Redan i begynnelsen (för tre år sedan), när jag stod vid dansgolvet på La Isla och tittade på par som dansade salsa så hade jag motstridiga känslor inför stylande. Jag tyckte att det var snyggt, men redan då var de som hade sin egen stil och dansade till musiken roligast att titta på.
Jag har börjat att se på mina klasser i footwork och tjejsalsa som förslag eller rekommendationer. Därefter är det upp till mig att ta till mig det som jag tycker är snyggt och känns bekvämt och göra det till mitt. Jag känner mig till exempel rysligt obekväm med att gå ned i knäna (gammal krigsskada i höger) och gör aldrig det när jag själv får välja. Däremot finns det annat som jag tycker passar mig och det lägger jag gärna till. Jag fick Ibi att gapskratta en gång när jag sa "Det är inte jag." om en footwork, men det är precis så jag kan känna.
Shineandet tar ännu längre tid. Tack och lov har nästan alla killar slutat med det som jag kallar "tvångsstyling", där de håller ut tjejens armar och bestämmer att hon på kommando ska styla. Då dansar jag, av princip, bara grundsteg. Däremot tycker jag att det är kul att leka tillsammans, byta plats och shina. Att man bjuder in varandra. Då infinner sig samspelet som är hela grejen. Jag har ganska mycket i min teoribank, det ska bara ut i praktiken. Målet är att släppa loss lika mycket när jag dansar socialt, som jag gör hemma framför spegeln när ingen tittar på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar