Salseras salsaår 2009

Förra årets lista finns här. Rubrikerna i år är inte alls samma, vilket jag ser som en del i min utveckling. Andra saker har varit i fokus i år.

Årets förutsägelse: Redan den 4 januari siade jag om att 2009 kanske skulle bli året då jag blev en mer normal salsera, men att jag skulle fortsätta söka flow. Så blev det.

Största strömning/influens: Kubansk. Jag trodde att jag blev mer kubanskt lagd under hösten, men redan den 13 februari vittnar jag om utomkroppsliga eller snarare inomkroppsliga upplevelser till kubanska rytmer. Under hösten blev det mer kubanska dansgolv och konserter. Kubanskt tillkom som ny etikett på bloggen.

Kurstäthet: Under vårterminen hade jag terminskort. Under höstterminen blev det en kurs i veckan. Däremellan klämde jag in ett antal ruedapraktikor i Vasaparken under sommaren. Se där, mer kubanskt!

N.Y. Mambo-utveckling: Gått kurs båda terminerna. Nytt tänk för hjärnan. På väg att bli biten. Några härliga kvällar på Södra Bar. Sedan överdos. Just nu inte så intressant.

Bäst: Flow, flow, flow. Det är underbart i salsa heaven! Bra låt, bra stämning, bra salsero och jag är där. Dessutom: Calle Real.

Sämst/gillar ej: Trampskador och dissarsalseros. Klibbiga dansgolv. Shines och styling hamnar också under den här rubriken.

Antal nya skor: 3.

Bedrifter: Vann VIP-kort till Djungelsalsan i flest-danspartnertävling. Uppträdde med en danskoreografi med tre amigas på min födelsedagsfest. Blivit en hejare på att bjuda upp nya salseros.

Bästa uppspottning: Spotify - som nu har betydligt fler träffar på salsa än den 18 mars.

Bästa salsaplatserna: Chicago och Grönan. Det ska mycket till att putta ner dem från tronen.

Konserter: LA-33, Charanga Habanera och Calle Real.

Salsarelaterade facebook-vänner: 109 av 227 mot 90 av 176 den 10 februari.

Media jag salsar runt i: Länkad på SalsaAkademiens hemsida. Med i intervju på kurser.se

Hedersomnämnande som trogen läsare, meste bloggkommentator samt årets bästa chachacha: Pierre

Nu skålar jag för ett 2010 fyllt av flowsalsa i glittriga skor till bra musik med härliga salseros.

Gott nytt år!

Gott gry

Min systerson är hos mig några dagar. I ungefär halva hans liv har salsan funnits i mitt och han har väl aldrig varit särskilt imponerad av musiken. Han gillar dock att dansa och han kan skaka rumpa och göra högersnurr. Jag tror han har det i sig.

Idag satte jag på Calle Reals senaste medan han satt vid datorn och jag var i badrummet och sminkade mig. Jag såg i badrumsspegeln hur han satt och diggade och sedan ville han att jag skulle dansa för honom. Jag måste tipsa syrran att sätta honom i salsakurs, sedan är det bara att vänta tills han växer till sig.

Kurstrött

Jisses, det är redan vecka 50 och sista kurstillfället idag. Jag ser fram emot julledigt. Det är som det är med att alltid vara uppbokad på tisdagar och dessutom känner jag mig inte så on2:ig just nu.

Jag håller på och grunnar på hur jag ska göra nästa termin. Jag hade tänkt köpa terminskort på SalsaAkademien som förra våren, men då kommer jag att känna mig uppbokad om något. Ska jag bara gå en kurs vet jag inte vilken. Jag kan ha klippkort och gå på drop in på footwork och lady styling ibland. Jag kan prova ett annat kursställe, men vet inte vilket i så fall.

Om jag frågar mig själv varför jag dansar så fattar jag själv att jag är i en fas där jag inte ska gå någon kurs om jag inte har lust. Glädjen i att dansa med en skön salsero, att röra sig till bra musik, att vara i flow är allt jag behöver just nu och det får jag ändå titt som tätt.

