Igår, den 12 maj, var det redan tredje gången Stockholm Salsa Dance körde salsa på Gröna Lund. Fast det var min premiär för året och den höll nästan på att regna bort. När jag åkte till Gamla Stan för att möta upp några amigas såg jag regnbågen över Djurgården, men det förhindrade inte att det kom flera rejäla skurar efter det.
Vi var bara på plats i knappa två timmar, men i kvällens dansskörd hittar vi två nya och två nygamla sedan förra sommaren. Det finns ju de där salsamänniskorna som man bara träffar på Gröna Lund. Tyvärr kan jag inte säga att det var min förtjänst med de två nya, för det var de som bjöd upp mig. Bara den ene var bra. Den andre tog flera gånger över mina höfter och menade att jag skulle skaka dem mer (vilket fick till följd att jag stannade upp, undrade vad han höll på med, blev sur och sedan bjöd på ännu mindre höfter). Om man vet någonting om social dans och någonting om mig så gör man inte så. Kvällens bästa salsero var D. Han gör som man ska - för bra, följer musiken och skakar loss. Då gör nämligen jag det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar