Trött på salsan?

Min kropp har visserligen förflyttat sig till Chicago de två senaste Cuban Nights, men var är gnistan? Var är dansglädjen jag vill få ut? Förra gången hade jag rätt så kul, men i torsdags hade jag rent tråkigt. Just den här helgen pågår A lo cubano-festivalen ett stenkast hemifrån mig. Och jag orkade inte ens släpa mig dit på lördagsfesten. Mer för att jag inte får kickarna än för den sena timmen.

Däremot var jag i Hallunda Folkets Hus i fredags och dansade bugg och foxtrot till Scotts. De är från Lidköping, som jag. Det här var kanske helgen då gungbrädan tippade över i Salseras bugg vs salsa-kamp... 

Dans är livet!

I helgen har jag varit Salsera med betoning på med mera. Jag har gått intensivkurs i bugg och foxtrot på Mälarsalen och jag har haft fantastiskt roligt. Vad gör man inte för att kunna utnyttja sitt gröna kort på Gröna Lund till max...?

Trots att danskursen höll på 10-16 både lördag och söndag så var jag en sväng på La Habana på lördagkvällen. N-Rike spelade och det var länge sedan. Jag visste att jag inte skulle orka vara kvar så länge, eftersom det skulle behövas lite vila innan andra kursdagen. Som tur var kom det lite folk strax efter 22, när vi kom dit, och sedan lite till när Grönan stängde. Jag var i fin form, uppdansad, följsam och glad. Jisses, jag tror jag dansade non stop i över 60 minuter och hade fullt flow rakt igenom!

När klockan blev midnatt gjorde jag som Askungen och åkte hem och vilade. Man ska sluta när man är på topp.

White Night

Höstens första Social på Chicago hölls förra torsdagen och det var Cuban White Night. Jag gillar när det är klädkod och jag gillar när nästan alla också dyker upp i vitt. Jag undrar fortfarande när jag ska köpa den där vita smokingen och hatten, som jag vill ha till de vita nätterna :)

Ojämnaste året

I år är första året jag har en högerkolumn med årets danstillfällen, men det är kul för trenden blir tydlig. Jag hade dansat tolv gånger fram till 17 maj. Därefter hade jag ett uppehåll på nästan två månader och efter det har jag gått till Grönan minst en gång i veckan.

Grönans kubanska söndagar har verkligen varit en hit. De kör bara nu på söndag också. Dock kunde de bli ännu mer kubanska genom ett enkelt handgrepp - skippa bachatan, särskilt att köra tre i rad.

Grattis på 6-årsdagen!

Igår firade jag 6-årsdagen av mitt första salsasteg! Tänk vad tiden går.

Bring it on!

Förra veckan frågade Katariina mig om jag slutat blogga...ja, det kan man kanske tro. Förklaringen är nästan en hel månads bihålebesvär, med feber och dubbla penicillinomgångar. Sedan var jag i New York hela 14 dagar - utan att dansa. Det var ingen dansresa på det sättet och jag lever fortfarande på min dansmatiné i Paris i maj.

Nu har jag gjort mitt bästa för att komma ikapp min egen danslista för året genom att dansa mig igenom två helger på Gröna Lund. I år kör de som vanligt på lördagar och sedan är det kubanskt på söndagar. I like it!

I salsavärlden, åtminstone i den stockholmska, är det så att om man är borta i 1½ månad ska man inte tro att salserosarna kastar sig fram och undrar var man har hållit hus när man dyker upp igen. Nä då, det är lätt att bli bortglömd och då får man jobba sig in i matchen igen. Det kan ta några gånger. Trots detta har jag lyckats dansa med 1-3 nya killar varje gång, helt enligt min "sommarutmaning". 


Igår var helt klart den bästa gången hittills, vilket var tur för jag hade precis börjat bli lite sur kvällen innan. Det är så coolt när man dansar med någon ny och det klaffar med en gång. Igår var första gången med två helt nya killar som båda var asbra. Jag fick ett kvitto på att jag är rätt bra jag med, för den ene bjöd upp igen och sa att det var ett "pleasure". Sedan var där två stycken som var nya förra veckan. En enstaka ny då och då i all ära, men det bästa är när de kommer igen så jag får nya salseros på danskortet. 

Prosit

Idag är jag ledsen över att inte kunna skriva något om SalsaNights Kägelbanan och SalsaAkademiens vårfest. Jag missade hela klabbet på grund av en helt onödig och jättedum förkylning. Idag blir pinan värre, för nu kommer alla att skriva på Facebook hur roligt det var.

Det hade inte gått. Man kan inte stanna upp mitt i en dans och nysa fem gånger på raken. Dessutom blir jag kallsvettig av att gå ut i köket och lägga en c-vitamintablett i ett vattenglas.

Jag, som för en gångs skull, visste vad jag skulle ha på mig...

