funkat att spela fotboll i heller, men hålla gala i gick tydligen bra...eller?

2+2=full hand

Precis som prinsessan på ärten bevisade jag igår min äkthet som salsera. Efter att jag gjort illa två fingrar avbröt jag dansen och spolade kallt vatten på dem. Strax efter klarade jag att genomföra en dans och sa glatt till min amigo: "Jag hade ju två oskadda fingrar att bli förd med."

Högoddsare

Det finns tre pelare på Chicagos dansgolv. Förutom att de skymmer sikten har jag alltid misstänkt att jag någon gång skulle kunna komma till skada mot dem. Det har varit farligt nära några gånger. Jag hade dock inte trott att jag skulle slå i två fingrar med full snurrkraft så att det ena känns stukat idag.

Uppmuntrande (?) ord från min amiga: "Då har du i alla fall något att blogga om." Tack för den!

Lidan latin dancers (ledigt namn)

Det är aldrig för sent att börja med salsa, men jag önskar ändå ibland att jag börjat tidigare. Just hemkommen från Lidköping, där jag vuxit upp, undrar jag bara "hur skulle det ha gått till?".

Det finns faktiskt en dansskola (som inte fanns när jag var ungdom) som ger "vuxenkurser i sällskapsdanser", men jag tvivlar på att det är den salsa jag efterlyser. Om jag skulle bo i Lidköping skulle jag få åka till Göteborg, Halmstad eller Östergötland för att få dansa. I en stad med 37 773 invånare skulle det säkert finnas utrymme för en salsaskola, men det skulle krävas en eldsjäl. Jag säger inte att man inte kan dansa salsa där, men man kan inte lära sig.

Salseran i mig är så nöjd med att vara hemma i Stockholm igen!

Salsera klipper till

Idag har jag låtit lockarna falla. En sanning med modifikation, eftersom mitt hår bara har känts plattare och tråkigare ju längre det blivit, men nu när det är uppklippt blev det lockigt igen. Det var jätteskönt. Frisyren är busigare nu. Det tycker jag matchar min personlighet bättre. För alla salseros blir det en förbättring bara att slippa bli pladaskad med min blöta hårman vid minsta snurr. Sorry ´bout that... Det är exakt den biten jag gjort mig av med :)

Trevlig helg!

Trippel

Jag går nivå 4 på SalsaAkademien den här terminen och det ger mig så mycket. Delvis tror jag att det beror på instruktören, som jag tycker är pedagogisk och förklarar precis de detaljer som får mig att fatta, men allra mest beror det nog på mig. Jag är precis i det skedet av min utveckling där jag är mottaglig för det. All min socialdans och tidigare kurser har fört mig hit, där jag är idag. Vissa saker ligger latent hos mig och att då ta ett moment och bryta ned det, få det förklarat, förstå preparationen, hur jag bör tänka och var armen ska vara ger mig aha-upplevelser. Polletterna trillar hela vägen ner.

Det är så häftigt för den här terminen har fått mig att tänka på hur jag lär mig saker. Helt ärligt - hur ofta lär man sig påtagligt nya saker som vuxen? Det här är kick varje gång!

Jag kan uppenbarligen snurra trippelsnurr nu! Får man bara rätt preparation och preparerar själv så är det hur lätt som helst. (obs - för mindre än ett år sedan hatade jag dubbelsnurrar för jag kände mig så obalanserad då)

Dagens interna salsaskoj: Killarnas preparation är att handen går som ett u. En bit in i lektionen var det nån som sa: "Jahaaa, du menar stora U..."

Bortskämda salseros och salseras på gränsen till nervsammanbrott

Det finns egentligen bara en sak som riktigt får mig att tappa sugen med salsan och det är när jag vill dansa, men går hem betydligt mer odansad än vad jag hade trott. Jag vill alltid dansa. Det är därför jag går dit.

Det är oftast tjejöverskott och jag tror att det gör killarna bortskämda. Om jag alltid fick känna mig som den salsaprinsessa jag gjorde här och här skulle jag också bli det. De få gånger det har varit killöverskott sitter det förvånade killar överallt och inser att de måste börja jobba lite för att få dansa.

Ibland orkar jag det. Jag har lite mer attack i mig, men det blir inte lättare. Mina "säkra kort" - mina närmsta amigos - har under tiden utökat sin danspartnerlista och ibland hinner jag inte ens hugga dem. När det är en sådan kväll får man dessutom vara inställd på att bli nekad (det är mer "nej inte just nu" än nobbningar) på grund av att de måste vila eller dricka eller att det inte är en bra låt. Som om jag har råd att kosta på mig att bara dansa till de bra låtarna! Eller så är man två eller tre tjejer som bjuder upp samtidigt. Det är näst bäst för då står man åtminstone på väntelistan. Det står drivor av uppiffade tjejer längs dansgolvskanten och längs dj-båset, för är det tjejöverskott så får inte "de duktiga tjejerna" heller dansa.

Eftersom ingen av oss är där för att stå och titta på andras shines har jag försökt vara lite konstruktiv och komma på vad vi kan göra:

- Skaffa en egen fast danspartner som man dansar hela kvällen med (verkar urtråkigt).

- Lära oss att föra (fast jag tycker att det är roligare att följa).

- Låtsas att salsa inte är en pardans utan stå ett helt gäng med tjejer och dansa i en ring eller framför spegeln (men det gör man på kurs och det här är SOCIAL dans).

- Inte gå ut över huvud taget. Låtsas att man har varit bortrest så man ska bli poppis när man kommer tillbaka (men då är det säkert ingen som saknar en ändå...).

- Tvinga killarna att bara dansa max två låtar med varje tjej (inte per dans utan per kväll).

- Bara släppa in lika många tjejer som killar (först till kvarn, men jag skulle inte gilla en sån töntig regel).

Party pooper

Man gör sig iordning, festar lite med kompisarna och drar iväg till salsafest för att det börjar rycka i benen...och så är det för lite killar...igen!

I torsdags på Socials var det ett hav av tjejer som stod på fel sida om drickfontänen. Jag tror aldrig jag sett ett sånt överskott. Då dansade jag ändå en hel del. Jag jagade rätt på några att dansa med.

Igår orkade jag inte. Jag blir bara less när det är så. Men man ska inte gnälla, så jag gick hem istället. Extra trist för att jag kände att jag dansade bra igår och var lite häxtra fin.

Var är alla killar när man som bäst behöver dem?

Love on the dancefloor

Jag såg ett par som hånglade på dansgolvet igår. En mycket ovanlig syn i salsasvängen. Jag har inte sett dem förut, vilket väl förklarar saken.

Alla jag känner som är utanför salsavärlden tror att salsan är en het, sensuell dans där man får vara nära (personer av det motsatta könet höll jag helt slentrianhetero på att skriva, men jag menar) den man dansar med. Det är det också. Men någon oskriven lag säger att om man är ihop med någon annan i danslokalen så visar man det så lite som möjligt. Jag vet inte vad det beror på.

Ännu svårare verkar det vara för dem som blir ihop genom salsan. Salsavärlden påminner väldigt mycket om den enda gymnasieskolan i min hemstad. Alla känner alla. Tycke har uppstått, men kommer det att "bli nåt"? Så man smyger med det. Bara det senaste halvåret har flera sådana här relationer smugit sig fram i min omedelbara närhet utan att jag har märkt nåt!

Fast jag förstår problematiken. Själv dejtade jag en salsakille som jag knappt sett ute efter att det tog slut. Det finns de som velat bjuda ut mig som jag har nobbat och de som jag skulle vilja närma mig men aldrig gjort av rädsla för att bli nobbad. Det är nackdelen med det lilla sammanhanget. Man vet att man kommer att ses igen.

Kan man få någon form av debatt eller åsikter kring den här svåra hjärtefrågan?! Eller kan jag oemotsagd få skriva vad som helst här... Någon som har svar? Det vill jag gärna ha.

Det ska böjas i tid

(om man klickar på bilderna visas de större)

Jag undrar hur jag hade dansat om jag börjat tidigare. Av de här bilderna att döma hade jag absolut förutsättningarna. Kolla bara armarna på bilden där jag stuffar loss på ett busstorg (?) i min bruna dansdräkt och röda sandaler eller groovet framför kakelugnen.

Chicago ligger på Söder

För några år sedan var Chicago för mig:
a) en stad i USA
eller
b) en grupp som jag har några LP-plattor med nere i en back i källaren.
Nu är det salsastället No1.

Egentligen är det ett swingställe. Här dansas mest lindyhop, men också tango och så salsa så klart. Varje torsdag strömmar salsafolket hit och det är svårt att komma ihåg en tid då det bara var varannan torsdag.

Här gick jag mina första salsakurser, för det var här SalsaAkademien huserade innan de fick sina egna lokaler. Vi var två klasser samtidigt, som rörde sig mot varandra. Man fick akta hälsenorna när man stod i bakre raden. Det var här jag förstod vad det var att dansa socialt.

Jag tror jag trivs så bra på Chicago för att lokalen påminner om teaterlokaler som jag hängt i, med den skillnaden att där frös man jämt och på Chicago är man alltid varm eller genomsvettig. Under de två och ett halvt år jag gått hit har det pågått en renovering som aldrig tycks bli klar. Baren, där den mystiske mannen i stickad (!) tröja står, har blivit riktigt snygg och svängd nu och dekorerad på utsidan. De gamla biograffällstolarna, som lossade från väggen när man satt på dem, har bytts ut mot väggfasta röda sammetssoffor. Dansytan har blivit större och det tror jag beror på att de flyttade en massa bråte - inte att de flyttade väggen. Förra våren kanske det var som de målade en dekorationsmålning i garderoben. Det kallar jag för att börja med finliret och spara de stora grejerna till sist. Ibland är drickfontänen ur funktion och när den är i funktion är strålen stor nog för att en katt ska kunna dricka sig otörstig (och medhavd flaska går inte att fylla på på toan för handfaten är så små).

Men det är allt det här som gör att jag älskar stället. Golvet (kanadensisk lönn hörde jag nån gång) är superbra. Folket är glatt och där för att dansa några timmar. Stämningen är snäll och trevlig, vilket gjorde att jag vågade gå hit från början och som gör att jag fortsätter gå hit.

Och det är inte alla swingsalsaklubbar som har spegel i taket på toaletten...

Uppdaterat: Jag glömde ju den finaste form&funktiongrunkan på hela stället - den vackra svängda dörren till elskåpet med en blixt utskuren!

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Det är enkelt att räkna upp saker som jag vill lära mig eller träna på inom salsan. Tydliga saker som att dansa on 2, tjejstyla mer och göra shines till exempel.

Det var svårare att komma till insikt om att jag faktiskt lär mig små saker varje gång jag dansar. Förra julen minns jag att jag tyckte att jag behövde öva på balansen och dubbelsnurrar, som jag inte kunde (ja, nån gång då och då av en lycklig slump), men det tänker jag inte ens på att jag kan nu. På kursen på onsdagar trillar små saker på plats varje gång. Ett steg här, en förningsgrej där eller lite stabilitet genom hur jag håller armarna.

Jag ska vara lite snällare mot mig själv och se det jag kan och har lärt mig istället för att stirra mig blind på det jag inte kan. Det är häftigt hur man lär sig. De där insikterna kommer till mig nu för att det är nu jag är mottaglig för dem. Fantastiskt naturligt!

HSW - showerna

Intryck i osorterad ordning

Flest resta armhår: Sacuye på Clarion i torsdags. Jag känner lite extra för dem. De flesta har jag någon gång haft som instruktör. Jag gillar deras koreografier. De har alltid något tema eller glimt i ögat som skiljer en intressant show från bara uppvisning. Det här var dramatiskt och läckert.

Damplagg nummer 1: Fransklänning (som fick en av mina amigos att tänka på biltvättborstar).

Herrplagg nummer 1: Väst. Jag har sagt att jag gillar det (särskilt med skjorta med uppvikta ärmar och lös slips), men jag kan säga det igen.

Roligast: Mouaze i Paris tajtaste jeans.

Numret som fick mig att tappa hakan och bli helt tyst i flera minuter: Tropicana Stockholm (jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga).

Bästa tangon: Kati & Tiha, som bara kliver upp i vanliga kläder och improviserar skitsnyggt och med lagom många och höga sparkar.

Favorit i repris: Jag hade sett nästan alla stockholmsnumren förut, eftersom jag går på allt, men jag hade bara sett genrepen...

Repris på repris: Fabian & Nina. Nina såg glad ut istället för arg, annars hade det varit kul att se någonting nytt från dem.

Personlig favorit: Alexistyle. Jag blev förtjust när jag tog en workshop för Alexis i Göteborg tidigare i år och förtjusningen håller i sig. Så begåvad och så himla söt.

Konferencier: Tack, DJ Duste. Kort och koncis. Albert Torres är säkert snäll och bra, men han tycker alldeles för mycket om sin egen stämma.

Mest sleazy: Det finns en vars fotarbete tyvärr inte upphäver min lust att kräkas.

Och för att lämna själva scenerna vill jag utnämna...

DJ mest i extas: DJ N-Rike. Haha! Med kubanska flaggan i ena handen och två maraccas i den andra och med sitt dj-bås i direkt anslutning till dansgolvet fick han den bästa publikkontakten.

HSW - fifth and final night

Vad är det för magiskt med salsan? Den gör mig så motiverad. Om någon skulle försökt få med mig på något annat efter klockan 20.00 igår hade de misslyckats. Men jag placerade de ömma fötterna i mina skönaste sneakers, bände upp och sminkade de svullna ögonen, kastade tillbaka håret och var redo för en sista show och några danser till. Jag var inte den enda. Väl där fick jag till exempel syn på någon som hade mage att kalla mig för salsatorsk i torsdags och som sedan själv kommit på alla festerna. Tillbakakaka är skönt!

Det var så klart mindre med folk, men inte särskilt avslagen stämning. Ganska skön soft stämning däremot. Jag började kvällen med att dansa kubanskt. Det var första gången på hela helgen som det ens var möjligt att ta sig in på det dansgolvet utan kofot. Dansade med en lång kille som jag inte sett förut, men "tyvärr" också var svensk. Målet att dansa med många hitresta uppnådde jag aldrig. Däremot räknar jag till sex stycken som jag aldrig dansat med förut, vilket jag får nöja mig med.

HSW - third and fourth night

Det är söndag morgon. Jag har en fest kvar att gå på. Min kropp känner att den nog egentligen har festat klart, men med fötterna i sneakers och en dags återhämtning ska jag nog klara det. Tack och lov att jag inte går några workshops!

Både fredag och lördag har det varit roliga fester, men det var stor skillnad i antal svettiga kroppar och festlig energi. Lördagen är, trots allt, festkvällen framför de andra. Dansgolven var fulla, men man får alltid plats om man vill hoppa in nånstans utom på det kubanska. Det glittrade av paljetter överallt och showen var kanon. Det har varit varmt, men inte olidligt. Ett bevis på det är att mitt hår bara varit lite fuktigt istället för helt genomblött. Dessutom är det gratis vatten och studentpriser i KTH-baren. Jag är också glad att jag kom ihåg att ta med mig öronproppar.

Min målsättning inför Hot Salsa Weekend var att passa på att våga bjuda upp lite nya, duktiga killar och med bara en kväll kvar så får jag kanske lägga in en högre växel. Förutom mina vanliga danspartners och några nya stockholmsdansare har jag dansat med endast två nya. Han igår var kul. Före dansen sa han: "I´m gonna have a go at you." och efter sa han att jag var hans "accomplishment" för kvällen. Jag tror dessvärre att han syftade på 187,5 cm salsera inklusive klack och inte mina tjusiga shines.

HSW - second night

Det är trevligt när HSW-kvällarna har lite olika karaktär. Igår var det enligt programmet "Salsa Deluxe Party at Hotel Clarion STHLM". Snyggt namn - här kommer översättningen: ta översta loungebaren på Clarion och knöka den full med glada och svettiga människor, men det finns bara ett dansgolv stort som ett vardagsrum.

Jag hade jättetrevligt, la genast ner mina dansambitioner, gjorde om det till en mingelkväll, tog ett glas vin och babblade glatt med alla som kom förbi och hejade på väldigt många. Faktiskt väldigt många, insåg jag när amigan bredvid mig inte kände en bråkdel av dem utan jag fick presentera dem för varandra. Det är så mycket roligare att gå ut när man kan prata med nästan vem som helst där. Särskilt som ens närmsta amigos y amigas viker ner sig vid 23-tiden och man själv vill stanna för att se showen.

Showen, det jag såg av den, var bra och visade dessutom prov på snygga dräkter. Det är verkligen nåt visst med killar i skjorta, väst och slips så där lite åt gangsterhållet...

HSW - first night

Första festen avklarad. Det var ungefär som en vanlig onsdagkväll på La Isla. Det som var ovanligt var att jag var där. La Isla är mest mitt ställe i skarvarna mellan terminerna. Följaktligen stötte jag på och dansade med några salseros jag inte sett på ett tag och några vanliga. Jag hade trevligt, det var bra musik och stämning och golvet är normalt igen

Så fick jag hämtat mitt partypass. Jag måste ta reda på vem som gjort den grafiska profilen till hela evanemanget, för den är skitsnygg.

Lånad från www.hotsalsaweekend.com

Det som inte dödar härdar...?

Tänk vad det finns mycket information som man inte vill ha. Man kan inte ens försvara sig med att undersökningen är gjord i Storbritannien. Den gäller nog här ändå. Jag mitt dumma fån, som bara har oroat mig för förkylningsvirus och snor.

Hett salsaveckoslut

Det låter onekligen lite klatchigare på engelska - Hot Salsa Weekend - och imorgon börjar det. Det blir ett långt härligt veckoslut, som börjar redan på onsdagen och varar tills söndag blir måndag.

Det finns för- och nackdelar med att bo där sådana här evenemang går av stapeln. Fördelar är bland annat att kunna bo hemma och att det kommer vara mycket folk där som jag känner, men också hitresta salsamänniskor. Kanske kommer jag känna igen några sedan jag var i Göteborg i mars. Nackdelen är just att jag inte reser iväg, bor på hotell med amigas och köper hela paketet. Jag kommer inte gå på några workshops, trots många olika varianter på pass så alla kan hitta något som passar (obs: helt oavsiktlig ordvits, jag lovar).

Jag har köpt partypasset, så nu ska jag köra så det ryker onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. See you out there!

Älskade ord

Som den språkmänniska jag är har jag mina favoritord som är sköna att uttala. De varierar, eller jag har flera. Habanico och caballero har toppat listan tidigare, men just nu finns en klar listetta:

guaguancó

Here, there and everywhere

Jag brukar skoja med min amiga om att jag knappt kan sticka näsan utanför dörren utan att stöta på några salsamänniskor. Det är bara trevligt. Jag kan få se en instruktör på andra sidan gatan, en amigo i andra änden av samma tunnelbanevagn, en tjej från vårens latin mix på systembolaget (henne fick jag fundera på ett tag, men om jag känner igen folk jag inte kan placera brukar jag utgå ifrån att de är salsarelaterade). Nån kör buss. Nån jobbar på Åhléns.

Min amiga tycker inte att det brukar hända henne. Igår var vi på IKEA tillsammans. Rätt vad det var fick jag se en gemensam amigo från nån av kurserna och vinkade till honom. Min amiga konstaterade dock att hon aldrig hade sett honom om inte jag varit med. Hon sa nåt i stil med:

- Jag är här för att titta på möbler, inte människor.

Hallå. Man kan faktiskt göra både ock!

En öm ostbåges bekännelse

Jag brukar tänka på att dricka mycket vatten när jag dansar, annars får jag huvudvärk.
Jag brukar tänka på att äta ordentligt och bra, annars får jag blodsockerfall och svimningskänslor.
Jag tänker på vad jag har på mig.

Men stretchar jag varje gång jag kommer hem från tre timmars nonstopdans? (Icke.)
Får jag ångra det dagen efter? (Gissa.) Jag går som en öm ostbåge innan jag kommer igång.
Igår kom jag på det när jag redan låg i sängen så jag stretchade allra pliktskyldigast lite sätesmuskel. Idag har jag dessutom ont långt ned i ryggen, men det brukar komma av hastiga pannkaksvändningar.

Manuel, my friend

Jag har haft en profil på Facebook i drygt ett år. Jag vet många som har tröttnat eller aldrig fattat vitsen med det, men de dansar uppenbarligen inte salsa. Sist jag räknade bestod ungefär hälften av mina "friends" av människor jag träffat genom salsan. Det är bara några få av dem som inte känner mig alls, såna som ordnar grejer och vill få ut reklam om events och så och det gör mig ingenting. De flesta är kurskamrater, danspartners eller instruktörer. Jag har lätt för namn, särskilt när det är kopplat till en bild. Jag vet vad nästan alla i salsastockholm heter (även de som inte har en aning om att jag finns) och för det kan jag tacka Facebook.

Faktum är att det vid det här laget bara är de (som inte vet att jag finns) kvar bland "People You May Know". För dagen ligger där, fem (av mig välkända) instruktörer här i Stockholm, en DJ, Nina Kollbrunner och (trumvirvel) Manuel Mascarell. Man har ju liksom arbetat sig in i kretsarna och med tanke på att "you both live in Stockholm" (vilket inte stämmer på just Manuel) samt xx antal gemensamma "friends" räcker så är jag tydligen ett klick från bundis med en världssalsakändis.

Var och en blir salig på sin egen kick

Kickarna jag får av salsa är när man är mitt i en dans och det är bra musik och det funkar. När man får bra centrifugalkraft och schvung. När balansen är perfekt. När man får bra kontakt med den man dansar med. När livet leker och man är här och nu.

Jag har aldrig suktat efter att få min kick av att uppvisningsdansa. Det kanske jag hade gjort om jag börjat när jag var yngre, för jag kan absolut förstå kicken av att perfekt sätta en inövad koreografi inför publik. Dessutom får jag panik när nån ens försöker dips&tricksa mig, så lyft är helt uteslutet.

OM det nånsin skulle bli aktuellt så skulle jag ha en snygg dräkt och min partner också. Annars får det vara. Vad är det för mening med att dansa skitsnyggt och bra om man sedan måste ha rysch och pysch och paljetter?

Klacksnack

Kan rapportera att det gick alldeles utmärkt att dansa i Scarlett igår och så tog jag kjol när jag ändå skulle ha snygga skor. Det är roligt att få vara lite fin ibland. Förra veckan körde jag ju i jeans, topp och sneakers, för det kände jag för då.

Jag fick ett "tips från coachen" att man kan köpa plastskydd och sätta på klacken. Jag har sett såna men aldrig fattat riktigt vad de skulle vara bra för, men då blir ju så klart själva klacken lite större och så slipper man halka. (bonus: det kanske inte gör lika ont att bli trampad av en sån skyddsklack)

Såg en amigas nya skor igår - leopardmönstrade. Kanske vore nåt för det här salsalejonet också...

En timme i bunkern

Idag regnar det. Jag väntar på ett telefonsamtal som inte kommer. Jag är allmänt hängig, ofokuserad och rastlös.

En perfekt dag för salsakurs. För mig fungerar det närmast som meditation. Lokalen har inga fönster så där behöver jag inte bekymra mig om vädret. Mobilen är avstängd och har ändå ingen täckning. Skönt som omväxling, eftersom jag alltid är nåbar annars. Jag får röra på kroppen. Det är medryckande musik. Oftast måste jag koncentrera mig så pass mycket att det inte finns utrymme för tankar på annat. Jag går alltid därifrån varm, glad och nöjd. Ibland något frustrerad om det inte klaffar, men det är ändå en känsla som talar om att man lever.

Förr gick jag på step-pass och aerobics. Det hade lite samma effekt, men det går inte riktigt att jämföra. På kursen lär jag mig saker som jag får nytta av på dansgolvet eller får aha-upplevelser och ny förståelse. Jag gillar när jag nästan hör nya blodkärl spränga fram i hjärnan.

Too much show...

Titta på andra snitsiga dansare är kul ibland, men jag dansar hellre själv faktiskt.

Endast för oblyga med humor

Här är en länk till lite skoj, nu när det är helg och allt. Klicka inte på länken ifall du är väldigt blyg! Trevlig helg!

Klickbar länk till skojet!

Skor och skor

Igår var helt klart en sneakerskväll! Jag kände det redan på eftermiddagen, så sneakers fick det bli. Jag dansade en del i dem på Grönan i somras. De börjar bli ganska fula till det yttre, men är schyst blankslitna under och mjuka och följsamma. Vissa dagar när jag känner att jag vill vara stabil så väljer jag dem. De var ett perfekt val. Jag dansade bra hela kvällen och de håller min längd nere (för dem som bryr sig om sånt ;)).

Jag har ett par jättefina dansskor med 65 mm klack som jag har blivit "rädd" för. Jag köpte dem på dansskor.se, där jag köpt de flesta av mina skor, och använde dem ibland tills någon gång i våras när jag var väldigt yr och ostabil (stressrealterat) och det gick så skruttigt att jag inte vågat ha dem sedan dess. Annars är ju ett gammalt pilotknep att man ska upp och flyga igen när man har kraschat. Jag kraschade inte ens, det var bara lite ostadigt vid start och landning.

Mina fina Scarlett. Bilden lånad från dansskor.se

Lyckliga och lite ömma fossingar

Happy Feets nya lokal för hösten är Västbergaträffen - Bra, tänkte jag. Rätt sida av stan och jag har åkt buss igenom Västberga hundratals gånger, så jag nöjde mig med att slänga ett öga på kartan på Happy Feets hemsida. Det slutade med att jag släpade med min stackars amiga på sightseeing i Västberga industriområde och att jag försökte ringa någon som kunde tänkas vara hemma vid en dator. Till slut hade det mörknat och då såg vi marschallerna. Nästa gång kan jag prova det gamla tricket att läsa gatunamnsskyltarna, för då är det faktiskt ganska lätt att hitta dit...

När vi väl hade hittat dit så visade det sig vara en jättebra lokal. Stort dansgolv med bra glid, cafédel och massor av stolar och bord om man ville vila de lyckliga fötterna lite, vilket jag nästan inte ville nånting! Jag hade en riktig flowkväll igen. Jag tror de måste förlänga mitt liv, de där bra danserna och känslan i dem.

Hoppas, för djungelpatrullens skull, att det kommer lika mycket folk resterande gånger. Just det här tillfället var en sammanslagen hejdåfest och Happy Feet, men eftersom den var lyckad så kommer de nog tillbaka.

Roligast var när en av de killar jag tänkt ut att jag skulle bjuda upp hann före och bjöd upp mig. Jag måste ha sett helt ställd ut för han kommenterade min förvåning :)

EN chilenare på Chicago

Jag var på Socials igår. Det var en kul gång. Dansade bland annat med en amigo som jag inte dansat med sedan i julas och han tyckte att jag hade blivit jätteduktig. Jag är ju i en utvecklingsfas där jag inte tar jättekliv utan snarare finputsar och det gör man ju särskilt under socialdansandet. Alltid kul med ett kvitto!

När vi stod i garderoben sa jag till en amiga att jag hört på SR Metropol att det var Chiles nationaldag. Då sa hon:
- Oh, jag känner en kille här som är chilenare!

Obalans

Förra terminen hade jag perfekt salsabalans under veckan. Kurs på måndagar, Socials på torsdagar och ofta någonting på lördagar.

Den här terminen korvar det ihop sig så början av veckorna är tomma. Jag får halka runt här hemma på parketten när nöden är som störst. Dagens i-landssalsaproblem...

Märkt

Jag har fått en del skador av salsan och då räknar jag inte in träningsvärk och ömma trampdynor. Det vanligaste är väl olika typer av trampskador. Min vänsterfot fick en vass klack rakt uppe på foten för ett år sedan och jag fick en gigantisk bula med efterföljande blåmärke och svullnad. Jag har fortfarande en knöl där efter ett år. Näst värsta trampskadan var en tjejklack snett uppifrån in i vaden. Den gav mig smärta och ett blåmärke stort som Island. Jag försöker se det från den ljusa sidan: Efter sådana grejer är en trampad tå en bagatell i sammanhanget!

Jag får lätt blåmärken och titt som tätt upptäcker jag nya som jag inte kan härleda till något annat än mitt dansande. I somras dundrade en tjej (läs: snurrad av en kille utan koll) in med sitt huvud på baksidan av min överarm och det gjorde v-ä-l-d-i-g-t ont och gav en tjusig gulgrön svullnad. Just nu har jag två blåmärken på höger lår, som jag inte kan räkna ut när jag fick. De är nog inte salsarelaterade utan snarare klassiska fall av att ägaren till låret gått in i en bordskant...

Just det! Kom på att jag blivit petad i ögat också...men av en amiga och vid sidan av dansgolvet...hon försökte nog bara göra sig kvitt konkurrensen.

El cantante

Nej, jag har inte sett filmen (finns inte inne i de hyrbutiker jag kollat), men jag lyssnar en hel del på soundtracket. Jag gillar långsamma Qué Lío och allra mest Escándalo. Qué Lío går ofta som sista chachacha på Chicago, med klar vältvarning...

Eftersom jag inte bara är salsera utan även körsångare så är fraserna "Kyrie eleison. Christe eleison." (Herre, förbarma dig. Kristus, förbarma dig.) inte helt obekanta. Fast för mig hör de hemma i Mozarts requiem. Döm då om min förvåning när jag tyckte att Marc Anthony sjunger det i låten Aguanile. Jo, han gör det och när jag googlade ordet "aguanile" och låttexten så fick jag klart för mig att jag hade hört rätt. Ganska kul sammanträffande just den här hösten när vi gör Mozart i kören.

Jag måste verkligen försöka få tag på filmen.

De "duktiga"

Många av mina amigos y amigas har som "regel" att bjuda upp någon ny varje gång vi är ute och dansar. Jag har haft det hela sommaren och det har lett till att jag har flera nya killar som ingår i mitt självklara val av danspartners. Det är sådana som det är kul att dansa med, som det går bättre och bättre med och som inte nobbar.