Vad ska jag nu göra med friskvårdspengen?!

Calle Real på Lava, Stockholm Sweden

Lava visade sig vara en bra konsertlokal, vidare än Kägelbanan men inte fabriksstor som Münchenbryggeriet. Jag och mina amigas kom dit och hann dansa oss varma och glada innan konserten drog igång. Vi lyckades knipa några riktigt bra platser och sedan drog det igång.

Första gången jag såg Calle Real kommer jag ihåg att jag blev irriterad på att det var många "mår ni bra" och "kom igen" för att få igång publiken. Energi och samspel är som magi - de kan inte tvingas fram, men när de uppstår är det fantastiskt att vara en del av. Bandets glädje och deras ös uppe på scenen igår blandades med kärleken från publiken och till musiken. Ljussättningen var snygg och funkade så klart bra mot deras vita kläder. När de är så många på scen blir det ett djup, som flera lager. De som fotade fick säkert snygga bilder. Förresten var det väldigt många killar i väst igår - både på scenen och på dansgolvet. Har de läst min blogg, eller?

Hur som helst tycker jag att det är svårt att förmedla känslor i ord, men blanda värmen, glädjen, den medryckande musiken, ljuset, rörelsen och den kollektiva upplevelsen så uppstår en pulserande livskänsla. Det är som att vara inuti ett hjärta och det är precis så en live-konsert ska vara.

Calle Real - försnack

Selam kör årets första julfest med Calle Real-konsert ikväll. Den går av stapeln i Kulturhuset. Jag gick förbi där (gamla Lava) tidigare idag och då riggades det.

Det här blir tredje gången jag ser Calle Real och jag tror inte att jag säger för mycket om jag gissar att det här blir den bästa gången. Kanske inte för dem, men för mig. Jag tycker bättre om deras musik idag är för två år sedan när jag såg dem första gången på Münchenbryggeriet. De kör ju timba och jag har ju fått mer av de öronen på senare tid.

Andra gången jag såg dem var förra året på Debaser när de firade 10-årsjubileum. Då tyckte jag att de var bättre. Just nu lyssnar jag på dem på Spotify och om några timmar blir det alltså tredje gången gillt.

Kärlek

En gång i månaden är det Cuban Night på Socials. De har blivit mina favoritkvällar.

Jag kommer ner där och ser folk jag känner, men alltid några som bara kommer dit när det är kubanskt. Ljuset är soft 50-talsmysigt. DJ N-rike spelar bra musik och jag känner igen de flesta låtarna. Folk har jobbat hela veckan, men kommer dit drivna av glädjen de vet att de kommer att känna i kroppen.

Emellanåt kan jag tycka att det är ytligt i salsavärlden, men idag när jag hade dansat några härliga låtar stod jag bredvid en stund och bara tittade på mina glada, svettiga vänner och då kände jag att mitt hjärta var extra stort.

Charanga Habanera

Igår var det dags för Charanga Habanera på Münchenbryggeriet. Mina förkunskaper var att de skulle vara som ett kubanskt pojkband, mycket folk på scen, bra musik och många amigas som sett dem tidigare har pratat om den här konserten länge. Jag hade hört några bra låtar innan, bland annat Gozando en La Habana.

Det var kul att se dem och ganska pinsamt, men de hade inte den energi som jag hade förväntat mig. De verkade lite blasé som om de drog av sina nummer för femtielfte gången nedtyngda av allt bling och ständiga höftrullande. Konserten var för lång (redan introt var typ 20 minuter), för att inte tala om rumpskakningstävlingen med tjejer som fick komma upp på scen.

Det fanns gott om folk i publiken som tyckte att det var en kanonkonsert, men som jag sa till min amiga: när jag ser ett band live så vill jag ha någonting annat än det jag får när jag bara lyssnar på låtarna. Det fick jag inte igår.

Träffsäkert

Ikväll blir det Charanga Habanera på Münchenbryggeriet. I mitt horoskop står det dagen till ära:

"Någon från en annan bakgrund, ett annat land eller en annan kultur gör ett starkt intryck på dig idag."