Salsa vs. zumba

Efter gårdagen är jag benägen att utse zumban till vinnare över salsan. Jag borde veta bättre än att gå till Chicago en mixad kväll. Jag kan faktiskt bli på dåligt humör av linjestilen numera. Eller kanske snarare bristen på fantasi hos somliga som dansar linje. Plingplongmambo står jag inte ut med längre och dessutom blev jag illa trampad. Jag hade ganska trevligt utanför dansgolvet och pratade med massa folk, men det var inte därför jag skyndade mig hem efter zumban, för att hinna till Chicago.

Fördelar med zumban

Nästan bara bra musik

Jag får dansa varje dans

Jag får själv hålla takten

Ingen håller i mig och styr hur jag kan röra mig

Jag blir aldrig trampad

Jag får svettas helt ogenerat och är klädd för det

Kroppen är alltid glad när jag går därifrån

Tid för nattugglor

Ikväll ska jag träna och sedan tänkte jag eventuellt gå på Fasching på Aché Cubano. Enda kruxet är att man måste hålla sig vaken till långt efter vanlig läggdags, för det börjar klockan 23. Visserligen är det röd dag imorgon, men 23:00-04:00 är seeent för tant Salsera. Tacka vet jag matiné och socialdans...

Hips don't lie

Igår, den 12 maj, var det redan tredje gången Stockholm Salsa Dance körde salsa på Gröna Lund. Fast det var min premiär för året och den höll nästan på att regna bort. När jag åkte till Gamla Stan för att möta upp några amigas såg jag regnbågen över Djurgården, men det förhindrade inte att det kom flera rejäla skurar efter det.

Vi var bara på plats i knappa två timmar, men i kvällens dansskörd hittar vi två nya och två nygamla sedan förra sommaren. Det finns ju de där salsamänniskorna som man bara träffar på Gröna Lund. Tyvärr kan jag inte säga att det var min förtjänst med de två nya, för det var de som bjöd upp mig. Bara den ene var bra. Den andre tog flera gånger över mina höfter och menade att jag skulle skaka dem mer (vilket fick till följd att jag stannade upp, undrade vad han höll på med, blev sur och sedan bjöd på ännu mindre höfter). Om man vet någonting om social dans och någonting om mig så gör man inte så. Kvällens bästa salsero var D. Han gör som man ska - för bra, följer musiken och skakar loss. Då gör nämligen jag det också.

Spökutdrivning

Saker som man lovar offentligt måste man hålla. Det blir åtminstone svårare att fega ur.

Jag lovar att vara en modig salsera den här sommaren. Jag ska samla på mig fler namn på mitt danskort. Om någon är dum eller otrevlig så får han inte stå kvar. Man måste våga för att vinna, men jag tycker det är så läskigt. Inte främst för att de ska nobba, för det brukar jag inte råka ut för, utan snarare att de ska säga ja men se helt uttråkade ut eller bara ser till att få dansen avklarad. Jag hade ungefär samma löfte förra året. De första gångerna på Grönan bjöd jag upp 2-3 nya varje gång. De flesta klickade det med och de verkade tycka det var kul, men vi har inte dansat något mer sedan dess. Det är då mina hjärnspöken kommer indansande och gör så att jag inte vågar bjuda upp igen för att jag inte vill verka efterhängsen. Fast jag behöver nog inte vara så stolt. Det kan bero på att jag inte är den enda salseran som försöker få en dans med dem.

Jag började tydligen den här utmaningen i torsdags och bjöd upp ett sånt här hjärnspöke (en sån som jag vill men inte brukar våga gå på attack) och det blev en perfekt avslutning på den kvällen.

When in Paris...

Inte har jag dansat mycket i år, men jag har verkligen lyckats plocka russinen ur kakan. De tre senaste tillfällena - kubansk kväll på Chicago 12 april, SalsaNights Kägelbanan 13 april och min lilla avstickare till Paris - har alla satt sig superbra i kroppsminnet.

Jag var i Paris med jobbet förra helgen. Vi var elva personer och inte en enda av de tio andra var ett dugg intresserade av att gå till Barrio Latino på en rekommenderad salsamatiné i urtjusiga lokaler designade av Gustave Eiffel. Så jag gick själv och det var en väldig tur. Jag behövde inte använda mig av någon franska. Engelska, lite spanska och kroppsspråk funkade gott. En holländare som jag dansade med kunde till och med säga "tack så mucke" på svenska.

Det spelades salsa, bachata, cha cha cha och något som jag tror kan ha varit kizomba. Jag dansade till alla de olika. När den förmodade kizomban var dansade alla par någon sorts tryckare med skönt sväng (obs - inget snusk).

Jag hann bara vara där ca 1½ timme, för vi skulle ut och äta på kvällen. Jag smet som Askungen, men jag kommer att komma tillbaka dit, var så säkra. Schyst stämning, bra musik, snygg lokal och massor av nya salseros!

Längt

Nu har jag inte varit i armarna på en salsero på snart en månad. Jag insåg det nyss, när jag bläddrade i kalendern. Synd, det som kan vara så härligt och roligt och alldeles...alldeles underbart.