På allra senaste tiden, uppmuntrad av att det gått så bra, har jag vågat fråga några av de allra "snistigaste". De som är instruktörer eller uppvisningsdansar eller bara är riktigt bra. I min värld borde de vara de allra mest lyhörda och bästa förarna. Det är alltid lite småklurigt med allra första dansen med någon man inte är van vid, men är det någon som borde vara bra på det så är det de här killarna. För det mesta går det bra och de är precis så inkännande som jag hoppats och de för så tydligt och jag är ingen nybörjare så jag hänger med på nästan allt. Jag är glad när jag går av dansgolvet efter en sån dans. Men det finns de som kör sitt race, som inte för så tydligt för de är vana att om de höjer handen så snurrar tjejen självmant 48 varv eller som verkar uttråkade. Dem blir jag inte så sugen på att bjuda upp igen. Vill de skrämma bort nykomlingar så de får dansa med samma tjejer hela kvällen? Det heter faktiskt social dans...

Jag kan bara tala som salsera här. Hur det är för killar som vill bjuda upp "duktiga" tjejer kan jag inte svara på, men jag gissar att de har det ännu värre.

Croma Latina

På lördagen var det dags för nästa konsert. Den var helt annorlunda.

Jag missade Croma Latina förra året när de var här och spelade på Münchenbryggeriet, men jag har deras skiva så jag ville inte missa dem när de kom hit igen. Jag har varit på några konserter där förut och då har folk gått fram och stått som publik. Men i lördags dansade folk på medan de spelade. Det är ju på gott och ont så klart. Det goda är att man inte behöver pausa från dansen. Det onda är väl att man kanske inte kollar in bandet.

Jag blev förvånad över hur lite energi de hade. Ingen direkt koreografi, inget samspel mellan varandra. De verkade inte ha särskilt kul tillsammans på scen. Rita hade solglasögon på sig genom nästan hela spelningen. Kanske beror det på att de bara är sju stycken, som ett litet luciatåg... (att de inte hade så kul alltså, inte att Rita hade solglasögon :))

På det hela taget är jag nöjd. De spelade inte bara sina egna låtar utan bland annat en annan av mina favoriter, vilket så klart ger pluspoäng.

Sankta Latina...

Juan Luis Guerra

Trots att Juan Luis Guerra kallas för "latinvärldens stolthet" och att det tydligen var rätt stort att han skulle komma till Stockholm för första gången, hörde jag inte talas om honom förrän ganska nyss. Frågan var om jag skulle lägga 500 kronor på en biljett, men vi var några som gjorde det...ca 3000 personer i Annexet i torsdags.

När vi kom dit var det massor av folk som jag inte kände igen. Jag träffade dock på en gammal arbetskamrat som jag aldrig sett på nåt salsaställe, men han är chilenare och har vuxit upp med Guerras musik.

Jag trodde att det skulle kunna bli lite småtråkigt med för mycket merengue, men det var jättebra. Det blev en varierad konsert ändå och det gick inte att stå still. Mina favoriter var ändå två bachator (bachatas?): Que me des tu carino (jag vet att det ska vara en sån där tilde över n, men den vägrar idag) och Burbujas de amor. Båda två var med på konserten och under Burbujas de amor sjöng publiken med så håret stod rakt ut från armarna på mig! Jag gillar också La llave de mi corazon. Alla tre låtarna går att "youtuba" :)

För övrigt kan jag meddela att det var totalt 19 personer på scen, men vad jag såg var det ingen som hade gräsliga skjortor.

Två favoriter

Jag bjuder på två favoriter just nu. "Videosarna" är inte så roliga, mest beroende på att det inte fanns videos på den tiden låtarna kom. Den ena är en stillbild av skivomslaget. Det är Pete Rodriguez I like it like that (gick en del på tjejsalsan förra terminen). Den andra är en snurrande singel på en skivtallrik och reflektionen av skivan i grammofonens lock. Det är Joe Cuba Sextet med Bang Bang. Mm, jag gillar verkligen boogaloo!

Härlig trend

Inte för att jag vill börja räkna igen, men efter torsdagen funderade jag på hur många fler än 16 jag skulle ha kunnat dansa med på knappt tre timmar.

Idag var jag på Grönan och insåg redan ute i kön att det bara var öppet till 22.00 nu igen. Alltså var jag bara där en och en halv timme idag. Eftersom jag dansade i princip hela tiden så var jag "tvungen" att räkna...och jag dansade med tio stycken! Det är helt galet! Jag är i värsta flow just nu. Det är så jä-la roligt! Jag blev antingen uppbjuden eller så var det sådana där danser med killar som man liksom bjuder upp i samförstånd med varandra. Det är skönt att slippa jobba så hårt för att få dansa.

Sammanfattningsvis en härlig kväll, men alldeles för kort, och med lite väl hala skor :)

...but who´s counting...?

Ja, inte blev jag klokare på det där med NY mambo, men jag antar att det var de där låtarna som var lite konstiga i rytmen.

Däremot var det killöverskott igår! Det händer inte så himla ofta så man måste passa på, vilket jag gjorde. Jag hann knappt av golvet för att dricka några klunkar vatten mellan varven. Jag hade tidigare en barnslig vana att räkna mina danspartners efter en kväll. För ett-ett och ett halvt år sedan kunde det ligga runt 6-7 (enskilda salseros, sedan dansade jag flera gånger med en del). Nu räknar jag inte så ofta längre. Bara jag fått dansa så mycket jag vill så känner jag mig nöjd och jag har väl nämnt förut att det är kvaliteten, inte kvantiteten, som jag går på nu.

Igår räknade jag för jag tror att det just igår blev kvalitet på grund av kvantitet. 16 stycken enskilda salseros. Jag kände väl på mig att det var rekord! 15 stycken var mitt förra och det är från vårens salsamaraton, men jag vet inte om jag kan räkna det då jag betalade för två (taxi)danser...

Mambo night

Ikväll blir det Mambo night på Socials. Det låter spännande. Jag frågade en av danslärarna på skoj om det inte blir tråkigt att dansa mambosteg hela kvällen (och så visade jag steget som är till enchufla con mambo). Nej, det där är kubansk mambo, blev svaret. När jag undrade vad NY Mambo är så sa hon att jag skulle märka det och att de hade spelat det redan under förra Socials. Och jag som inte märkte någonting!!

Nu har jag googlat och youtubat "NY mambo" men jag får mest upp on2-videos. Hur låter själva musiken? Jag hör direkt skillnad på chachacha, bachata och salsa men jag tycker att det är svårt att säga exakt vilka salsalåtar som är kubanska, så ska man fatta mambo också...

...fast jag bara spelar trött. I själva verket tycker jag att det är roligt att upptäcka nya saker. Kom an och lär mig bara!

Morena

Man gör sina prioriteringar... Min salsakurs började idag och jag hade klipp- och färgtid hos frissan. Jag valde frissan, som jag bokade för två månader sedan!

Hår och frisyrer får en helt egen etikett här i bloggen på grund av alla knep jag och andra har för att hålla håret i styr medan man dansar. Förra gången jag klippte mig sparade jag ganska mycket längder för att kunna ha det mer uppsatt. Nu kändes det bara tråkigt och platt. Jag kan ju inte ha en frisyr som ska funka en-två gånger i veckan. Nu är det uppklippt och lockigare igen. Och mörkt och blankt. Borta är allt ljust som solen har fixat. Höstens upplaga av Salsera är här!

Gömd men inte glömd

Jag har storstädning och omfixning i garderoberna den här veckan. Mina dansskor ska till exempel få en egen avdelning.

Och se det lönar sig, för jag har hittat saker som varit "försvunna". Längst ned under alla halsdukar, mössor och vantar låg den solfjäder som jag visste att jag hade nånstans! Nu ska den få komma ut och göra lite nytta.

Virus och feber

Min dator har haft virus och är allmänt skruttig. Jag lyckades avinstallera viruset bara för att upptäcka att jag själv har fått flamenco-feber!

