Efter kursen

Det är Internationella Dansdagen idag. Jag firar inte mer än att jag dansar som vanligt ikväll. Mina fötter firar fredagar, ofta den enda dag jag inte dansar. Jag ska erkänna en sak: Det här är första terminen som jag har börjat nedräkningen inför terminsavslutet. Salseran i mig har inte tröttnat på att dansa och lusten att lära har absolut inte försvunnit. Däremot är det rätt tufft att ha terminskort och vara uppbokad nästan varenda kväll. Jag är inte bara Salsera. Jag är med mera också - kompis, after work-polare, gammal arbetskamrat och moster. Jag ser fram emot sommaren då det blir lite lättare att balansera umgänget, vilket så klart betyder att jag kommer synas på den underjordiska ön, på nöjesfält eller i den djupa årstadjungeln.

Infraspinatus & co

Nu har jag lånat en tydlig och fint illustrerad stretchingbok på bibblan. Det är bara det att flera av övningarna ska utföras liggande på bänkar i olika höjder. Något jag tyvärr inte äger. Istället för att stretcha lår och höftböjare började jag med att gå igenom övre kappmuskeln, sneda halsmuskeln, revbenshållarna, nackrosetten, skulderbladshöjaren, stora och lilla bröstmuskeln, kappmuskelns mellersta del samt stora och lilla rutmuskeln, stora breda ryggmuskeln, axelns utåtrotator, stora rundmuskeln och lilla trekantiga axelmuskeln.

Lite stel och öm visste jag att jag var i överkroppen, men de verkliga behoven trodde jag satt i benen. Trodde jag... Efter att ha grimaserat mig igenom alla de ovanstående övningarna insåg jag att behoven sitter överallt. Jä-lar vad det kändes! Flera av stretchövningar strålade på precis de ställen som jag behandlade när jag gick hos kiropraktor. Dessutom kändes alla övningar mycket mer på vänster sida. Det gav mig lite att tänka på.

Jippi!

Nu fick jag en Socialskväll, som jag känner dem och vill ha dem. Det var väldigt skönt. Jag kände mig i balans igår. Tydligen lite väl mycket inne på att hålla linjen, dock. En kille, som nästan bara dansar kubanskt sa att det märks att jag är en LA-tjej för jag kommer automatiskt tillbaka på linje även när vi dansar kubanskt. Jag ska jobba mer på skillnaden mellan linje och inte linje, men jag tycker jag kan vara ursäktad för igår dansade jag on1, on2, kubanskt, bachata, cha cha cha och med en ny kille. Dessutom var jag extra fokuserad på att hålla linjen på N4 i onsdags och det satt nog i.

Det var inte bara en bra dag allmänt stämningsmässigt. Danserna satt bra också. On2 var mer dans än räkning, samspelet med salserosarna ifråga funkade, jag kände mig ovanligt följsam. Jag blev skadad mer än vanligt - en vass klack snett uppifrån in i vaden (som gör så vaaansinnigt ont) och en tramp på varje fot - men igår kändes det som smällar man får ta. Det finns ju is och Hirudoidsalva.

Tilläggas kan att det var tjejöverskott igår också, men inte jättestort. Intressant det här med stämning, vilka som är där och ens egen energi.

Ont-skönt

Min kära kropp, som tjänar mig så väl. Frisk och stark tar den mig genom livet och jag, otacksamma människa, ger den nästan aldrig massage och slarvar med stretching.

Nu, när jag promenerar varje morgon före frukost och dansar nästan varje dag, är det svårt att veta exakt vad som får kroppen att värka. Det spelar absolut ingen roll mer än att stretchbehovet har ökat. Jag kör pliktskyldigast mina gamla Friskis&Svettisstretchingar...ibland i sängen för att jag kommer på det när jag redan lagt mig. Idag googlade jag efter stretchövningar och hittade några nya. Särskilt en som kom åt baksida av lår på ett mycket ont-skönt sätt.

Det är just det med stretching att det känns ont, men jag vet att det är bra. Dessutom är det nog smart att stretcha igenom hela kroppen och inte bara där jag tror att jag behöver. Vad vet jag egentligen? Internet i all ära, men jag tror jag ska låna någon fin bok på biblioteket och lägga upp ett individuellt Powerwalk/Salsera-program.

Tips på sajter eller böcker mottages tacksamt.

Oemotsagd

Fler förare än följare även på gårdagens mambo. Ikväll vågar jag inte hoppas på jämna par på N4. Förra veckan var det sju följare för mycket. Inte ens jag blev svettig.

Annars funderar jag mest över om jag är otydlig i mina inlägg här på bloggen. I vanlig ordning får jag de flesta kommentarerna live och inte här och i åtminstone ett fall har mitt tonläge missuppfattats. Eller så läser folk slarvigt :)

Praktisera mera!

Jaha! Så intressant att vi hade KILLÖVERSKOTT på latin mixen idag. Var är ni när jag vill dansa cha cha cha på Chicago?! Morrrrr

Stila och skin

Redan i begynnelsen (för tre år sedan), när jag stod vid dansgolvet på La Isla och tittade på par som dansade salsa så hade jag motstridiga känslor inför stylande. Jag tyckte att det var snyggt, men redan då var de som hade sin egen stil och dansade till musiken roligast att titta på.

Jag har börjat att se på mina klasser i footwork och tjejsalsa som förslag eller rekommendationer. Därefter är det upp till mig att ta till mig det som jag tycker är snyggt och känns bekvämt och göra det till mitt. Jag känner mig till exempel rysligt obekväm med att gå ned i knäna (gammal krigsskada i höger) och gör aldrig det när jag själv får välja. Däremot finns det annat som jag tycker passar mig och det lägger jag gärna till. Jag fick Ibi att gapskratta en gång när jag sa "Det är inte jag." om en footwork, men det är precis så jag kan känna.

Shineandet tar ännu längre tid. Tack och lov har nästan alla killar slutat med det som jag kallar "tvångsstyling", där de håller ut tjejens armar och bestämmer att hon på kommando ska styla. Då dansar jag, av princip, bara grundsteg. Däremot tycker jag att det är kul att leka tillsammans, byta plats och shina. Att man bjuder in varandra. Då infinner sig samspelet som är hela grejen. Jag har ganska mycket i min teoribank, det ska bara ut i praktiken. Målet är att släppa loss lika mycket när jag dansar socialt, som jag gör hemma framför spegeln när ingen tittar på.

Danspartnerskampen

Igår var det Tamale Dancing hela dagen på Chicago. Lindyhop, salsa och tango med workshops på dagen och dans på kvällen, allt till förmån för SOS Barnbyar. Jag kom ned på Chicago vid halv nio. Det var varmt och trångt och härlig stämning, både kända och okända glada ansikten och bra musik...och massor av salseras som ville dansa.

Jag dansade med sex killar. Inte ett helt underkänt resultat, men jag hade helst sett den siffran dubblad. Jag såg min amiga köra attackvarianten, som igår såg ut ungefär så här: försöka hugga en kille på väg av golvet och inte hinna fram först, fråga en annan som precis måste vila lite/dricka vatten/byta tröja, fråga en tredje som lovat en annan tjej, fråga en fjärde samtidigt som två andra tjejer och sedan få napp med en femte. Jag pallar inte sånt. Just igår kändes det ovärdigt på nåt sätt. Som att bli nobbad, fast ändå inte. En annan amiga som jag pratade med flera gånger under kvällen var på väg hem flera gånger, men ville inte riktigt gå. Hon ville ha en dans till. En tredje, annars glad och pinglig amiga, stod och stirrade glasartat framför sig och sa att hon kände sig dålig för det var så många duktiga tjejer där igår. Såna slutsatser slipper man komma fram till om man själv går på dansendorfiner.

Stämning

Det är svårt att sätta fingret på vad som bestämmer stämningen på en danskväll eller ett ställe. Det är flera saker som spelar in - framför allt är det nog sammansättningen av folket som är där och musiken.

Vad det än var för faktorer igår - jag gissar bland annat på damer i drivor längs dansgolvskanten, ett vackert men inte direkt upptempo mellanspel och "fel" DJ (alltså inte den utlovade N-Rike) - så var det liksom ingen schvung på stämningen. Jag har nog aldrig dansat så lite, men det var en sån kväll att det inte gjorde så mycket. Jag var verbalt social med folk istället. Dessutom hade jag dansat kvällen innan.

Under kvällen förstod jag att det inte bara var min känsla. Det fanns fler som kände likadant. En del verkade förvånade. Men, i egenskap av gammal Social-räv kan jag lugna dem. Det är inget att hetsa upp sig över. Alla kvällar kan inte vara kanonkvällar. Man kanske behöver ha en liten svacka eller åtminstone ett gupp för att bli påmind om den där härliga stämningen som brukar vara på Chicago. Den som är lika svår att ta på fast åt andra hållet.

