En timme i bunkern

Idag regnar det. Jag väntar på ett telefonsamtal som inte kommer. Jag är allmänt hängig, ofokuserad och rastlös.

En perfekt dag för salsakurs. För mig fungerar det närmast som meditation. Lokalen har inga fönster så där behöver jag inte bekymra mig om vädret. Mobilen är avstängd och har ändå ingen täckning. Skönt som omväxling, eftersom jag alltid är nåbar annars. Jag får röra på kroppen. Det är medryckande musik. Oftast måste jag koncentrera mig så pass mycket att det inte finns utrymme för tankar på annat. Jag går alltid därifrån varm, glad och nöjd. Ibland något frustrerad om det inte klaffar, men det är ändå en känsla som talar om att man lever.

Förr gick jag på step-pass och aerobics. Det hade lite samma effekt, men det går inte riktigt att jämföra. På kursen lär jag mig saker som jag får nytta av på dansgolvet eller får aha-upplevelser och ny förståelse. Jag gillar när jag nästan hör nya blodkärl spränga fram i hjärnan.