Jag var på prova-på-flamenco och teknik i söndags och jag har fortfarande träningsvärk...på ett skönt sätt. Vi dansade den flamencostil som heter tango och som är en festdans och vi fick göra en hel liten koreografi för att få en känsla för dansen och samspelet med sångaren och musiken (inspelade så klart). Det var stolt och kraftfullt, men inte så ilsket som jag trodde. Man får klappa och stampa och ha attityd. Tekniken gav mig träningsvärken, men jag lärde mig något nytt om mina armbågar. Å, jag vill verkligen försöka klämma in flamenco i mitt liv! Den passar mig, jag som aldrig varit särskilt nyfiken på tango.

Jag tror enda sättet att bli av med den här febern är att skaffa ett par bra stampskor och en snygg (röd) kjol och installera lite flamencoprogramvara i salseran.

En långs revansch

Jag är lång, men jag tycker inte att det är något stort problem, varken i vanliga fall eller inom salsan (killarna har oftast armar och jag har knän som går att böja). Det går att dansa med de flesta killar även om man kan få en dunk i pannan ibland. Det är med korta killar som med alla killar - en del funkar det med och andra inte. Då det inte funkar så blir det oftast någon sorts tyngdpunktsförflyttning som gör att jag inte känner mig så himla graciös.

Det finns åtminstone en kort kille som jag alltid hejar på ute, men i min värld har vi i samförstånd bestämt oss för att inte bjuda upp varandra. Vi nöjer oss med att heja och le. Det som är värre är att det finns normallånga killar som tycker att jag är för lång! Där råder inget samförstånd. I alla fall inte från min sida! Två stycken har sagt det rakt ut.

En av de här killarna var på Socials i torsdags och - kors i taket - bjöd upp mig. Det fanns inte så många andra att bjuda upp just då, men det kan vi bortse ifrån, för det gick riktigt bra. Och jag var då 186 cm inklusive klack. Ha!

Afrokubansk afton

Dra mig på en liten vagn vad roligt jag hade ikväll! Nu vill jag hellre gå kubansk nivå 4 än cross body, eller allra helst båda, men jag kan inte ens på tisdagar så det blir ingen beslutsångest. Mitt mantra den här veckan får vara: "Det kommer fler terminer. Det kommer fler terminer. Det kommer fl..."

Och rumba sen! Jätteskoj! Det var svettigt och det berodde inte bara på att vi dansade...

Höstterminstart

Salsaabstinensen hann inte infinna sig för plötsligt var det dags för prova-på-vecka på SalsaAkademien. Jag har redan anmält mig till en kurs och bestämt mig för att det skulle räcka den här terminen.

Men så tog jag en klass i body isolation/footwork idag och kanske jag måste ha en sån i höst ändå. Body isolation är för det första så skönt för kroppen. Då rör man på axlar, överkropp eller höfter var för sig så det knakar i brosket. För det andra är det meditativt. Vi var säkert 30 personer i salen och alla var sammanbitet fokuserade. I footworken sätter man ihop de där olika rörelserna och får lära sig att dansa på puls, slag eller i salsatakt. Allt sånt där som är bra när man dansar. Att jag hängde med bra tar jag som ett kvitto på att jag lärde mig ett och annat på förra terminens tjejsalsa (där man sysslar med ungefär samma saker fast med mer armar).

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Egentligen vill jag ju hemskt gärna gå fortsättningskurs i latin mix också...och kubansk salsa...och prova lite flamenco kanske...

Kodnamn

Jag har lätt för att lära mig namn och känna igen ansikten. Tack vare Facebook vet jag nu namnet på ganska många i Stockholms salsavärld. Men det har inte alltid varit så. I onsdags kom det sig att jag började prata med en av mina nyvunna amigas om kodnamn. Det är såna namn man hittar på när man inte varje gång orkar säga: "Och sen dansade jag med han, du vet, ganska kort, mörkt hår, brukar gå på La Isla..." vilket stämmer in på en tredjedel av killarna.

Det finns lite olika kategorier. Här följer några exempel:
Efter klädesplagg: Hawaiiskjortan och Cowboyskjortan.
Efter likhet med andra: Clark Olofsson, Robin Hood, Tintin.
Efter utseende: Kubanen (ganska säker på att han inte ens är kuban), lille latinon och store latinon (för det finns ju bara två :))

Research

Jag ser och hör något som har med salsa att göra varje dag, särskilt sedan min hjärna letar uppslag till den här bloggen. Därför blev jag inte särskilt förvånad när jag idag läste ut Camilla Läckbergs "Tyskungen". I en deckare som utspelar sig i Fjällbacka och går tillbaka till händelser i slutet av andra världskriget förväntar man sig inte direkt någon salsaanknytning. Men...kommisarie Bertil Mellberg snubblar förstås över Rita Morales och hennes hund Señorita redan på sidan 57 och blir så förtjust i henne och hennes mörka ögon att han tackar ja till en inbjudan till hennes salsakurs för nybörjare.

"För damen: höger fot fram, flytta tyngden till vänster fot, och höger fot tillbaka. För herren är det samma sak fast motsatt, vänster fot fram, tyngden på höger, och vänster tillbaka. Vi gör det steget till det sitter." instruerar Rita.

Lite senare står det: "Han tittade djupare in i Ritas ögon. Och medan de latinamerikanska rytmerna dunkade från bandspelaren, kände han hur han föll."

Jag undrar var Camilla Läckberg har gjort sin research egentligen...

Att dricka eller inte dricka

För ett tag sedan pratade jag med en kille som hade dansat mycket lindy hop för några år sedan. Samtalet rörde sig om avsaknaden av alkohol. Jag kommer inte ihåg hur han uttryckte sig, men kontentan var att han tröttnade på att det blev så torrt.

Å andra sidan har jag dåliga erfarenheter av när det blir för blött. På Berns i våras var det en kille som var riktigt obehaglig och på Debaser har jag med möda lyckats ta mig igenom danser med ragglande, juckande karlar som tackar för dansen genom att klämma mig på rumpan. Ett tag trodde jag att det var det som var kubansk salsa! Inte undra på att jag gillade linjestilen bäst.

Själv har jag tagit det lugnt med drickat sedan en gång när jag inte gjorde det på Happy Feet... Det var inget kul att snurra. Sedan dess har jag sett till att aldrig bli för berusad. Tills nu i helgen som gick. Då fick jag till en perfekt mix av ganska mycket vin, bra dans, trevligt folk och schyst stämning. Egentligen handlar det kanske bara om att hålla sig undan de otrevliga fyllona, precis som på krogen!

Salsa - medicin eller drog?

Igår var jag lite trött och det regnade och var mörkt ute. Det hade inte varit fel att kura hemma med en bra film.

Då var det ju bara så att Grönan hade salsa. Det är inget konstigt med det. Det har de varje lördag. Jag har kunnat gå nästan varje gång, trots att lördagar frestar med andra fester och aktiviteter. Nu kommer det dock inte att funka nästa eller nästnästa lördag (folk har den stora fräckheten att fylla år). Man skulle kunna säga att jag fyllde på salsaintaget i förebyggande syfte så att inte abstinensen ska bli för stor...

Min längsta sammanhängande period av icke-salsa hittills var tio dagar i maj när jag var sjuk. På den tionde dagen var jag fortfarande inte helt frisk, men det var första Grönan på kvällen. Jag gick dit med tanken att jag antingen skulle bli sjukare igen eller så skulle jag svettas ut den sista sjukan och blir bra. Om inte annat skulle jag bli sjuk av att inte få dansa... Och jag blev frisk efter det! Ett mirakel!

Oops!

Igår missade jag för första gången att en especho var på väg emot mig och killens hand hamnade där den inte borde ha hamnat...

Shall we dance?

Min andra salsaupplevelse i ordningen tog plats på La Isla några dagar efter den där första gången. Jag var jättenervös och försökte gömma mig i baren, men blev ändå uppbjuden. Sedan dess har jag gått igenom många faser vid sidan av dansgolvet. Här är de i grova drag:

Fas A) Gode Gud, hoppas jag inte blir uppbjuden!! (första sommaren)

Fas B) Å nej, jag blir nästan inte uppbjuden av nån och vågar inte bjuda upp själv heller. (hösten 2006)

Fas C) Mina kurskamrater bjuder upp och även en och annan okänd. Jag vågar bjuda upp om jag känner killen ifråga. (vintern och våren 2007)

Fas D) Jag blir uppbjuden ganska mycket, även av killar som dansar på högre nivå än jag. Ibland dansar jag jättebra med dem för att de är duktiga och för bra. Ibland känner jag mig urdum, stel och fattar ingenting. (sommaren 2007)

Fas E) Jag börjar inse att det är läge att vara lite mer offensiv och bjuda upp, eftersom det nästan alltid är överskott på tjejer. Jag har en danspartnerskara som jag alltid dansar med, men börjar se mig om efter att utvidga den och gärna med några av de där duktiga killarna jag ser varje gång och vet vilka de är. (hösten 2007)

Fas F) Jag känner att jag kan dansa med nästan vem som helst om de för bra. Ute efter kvalitet, inte kvantitet. Ibland orkar jag vara offensiv, ibland inte. Min enda "regel" är att sista dansen innan jag går hem inte får vara skrutt, då kan den fastna i kroppsminnet. (nuläget)

Efterlysning!

Ja, jag återkommer till de där två brända cd-skivorna. De verkar vara en salig blandning, men jag har en och annan favorit. Mitt tillvägagångssätt när det gäller att spåra en låt är att hitta en rad med begriplig spanska och googla på den. Ave Maria Lola var lätt att hitta, om man säger så. Nu har jag dock stött på patrull. Vilken är denna låt?

En cha cha cha på 4:14. Det visslas lite i början (ska nog försöka låta som fågelsång). Det här är ord jag hör, men ej kan googla på: es para ti, es de nuevo ritmo, rico (ca 10 ggr) och boogaloo.

Refrängen låter - i min egen helt fonetiska version - ungefär så här:

to ci to mi gva hira
you see we soul por dasi

Jag skulle bli ytterst tacksam om det finns någon som kan hjälpa mig. Då skulle jag kanske hitta mer av samma artist. Boogaloo verkar vara nåt jag gillar, för det är flera sådana låtar som faller mig i smaken.

Cross (body) examination

Förra sommaren kunde jag dansa tisdag, onsdag, fredag, lördag och/eller söndag. Jag var liksom lite omättlig... Men i år tycker jag att jag har taggat ner, letar efter flow och allt det där. Tydligen inte, att döma av följande dialoger som alla är från i lördags (dagen efter La Isla på fredagen, som jag inte var på):

Amiga 1, på telefon: - Vad gjorde du för kul igår då?
Jag: - Eh...var hemma...

Amiga 2, också på telefon: - Hur var det igår då?
Jag: - ???
Amiga 2: - Ja, på La Isla.
Jag: - Nä, jag var hemma.
Amiga 2: - Varför då?
Jag: - Jag ville det, typ.

Amigo 1, på Grönan: - Var var du igår då...?

Men Herregud! Kan man få vara hemma en kväll utan att utsättas för korsförhör :)

Grönan i ur och skur

Om man är på Gröna Lund en lördagkväll sommaren 2008 så kan man få se något magiskt. Eller först hör man något. Främmande rytmer. Man går närmare och ser mitt i regnet och under den mörka himlen en upplyst rotunda, som ett rymdskepp som har landat, och där är fullt av dansande människor.

Så måste det vara tänkte jag igår, men inte vet jag. Jag var en av de dansande människorna. Det var jättekul som vanligt. Mycket folk. Jag fick ett sms från en kompis som såg Sommarkrysset på TV: "Ser att d regnar liiite på Grönan!". Det gjorde det om man gick utanför taket och det var det skönt att göra mellan danserna.

Mitt i en dans fick jag den där utomjordiska uppenbarelsen, fast åt andra hållet. Jag var mitt i en dans när jag upptäckte dem - utanför räcket till dansbanan, i regnet, stod de i grupper om två eller tre. Varelser i Grönans gröna, orange och gula plastponchos. Det syntes tydligt att de ville vara med och leka.

Ave Maria Lola

Jag har lyckats hitta en av mina gladlåtar från en av de där brända blandskivorna. Egentligen tror jag att det är La Sonora Carruseles låt. La Sonora Carruseles är ett sånt där glatt band med minst 17 medlemmar och lika många glada skjortor, men deras version av låten är lite långsam. Den version som jag gillar framförs av Oscar D'León (som också verkar gilla glada skjortor, men är omöjlig att länka till, han finns dock på Wikipedia om man googlar) och här är den:

Salsaparlör

Det som är störande om man inte kan spanska så bra är att a) man inte förstår vad de sjunger och b) man inte kan sjunga med (vilket är det värsta). Precis som i alla andra genrer, dansbandslåtar till exempel, så finns det dock ett ordförråd som används extra flitigt. Här kommer Salseras egen lilla fickparlör. Det är bara att skriva ut och ha med sig.

corazón - hjärta

profundo - djup, intensiv, innerlig

sentimiento - känsla

cariño - älskling

verdad - sanning

siempre - alltid

alma - själ

dolor - smärta

sonar - låta, ljuda, klinga

soñar - drömma

De två sista verben kan för ett otränat spansköra vara förvillande lika, så se upp. Annars är det bara att lyssna på. Finns några av orden med så vet ni ungefär vad texten handlar om.

Rollspel

Sedan jag började med salsan har folk frågat kring förandet. I dessa tider när det pratas mycket om genus och jämställdhet verkar det som om en del icke-salsa-insatta tycker att det är ett steg tillbaka att tjejen ska bli förd. Som om vi vore några viljelösa våp!

Vi som vet, vi vet att det inte är så. Pardans handlar om samspel och båda kan ju inte föra. Det är många tjejer som lär sig dansa kille och tvärtom. Det ökar förståelsen för hur man själv ska göra när man för/blir förd. Hur som helst så handlar det inte om att jag som tjej inte får göra någonting annat än det som killen bestämmer. Det finns hur mycket utrymme som helst att krydda med tjejgrejer.

Dessutom är ju dansens dynamik och spänning att det är två "roller" man spelar upp. Killen vill ju visa upp tjejen. I rumba till exempel kan vi verkligen snacka rollspel och den där dansen med tygbitar som man skulle låta motsatta könet fjutta på. Det var en dans som dansgruppen Caras Lindas visade upp på en Social i våras.

Nä, jag har inte känt mig särskilt underdåning eller viljelös när jag har dansat salsa. Och jo, man kan kombinera jämställdhetsfrågor och salsadansande.

Preskriberat skoval

Två år efter min salsadebut har jag flera olika par dansskor, men i morse när jag var ute och gick drabbades jag av en insikt som nästan fick mig att rodna. Det är lite pinsamt, men jag väljer att se det som ett bevis på att jag inte var helt övertygad om att salsan var något jag skulle fortsätta med.

Jag dansade mig igenom hela första terminen i mina joggingskor! Det dröjde till terminen efter innan jag köpte ett par "greksandaler". Herregud, vilken skillnad det måste ha varit!

Till mitt försvar måste sägas att jag promenerade som en galning den där hösten. Jag gick till jobbet, jag gick till Chicago på Hornsgatan (där SalsaAkademien/Sacuye hade sina kurser då). Sedan tog jag klassen och så gick jag hem efteråt. Mitt fokus låg kanske lite mer på att gå än att dansa just då...

Rytmer från världen till frukost

En inte helt vanlig måndagmorgon, eftersom jag har semester. Jag är uppe tidigare än vanligt, eftersom jag ska ut i skärgårn. Jag slår på radion, vanliga P3 medan jag äter frukost.

Och plötsligt händer det! De spelar min favorit-cha cha cha för tillfället! På vanliga P3! Jag höll på att sätta ostmackan i halsen. Det måste vara ett tecken. Det här blir en bra dag.

Lyssna på Coldplays Clock med Rhythms del Mundo och få en bra dag ni med.

(Vad heter förresten cha cha cha i plural?)

Att bli förd

När jag började med salsa hade jag aldrig dansat någon form av pardans. Inte ens bugg. Det var mycket svårt att lära mig att bli förd. Särskilt under lektioner eller koreograferade turer när jag vet vad som ska komma. Även om jag inte hade dansat pardans så har jag gjort desto fler aerobics- och steppass och där måste man själv veta vad nästa steg är. Jag har verkligen fått anstränga mig och istället koncentrera mig på att ha rätt motstånd i armarna och vara uppmärksam.

Jag har blivit riktigt bra på det får jag säga. Det är bara ibland som jag hittar på lite själv...

Tips jag själv inte följer

Det där med svett är verkligen ett aktuellt ämne efter gårdagens saunasalsa på Gröna Lund.
Det finns två saker som man faktiskt kan göra för att minska obehaget något.

1) Avstå från kaffe.
Jag är en äkta koffeinist och även om man blir piggare så blir man också varmare.

2) Undvik alla former av hudkräm.
Man blir hal som en ål.

Igår lydde jag duktigt det ena rådet, men efter en dag på stranden var jag tvungen att gå emot det andra och var alltså en hal kvinna igår...

Svettigt

En mycket varm dag som denna passar det att ta upp ämnet svett!

Jag svettas mycket och med en gång när jag börjar dansa. Det börjar alltid i pannan och i håret. När jag berättade det för mormor nu i sommar sa hon att det har jag alltid gjort, när jag var liten också. Jag var alltid svettig i håret. Där sprack min teori om att det är de vältränade som svettas fortast och mest...

Även om jag inte alltid känner mig så läcker när jag svettas så försöker jag tänka att jag åtminstone slipper bli överhettad. Och på ett sätt hör det till salsan att det ska vara lite kondens på speglar och väggar, att folk torkar sig med med medhavda handdukar, fläktar sig med solfjädrar och dricker litervis med vatten.

Gegg

Jag var på drop in-kurs på La Isla igår. Det var en rolig tur och jag var till och med med på uppvisningen efter utan någon större black out!

Jag dansade mycket på La Isla förra sommaren. Det enda jag minns om dansgolvet från då är att det slog sig och liknade en mindre bergskedja när det var 90-95% luftfuktighet i augusti. Men i år vet jag inte vad de har gjort. Hällt ut saft, polerat med honung eller strukit in det med lim? Jag har provat med olika skor, men ingenting har hjälpt. Kladdet har snarare utbrett sig också till stengolvet.

Igår hade de i alla fall strött ut kaffe på golvet så det gick lite bättre. Men...det resulterade i att mina skor denna morgon ser ut som koblajor och är i akut behov av en stålborste.

Att dansa socialt

Förra våren, när jag hade gått kurs i två terminer så började jag våga mig på att dansa socialt. Jag tyckte det lät så lustigt i början. Vaddå social dans? Det är väl lite svårt att dansa pardans asocialt...

Någon gång i mitten av förra sommaren släppte det på allvar och jag hängde på Gröna Lund på tisdagarna och på La Islas drop in-kurser mest varje onsdag och fredag. Jag var helt hög på salsa och ville lära mig så mycket jag bara kunde.

Den här sommaren har jag också dansat ganska mycket, men jag har en annan målbild nu. Jag letar efter den där sköna känslan när allt funkar. När man är i salsa flow. När musiken känns i kroppen och man rör sig tillsammans och stämningen runt omkring och inne i en är varm och glad.

Un idioma universal

Salsan har fått mig att bli intresserad av spanska igen. Jag pluggade det som c-språk på gymnasiet för x antal år sedan. Jag gillar språk och det hjälper att spanskan är ett latinskt språk. Jag kan härleda många ord. Förra helgen var jag bjuden av en amigo till hans sommarstuga tillsammans med bland annat en spansktalande och en spansklärare. Då bara ploppade glosor och fraser på spanska ur mig hela tiden (tengo hambre till exempel). Det var väldigt kul och ganska förvånande. Jag har ambitionen att fräscha upp och stärka det jag kan.

Det är inte ovanligt att jag blir tilltalad på spanska och förra fredagen när en kille frågade om jag kunde spanska så svarade jag: - Sí, un poco, för första gången. Om de tänker fråga om jag mår bra, vad jag heter, om jag bor i Stockholm och om vi ska dansa så fixar jag det. Fast det kanske jag skulle göra på vilket språk som helst...

One, two, three...five, six, seven

En gammal vän till mig dansade mycket salsa förut. Jag vet att hon ofta spelade salsa när vi var hemma hos henne på middag. Jag tyckte det var ganska irriterande musik. Inte alls avkopplande. Möjligtvis kunde man dansa till det, om man tyckte den typen av dans var kul.

När jag började gå kurs på hösten 2006 så var jag alldeles för koncentrerad för att ta in musiken. För all del, det var väl mest "One, two, three...five, six, seven"-låten och Candela som gick... Efter ett tag började jag ändå vilja ha lite salsamusik hemma för att öva och för att lära mig vad jag tyckte om. Det var en helt ny värld för mig. Det är fortfarande en ny värld, men jag har gått från mina två brända blandskivor utan etikett till att börja känna igen några artister och låtar. Jag tror mig ha en lång och trevlig väg kvar att gå i botaniserandet bland salsa- och latinmusik och kommer att återkomma till ämnet musik i den här bloggen.

Amigas y amigos

Det är lite roligt att tänka att nästan alla som jag räknar som mina vänner inom salsan har jag känt i cirka ett år. Några i två. De som utgör så stor del av mitt liv nu fanns inte ens för mig för två år sedan. Av alla som var med i Solna den där första kvällen för mig är det en som jag träffar ute ibland, men ytterst sällan.

Det är ännu roligare att när jag lärde känna de som är i min närmsta salsakrets just nu upptäckte vi att vi var i princip grannar. En amiga och en amigo bor i samma hus på gatan nedanför mig och en amiga på min gata! Det är mycket trevligt för jag har alltid sällskap och med lite tur även skjuts.

Nu har nästan alla de där varit i Hamburg på salsafestival. Det innebar att jag fick upptäcka att jag inte har några som helst problem med att gå på egen hand till La Isla eller Gröna Lunds dansbana. Det var ju så jag gjorde förra sommaren. Jag vet att det kryllar av folk som jag känner. Annars får man väl lära känna några nya.

2-årsdagen

Idag är det exakt två år sedan jag tog mina första salsasteg i en mycket varm lägenhet i Solna. Det var ett gäng med kompisar som samlats för att lära oss så mycket att vi kunde åka till La Habana senare på kvällen.

Jag minns att det var så himla varmt att vi alla var genomsvettiga innan vi ens kom från Solna, men att jag tyckte det var passande.

Jag minns att jag klätt mig som jag tyckte anstod en salsera (kan man inte dansen får man ju försöka med något annat) i urringning och kjol med volang.

Jag minns att låten som jag lärde mig mina första salsagrundsteg och en cross body till egentligen var en bachata: En un dos por tres med Monchy y Alexandra. Den gick om och om igen.

Jag minns att jag var lite berusad, lite förälskad och lite tagen av stunden. Att jag äntligen skulle prova något som jag varit nyfiken på en längre tid.

Jag blev inte helt frälst just den där varma lördagkvällen, men jag kommer aldrig att glömma den.