Det är vad jag kallar lågoddsare. Alldeles bortsett från att jag ska på salsakonsert - vilka kommer inte från en annan bakgrund eller kultur än jag?

Fältstudier

Efter mitt inlägg igår var jag tvungen att gå direkt till Chicago och göra fältstudier. Oftast ser det ut precis som jag skrev igår: Jag ser en salsero jag känner. Vi hejar och småpratar en stund. Nästa låt börjar och om den är bra så håller han fram sin arm eller jag höjer på ögonbrynen och nickar mot dansgolvet. "Får jag lov?" tror jag dock aldrig jag har sagt, vilket osökt får mig att tänka på en salsero som alltid bjuder upp genom att säga: "Dansa?" Ord verkar inte vara något man slösar med i salsavärlden.

Igår var jag med om en helt ny uppbjudning, som var oväntad, rolig och en riktig isbrytare. Jag hade dansat med en av tre killkompisar. Vi gick av och pustade. Jag kramade den andre kompisen, som jag känner (känner och känner, men så som man känner salsakillar som är kompisar till kompisar som man en gång gick kurs ihop med). Den tredje killen hade jag aldrig sett förut, men han såg glad och trevlig ut och jag förstod att han hörde ihop med de andra. Jag sträckte fram min godda´godda´hand för att presentera mig. Då tog han den med sin vänsterhand och gick ut med mig på dansgolvet. Humor funkar för mig!

Ööh?

På DN:s hemsida idag (här) svarar folkvettsexpert Magdalena Ribbing en man som undrar hur man bjuder upp till dans. Frågan gäller visserligen studentbal med högtidsdräkt, men vissa saker är klart överförbara till socialdans med svettig paljettopp.

I korta drag svarar Magdalena att man bjuder upp genom att säga "får jag lov?" eller "vill du dansa med mig?". Hon rekommenderar inte metoden nicka åt dansgolvet och säga "ööh?" med ett frågande tonfall. Hon skriver att dans inte handlar om att akut förföra någon och tycker att dansen bör avslutas med att man eskorterar sin danspartner tillbaka till den plats där hon befann sig när man bjöd upp henne och tackar för dansen.

Visst bjuder folk upp med de där fraserna, särskilt första gången, men efter det är det ögonkontakt, pek, vink, nick eller framsträckt hand som gäller. Jag har skrivit om avslut tidigare här, men jag tror aldrig jag varit med om en riktig tillbakaeskort. Det brukar vara så tjockt med folk eller så byter man bara partner med de som står bredvid på dansgolvet.

Det där med att dans inte handlar om att akut förföra håller jag oftast med om. Vi är ju inga tranor.

Antingen eller

Förra veckan dansade jag nada. Jag lyssnade knappt på salsamusik ens. Det var istället disco och R'n'B framför strykbrädan i söndags och Lily Allen på Spotify en hel kväll.

Den här veckan satsar jag på en trippel. Första etappen avklarad idag - en riktigt skojig mamboklass med vikarie. Det är alltid kul och lite annorlunda och jag var ovanligt pigg för en tisdag.

Så idag NY, på torsdag Chicago och på lördag München för lite Kuba.

Pest eller kolera

Jag fick ställa in den torsdagliga socialdansen på grund av ond arm på grund av vaccination på grund av att jag vill skydda mig mot svininfluensan.

Teknisk tisdag

Efter en grå och trött dag på jobbet, trånga tunnelbaneresor och en i och för sig ganska trevlig luciarepetition med kören bar det av till veckans mambo-klass. Kvart över åtta på kvällen brukar jag tycka att det svåraste är att hitta själva känslan och så morrar jag åt synkoperade steg i uppvärmningen.

Igår var det dock själva turen som var kruxet. Jag var långsam i både hjärnan och kroppen och ett tag tänkte jag att jag skulle göra både mig själv och killarna en tjänst genom att åka hem. Till slut funkade det med några killar och Vladi hittade ett steg som jag kunde rätta till.