Mera mambo

Jag går sällan till La Isla nu för tiden, men igår gick jag dit för att lyssna på DJ Estefano. Han är amigo och mambokurskamrat och gillar 60- och 70-tal. Det var inte så mycket folk där, men jag hade kul och jag dansade några danser on2, som passar bäst till den musiken.

Kruxet med mambon är att jag är tillbaka på nybörjarstadiet igen, just som jag börjar tycka att jag är skaplig på linje och kubanskt. I vanlig ordning vill jag kunna med en gång, men det är övning och åter övning som gäller. Och övar gör jag. Varenda gång jag går ut så dansar jag åtminstone några danser on2, särskilt med dem från kursen, men även en och annan annan.

Det jag tycker är svårast är att fördela vikten på rätt fot och få till den rätta mambokänslan. Jag hamnar ofta med högerfoten bakåt på ettan och måste skifta vikten och parera kroppen. Även om jag känner mig lite som en nybörjare så tror jag att startsträckan är kortare än när jag var totalnovis och ibland får jag till och med till lite "sammet", särskilt med min amigo som ska emigrera inom kort.

Salsa remix

På Socials igår spelade DJ Claudio. En ny bekantskap, från Örebro. I början av kvällen tyckte jag att han spelade bra musik, men sedan körde han tre bachata, tre chachacha och nån sorts merengue - i rad! Vi Chicagobesökare är vana vi en bachata och en cha cha cha nån gång ibland. Det var innan detta lilla missöde som jag hade varit framme hos honom för att fråga om en remix som han spelat.

Det är ju inte helt ovanligt att låtar görs om i salsaversion eller samplas in i salsa. Till exempel "Himlen runt hörnet" med Pablo Cepeda och hela albumet med Rhythms del Mundo. Igår hörde jag redan i introt att det var en gammal goding. Jag blev heller inte förvånad när det var Massimo Scalici som gjort remixen. Han har tydligen nån sorts samröre med Croma Latina, vilket kanske bidrog till att gillade remixen. Mecket feeeent!

Stärkande nyheter

Den här veckan är det påsklov på SalsaAkademien. Jag passar på att utnyttja de härliga vårmorgnarna till att komma igång med mina power walks före frukost. Man får inte slöa till.

Eftersom jag är något ojämnt tränad kör jag lite styrka för armarna också. Jag har väldigt starka ben och bra flås, men jag saknar överkroppsträning och skulle gärna köra några core-pass i veckan som komplement.

Förra veckan skrattade Marina under uppropet på hennes bodyisolation/footwork, när det visade sig att hälften av folket var där på terminskort. Hon sa ungefär: "Haha, det är ni som bor här och ni kommer väl vara här ännu mer nästa termin när vi ska ha styrkepass på schemat." Jag frågade om hon menade som typ core och hon sa ja. Det är ju helt underbart! Jag hade inte ens tänkt på att önska ett sånt pass, men folk har tydligen "klagat" att de tar så många salsaklasser att de inte hinner träna annat. Vilken kombo! Nu är det bara eget skåp kvar på önskelistan...med luktutsug.

Lycka

Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden, men det beror på att jag inte haft så mycket roligt att skriva om. Hur det än är vill jag att den här bloggen ska vara rolig, på sin höjd kan den få innehålla iakttagelser av lite allvarligare karaktär, men absolut inte klag och gnäll.

Man har sina nerperioder. Det är helt i sin ordning. Den värsta platå-känslan är över. Kurserna blir av ondo när de får mig att tänka på allt jag inte kan och alla detaljer jag behöver putsa på. Jag glömmer bort att tänka på vad jag faktiskt kan. Jag är människa och människor behöver bekräftelse, vilket jag också saknar. Ibland är det jobbigt att vara född lejon...

Jag hade ett halvkul besök på La Isla i onsdags så inför Chicago igår hade jag laddat mig mentalt med positiva bilder av flowsalsa. Jag bestämde mig för att dansa mycket och vara på och bjuda upp. Det fantastiska med det mentala är att när man är så där peppad så löser sig allting. Jag behövde nästan inte bjuda upp en enda kille, ändå dansade jag mig genomsvettig (cross body, kubanskt, on2, chachacha och bachata) och glädjen över det sitter i ända tills idag. Bra musik var det också.

Jag SÅ behövde den här kvällen!