Toningsticks och paljettbälten

Det duggade inte precis tätt mellan salsatillfällena i januari, men eftersom mina nya intressen zumba och magdans går utöver behöver jag inte vara orolig för att tappa greppet eller konditionen. Jag bidar min tid och återkommer när lusten faller på.

PS. Zumbasalsa är mer lik Tony Irvings Let´s Dance-salsa än något som jag skulle vilja kalla salsa, men okej då. DS.

Första Social för året

Det fanns en tid då jag gick på varenda Social och höll på att bryta ihop om jag blev sjuk och missade en, två eller rent av tre gånger på raken. Numera är jag glad om jag kommer iväg på Cuban Night-kvällarna. Mambo-kvällarna undviker jag. De kvällarna ska förresten byta namn till Retro. Om jag dyker upp på en mixad kväll händer det att jag får kommentarer om det (2 ggr i torsdags, typ "Är DU här när det är mixed?").

Nåväl, jag var där. Jag kom inte förrän runt nio och då var DJ Brocky tyvärr inne i värsta pling-plong-stråket, men sedan dansade jag både kubanskt och linje. När jag gick hem sa jag hej då till Ibi och skojade om att jag ändå har lite linje i mig fortfarande. Det hoppades han. Jag vet att en del vill poängtera att det inte är så stor skillnad och jag både håller med och inte håller med. Det handlar mest om hur förningen utförs.

Det var inte så mycket folk denna första kväll. Lagom, kan jag tycka. Mot slutet var det riktigt glest och då dansade jag kvällens bästa och det var på linje. Vi var mitt på dansgolvet och jag till och med använde min strassbeprydda vänsterarm en del, bara för att jag kunde.

Steamy

Igår var jag på en ny salsaklubb av DJ N-Rike - Club Orula. Den är i samma lokal på Kammakargatan där Sugar Bar tidigare höll till.

Först vågade jag knappt gå dit för det lottades ut en religiös konsultation, men det var ingen fara. Det var som vanligt - en alldeles för liten lokal, alldeles för mycket brudar, hög musik och bra stämning. De kör ikväll också, men jag föredrar fredagar som gå-ut-kväll. Folk är oftast trevligare då än på lördagar. På grund av mängden damer stod jag rätt mycket i början. Det är det som brukar få mig på dåligt humör, så till den milda grad att jag går hem om det vill sig illa. Jag har dock en vilsam ledighet i ryggen, så jag hängde kvar...och vid 1-tiden märktes det en skillnad och vips fick jag dansa så jag blev nöjd! Det var kul! Fyra nya, varav två kubaner, ett fyllo som kanske inte räknas riktigt och jag bjöd upp en lång kille jag aldrig sett förut som dansade jättebra. Därtill några gamla godingar. Just det - jag dansade reggaeton igår. Herregud!

När jag gick hem vid tjugo över 2 var rutorna helt igenimmade, det stod som rök ut genom ytterdörren och min jacka var helt blöt på ena ärmen för den hade hängt mot fönstret. Hur jag såg ut? Jag såg ut som om jag hade varit därinne och dansat några timmar.

Boom boom mama

Det är snart dags för prova-på-veckor både lite här och där. Jag har inte gått någon kurs eller ens helgworkshop på säkert 1½ år, men jag är lite sugen på någon kubansk tjejstyling eller kanske rent av lite Shake da Booty eller reggaeton, bara på skoj.

Eller kanske inte...för idag provade jag Zumba. Det är inte salsa, bachata, merengue "as I know it", men så jäkla kul och jag har gått och suktat rätt länge utan att komma iväg på nåt pass. Jag tror bollywood och (detta trodde jag aldrig) cumbia kan bli Zumba-favoriter!

Gästbloggaren

Jag glömde ju att jag har bloggat på Salsaakademiens hemsida i år :) HÄR kan man läsa det.

Salsåret 2011

Det är väl inte utan att jag får lägga salsaåret 2011 bakom mig som ett mellanår. Jag har haft några längre lågperioder, men också flera riktigt bra flowkvällar. Jag läste just igenom mina inlägg från förra året och insåg att de var fler än vad jag mindes - några grymma Chicagokvällar, tre-fyra riktigt bra Grönankvällar, Cuban Night under Hot Salsa Weekend och en La Habanakväll, som jag gick dit själv och fick väldigt kul. Just det - tvåårsjubileet av Mi Salsa förtjänar ett omnämnande också! Jag dansade med många nya salseros förra året, bland annat dansade jag och Katariina en dubbel med El Benny-Ricardo på det där Mi Salsa-jubileet.

Jag har varit på tre (!) spelningar med Calle Real på Fasching och Kolingsborg och en Babalúkväll när valda delar av bandet dj:ade. Bra jobbat, med tanke på att det här är bandet som bara har släppt två plattor. Hur bra de där plattorna än är så får jag väl snart hota med att inte gå på fler spelningar förrän de hostar upp lite nytt material...

Nu önskar jag mig själv och alla salseros y salseras ett fantastiskt bra salsaår 2012!