Igår var det Tamale Dancing hela dagen på Chicago. Lindyhop, salsa och tango med workshops på dagen och dans på kvällen, allt till förmån för SOS Barnbyar. Jag kom ned på Chicago vid halv nio. Det var varmt och trångt och härlig stämning, både kända och okända glada ansikten och bra musik...och massor av salseras som ville dansa.
Jag dansade med sex killar. Inte ett helt underkänt resultat, men jag hade helst sett den siffran dubblad. Jag såg min amiga köra attackvarianten, som igår såg ut ungefär så här: försöka hugga en kille på väg av golvet och inte hinna fram först, fråga en annan som precis måste vila lite/dricka vatten/byta tröja, fråga en tredje som lovat en annan tjej, fråga en fjärde samtidigt som två andra tjejer och sedan få napp med en femte. Jag pallar inte sånt. Just igår kändes det ovärdigt på nåt sätt. Som att bli nobbad, fast ändå inte. En annan amiga som jag pratade med flera gånger under kvällen var på väg hem flera gånger, men ville inte riktigt gå. Hon ville ha en dans till. En tredje, annars glad och pinglig amiga, stod och stirrade glasartat framför sig och sa att hon kände sig dålig för det var så många duktiga tjejer där igår. Såna slutsatser slipper man komma fram till om man själv går på dansendorfiner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är ju synd att man inte gillar mansdominerade hobbies som fotboll och sånt. Å andra sidan pratar väl fotbollskillar mest med bollen, så att säga, så resultatet blir ändå det samma: Man sitter ändå där själv med sina tankar, eller vad man nu gör mellan danserna på Chicago...
Då får man spela i damlaget och inte träffa några killar. Jag har förresten försökt ragga på sportbar en gång. Massor av killar...som mest är intresserade av att man inte går emellan dem och tv-skärmen :)
Nä, vi måste lobba för att få dit fler killar (tro mig när jag säger att jag redan gör det) alternativt skrämma bort lite tjejer.
Om det fortsätter så här kommer vi inte att behöva fundera på att skrämma bort några tjejer, för det kommer att ske automatiskt. Jag hoppas mest att jag inte blir en av dem, faktiskt...
Vi kanske skulle lobba för en hörna med spontan solodans i stället? Det kanske är lättare än att locka ner fler killar i salsaträsket.
Salsa är en pardans! Det är ju det som är hela grejen. Spontan solodans kan man göra hemma.
Jaså, du köpte inte mitt förslag? ;-) Men jag tycker inte att pardansandet är HELA grejen. Jag skulle solodansa i ett hörn (med tjejkompisar som också väntar på nästa dans - vilket inte finns hemma typ), om det bara hade känts mer "okej".
Dans är ju alltid dans, tycker jag, även om pargrejen tar den till nya höjder.
Det var faktiskt rätt många tjejer som dansade med varandra i lördags.
En del menar ju att man ökar chanserna att få dansa genom att stå och stuffa vid sidan av dansgolvet.
Jag är skeptisk. Jag vill ha fler förare!
Skicka en kommentar