Men dagen efter en sådan kväll och med Chicago i sikte imorgon kan jag bara konstatera hur mycket jag älskar socialdans!

Nya salseros

Mitt senaste projekt är att skaffa fler kubanska danspartners och det går riktigt bra. Jag är bra på det om jag inte har en sån där dag när jag bara vill bli uppbjuden, för det har jag ibland. Igår var jag på Mi Salsa. Det var andra gången och även om det var mindre folk tyckte jag att allt annat var bättre än första gången - dansgolvet, musikblandningen, stämningen, folket. Jag dansade med fem helt nya killar!

Jag har aldrig jobbat enligt attackmetoden. Min ingång är nog snarare att börja snacka lite eller etablera någon sorts kontakt. Det kan vara i toakön eller baren eller vid sidan av dansgolvet och oftast är det killar som jag känner till lite perifert. Den första igår var en kille som jag sett på SalsaAkademien. Han stod själv vid dansgolvets kant. Jag kommenterade bara något om att det inte var så mycket folk och sen bjöd han upp. Den andre var en som kände min amigo och vi blev presenterade för varandra utanför. Han bjöd upp mig två gånger. Den tredje var en kille som jag har sett ute många gånger och han har varit med på ruedapraktikorna i somras. Han ställde glatt ifrån sig ölen när jag frågade om han ville dansa. Den fjärde har jag aldrig sett förut. Han dansade med min amiga och senare kom han och bjöd upp mig, också två gånger. Den femte var en man som jag sett på kubanska ställen förut. Han dansar jättebra, men ser så glad och snäll ut att jag vågade fråga när han stod själv vid en pelare.

Två gånger (alltså två tillfällen, inte två låtar) är bra. Det brukar vara ett kvitto på att de tyckte att det var roligt att dansa med mig och att de kommer att återkomma.

Stampen

Ibland har jag tänkt att jag förr eller senare kanske kommer att tröttna på salsastockholm. Samma ställen och samma människor år efter år. Fast ärligt talat tror jag att den risken är liten. Det finns alltid nya låtar, salseros man aldrig dansat med, salseras man aldrig pratat med och ställen där stämningen blir skön.

I torsdags var jag på Stampen i Gamla Stan för andra gången i mitt liv. När amigan och jag kom dit vid niotiden såg det ut som en ganska vanlig bar med rätt så mycket folk i. Mer än hälften såg faktiskt ut som kostymgubbar som gått till en jazzpub, men tittade man längre in såg man uppenbart salsasugna individer och uppe på scenen var det riggat för liveframträdande. Dj N-Rike var också "in the house".

Ganska snart var det lilla dansgolvet fullt och det gick faktiskt hyfsat bra att få plats. Det är fördelen med kubanskt. Jag behövde inte jobba särskilt hårt på mitt lilla projekt att skaffa fler kubanska danspartners. Amigan och jag gick varma och glada därifrån efter halv ett. Ibland får man väl helt enkelt offra lite nattsömn för att få plats med mer lyckorus.

Dansa Dansa

Jag sammanfattar 2009 års Hot Salsa Weekend med dess dansgolv:

Det Colombianska dansgolvet var bra om man ville ha svängrum. Salsagutten var hemma från Norge och bjöd upp till en svängom där.

Vid 4.30 på söndagmorgonen bytte jag några ord med en amiga, som är on2-frälst. Hon var salig och berättade med glittrande ögon hur mycket hon dansat inne i Puertorican Ballroom.

För egen del var det 3xCuban Lounge som gällde. Allra bäst var det på lördagen, med Maykel Fonts, Kirenia, Maykels unga elev, delar av Baila Baila och DJ N-rike i gaaalet drag.

Allround

Mindre folk än vanligt på Chicago igår i svallvågorna efter Hot Salsa Weekend. På fötterna satt nya skorna Fame, som hittills dansat två 70-minuterspass. De klarade hela kvällen utan avbytare!

Jag dansade on1, on2, kubanskt och bachata. Kvällens bästa måste nog varit on2 med Vladi, min mambolärare. Det börjar falla på plats. Annars gillar jag blandningen. Jag tycker om att vara allround. Bort med alla fack!

Halvtid i HSW

Det är mitt i Hot Salsa Weekend. Jag tänkte återkomma efter hela kalaset med nån sorts sammanställning à la förra året. Det jag kan säga än så länge är att Salsa Deluxe Pre Party på Clarion var crowded, men att första festkvällen på Nymble inte var det. Jag dansade rätt mycket ändå, fast jag lär få ligga i ikväll om jag ska slå förra årets nya-salseros-rekord som var sex stycken.

+ Salseras första-hjälpen-kit +

(Klicka på bilden så blir den större)

Handskum med fyndigt namn, i brist på handsprit som var slut överallt vid inköpstillfället. Storpack med hudfärgade öronproppar. Resorb, när man svettas mer än man hinner dricka (vilket man så klart inte gör även om det känns så). Tuggummin, mest för andras skull men även för ens egen. Salva till blåmärken, men jag är skeptisk till den.

Det enda jag skulle vilja komplettera med är is mot trampskador, men det kan man ibland få i baren.

Club Mi Salsa

Igår hade Club Mi Salsa premiär och allt såg bra ut. Det var kubanskt för andra kvällen på en vecka för mig och jag hoppades på lite kubansk salsa. Mi Salsa är DJ N-Rikes club och han är ju bra. Det är roligt att gå ut en lördag. Det känns lite mer festligt än en torsdagssocial. En amiga och jag tog en drink på Paladar de Cuba innan för att komma ännu mer i stämning.

Jag fick en trevlig kväll, men det fanns två smolk i glädjebägaren. Det ena var att det spelades så mycket reggaeton. Små portioner inne i salsalåtar tycker jag är helt okej. Jag har heller inget emot musiken som sådan, men jag vill inte dansa till den. Jag var på salsahumör.

Det andra var att jag inte kände så många. Jag tycker minglandet och socialiserandet är en minst lika viktig sak som själva dansen. Jag gillar människor. Om jag inte har dansat så mycket en kväll, så kan det ändå ha varit roligt för att jag har hejat på och pratat med många. Igår bjöd jag upp en som jag känner i början av kvällen, sedan stod jag jättelänge utan att dansa nånting. Till slut klev jag över tröskeln att bjuda upp nya killar så jag fick dansa en del i alla fall. En enda kille bjöd upp mig igår. Han gjorde å andra sidan det tre gånger under kvällen.

Jag får gå på lite fler kubanska tillställningar, helt enkelt. Gör jag det så har jag nog snart socialiserat till mig lika många kubanska salseros som jag nu känner linjekillar.

Lördagspyssel

Att-göra-lista:

- Gå in nya skorna.

- Fixa med bloggen.

- Vila.

- Lyssna på bra musik.

- Äta bra uthållighetsmat.

- Ta en drink med en amiga.

- Salsafesta.

Salsera cubana

Salsan har inte funnits i mitt liv särskilt länge. Jag är i ständig utveckling och lär mig nya saker hela tiden. Jag ändrar musiksmak, upptäcker nån ny stil inom salsan, tycker plötsligt om sådant jag inte tyckt så bra om förut (bachata t. ex.). Jag kan dock inte ta tillbaka någonting, utan ser det här som en dynamisk blogg.

Jag har till exempel väldigt få länkar och jag måste se över etiketterna, eftersom det är allt oftare det jag skriver inte platsar under de jag har.

Kubansk salsa är något som sorterar under både "inte tyckt så bra om förut" och "har ingen etikett". Detta är förskräckligt och vilken dag passar bättre än idag att ändra på detta? Det är Cuban Night på Chicago.

Askungen

När jag fyllde år fick jag ett rejält tilltaget presentkort på Dansskor.se av mina salsavänner. Det räckte till tre par och ändå blev det lite över, som jag har innestående. Två av paren var sista kvar och därför på rea. Lite glädje ska man ha av att leva på stor fot.

Jag beställde Salsette, Allegra och Fame i fredags, igår hade jag fått avin och idag har jag hämtat dem. Solig och nöjd kände jag mig, särskilt med Fame som med turkosglittrigt silverödleskinn var lite av en chansning.

Detta var innan jag provade dem. Jag vet att skor formar sig efter sin ägares fötter efter ett tag. Mina uttrampade tangoskor var en gång i tiden strama och tajta. Fast idag var ingen bra dag att prova nya skor. Det kan mest sammanfattas med "aj!" och att remmarna behöver nya hål. Jag fick också bevis på att min högerfot är större än vänsterfoten, vilket jag misstänkt en längre tid.

Taktiken är inte att skära av en tå eller häl utan som en erfaren salsera vänja fötter och skor vid varandra lite pö om pö. Jag räknar med att klara en tretimmarskväll utan avbytare nån gång framåt vårvintern.

Kommentera mera

Jag har slutat att gnälla över bristen på kommentarer på denna blogg. Den ena som brukade skriva något har emigrerat och den andra träffade jag på Akademien idag. Han påstår att det inte går! Så nu har jag testat att skriva en anonym kommentar på min egen blogg, och det gick visst. Amigan gjorde det också för inte så länge sedan.

Den som vill kan gärna få ingå i min testpanel och prova att skriva en kommentar för att se om det går. Om det inte går så kan ni ju säga det till mig.

Tapp

Jag tycker det är taskigt att det är så lätt att tappa konditionen. Eller...

I våras dansade jag alla dagar utom fredagar och vissa lördagar. Jag hade inget jobb, vilket gjorde det lätt att ta en morgonpromenad före frukost varje dag.

Nu är det höst och jag dansar två dagar i veckan, ibland tre. Jag har jobb - ett stillasittande. Sedan jag fick jobb är det slut med morgonpromenaderna även om jag går hem från jobbet då och då.

Summan av den här kardemumman är att jag blir anfådd efter två snabba danser.

Dags för ett hämt?

Chicago vs. New York

Igår var det mambo night på byggarbetsplatsen Chicago. DJ Duste spelade och somliga salseros var där, som man bara ser när det vankas on2.

Jag tycker det är kul. Den enda kurs jag går den här terminen är mambo och det skadar absolut inte med lite praktik. Vissa låtar känns verkligen som om de bara går att dansa on2 till. Men vid någon tidpunkt strax före 22 igår blev jag bara trött och ungefär samtidigt fick jag en mamboöverdos. Det lät som om någon satt och improviserade på ett leksakspiano flera låtar i sträck och slagverkssektionen nedanför dj-båset var i extas. Jag gillar blandningen av stilar, men mambon (eller kanske är det DJ Duste) kan faktiskt gå överstyr.

Jag måste nog snart åka till NY och se om det är samma där...

Ny adress

Jag stötte på en gata i Göteborg som heter Salsmästaregatan. Efter det misslyckades jag med att googla mig till vad en salsmästare är (misstänker något slags hantverk från förr i tiden). Där skulle man väl ändå vilja bo? På nummer 123 eller 567 :)

Van

Det är inte ofta jag missar Socials på Chicago, men förra veckan var jag intrasslad i festförberedelser. Desto roligare hade jag igår. Dansade med en lite ovanlig blandning av salseros - de vanliga, en som det var lääänge sedan jag såg och en ny rolig.

I vanlig ordning var jag svettig efter två låtar och håret var bortom all räddning efter fyra. Så är det på Chicago, när ventilationen är övertejpad av ständig byggplast. Jag har vant mig även om jag tycker att det skulle vara roligt att få vara lite fräsch nån gång.

På min fest i helgen insåg jag hur van jag är när jag fick kommentarer av icke-salsa-vänner som "har du varit ute i regnet?" och "är du lite varm?". Nä, det är bara ett tecken på att jag har haft kul!

Salsera surprise

Jag har inte lagt ned bloggen. Jag har bara varit upptagen med att fylla 40. Tidigt i somras började jag smida planer på att ha ett överraskningssalsanummer på festen.

Det har varit en intressant process att sätta ihop den här koreografin. Låten valde jag tidigt och fick okejad av min medkoreograf. Ganska tidigt insåg vi att vi behövde korta ner den, vilket amigan gjorde med bravur. Sedan var det till att räkna åttor och provdansa i långsammare tempo och lyssna in vad som passade till musiken. Vi ville göra lite olika formationer och stå på olika ställen samt ibland på diagonalen eller med förflyttning. Allt för variationens skull. Sedan skulle vi lära två till amigas det som vi kokat ihop. Våra anteckningar blev väldigt intressanta och interna, eller dansa det här om ni kan:

"a)1x8 två ladies går i färdriktning på ettan, vänd mot publiken med skyffelsteg på tvåan, sätt ner foten på trean, paus på fyran + snabba åttor med höften
1x8 cross overs (små steg)
b) 2x8 två ladies (de som stod framme i början) gör tvärtom: cross overs på pulsen (1x8) i färdriktning + skyffelsteget på tvåan och åttor med höften på femman
(två ladies framför, två bakom)"

I lördags var festen och fyra salseras drog på sig nätstrumpor och bjöd på 2,11 minuters salsashow. Det gick inte lika bra som på genrepet, men nog blev det en överraskning för de flesta. Taktiskt nog var mer än hälften av gästerna icke-salseros och de blev rätt så impade och det tror jag salsafolket blev också.

Nu var det DU som gjorde FEL!

Det finns ingenting som går bort så mycket som tillsägelser på dansgolvet. Det hände mig senast för några veckor sedan. Jag dansade på Grönan med en kille jag inte sett förut. Han var inte helt nykter och dansade sin egen stil, som var snarare kubansk än LA och inte helt i takt. Rätt var det var la han händerna på mina höfter och skakade mig, som för att visa att jag skulle röra mer på dem. Jag är förvånad själv över att jag är så artig att jag stannade kvar.

I början, när många av mina danspartners var lika mycket nybörjare som jag så hände det ganska ofta att jag fick instruktioner, även om det var de som höll på att öva en tur. Jag kunde få kommentarer som. "Nu var det du som gjorde fel." Själv brukar jag kunna stå ut en eller två låtar utan att leka dansinstruktör.

Det där med fel och rätt finns inte i socialdans. I torsdags dansade jag bara fem danser. Tre var med gamla godingar som jag känner mig avslappnad med. Visst blir det missuppfattningar ibland, men det går att fortsätta att dansa och ha kul ändå. Det är ingens "fel". Sedan dansade jag med en SM-fyra :) och en mambokung :). Jag har inte dansat särskilt mycket med någon av dem (och är fortfarande en on2-novis), så jag blir alltid lite mindre avslappnad, men båda två är så trevliga, leende och proffsiga så det är en fröjd att dansa med dem. När sådana salseros finns, ser jag ingen anledning att dansa med surisar eller divor!

Längden har betydelse

Nu verkar det kanske som om jag har gått och inte varit 100% i tre veckor. Så är icke fallet, kan jag meddela. Sedan sist har jag haft två kanongånger på Grönan och en salt kväll på Chicago. Jag ska försöka få en lika bra ikväll. Grönan och Chicago - Chicago och Grönan. Mina två favoritplatser på salsakartan. En stund i början av sommaren och en stund i slutet så överlappar de och ger möjlighet till två höjdartillfällen i veckan!

Den ena kvällen på Grönan hade jag en sneakerskväll. Jag kände för att ha båda fötterna på jorden och vara lite stabil. Den kvällen var alla långa killar där! I min värld är det inte självklart att långa killar funkar bättre än korta eller lika långa, men den där kvällen var de bäst. Den där styrkan, centrifugalkraften och samspelet som jag kan få till med längre killar är underbart kul och skönt. Och även om jag ser likadan ut så känner jag mig kvinnligare och tycker att jag dansar bättre då också. En faktor som icke är att förakta.

Inte riktigt hundra

Den här sommaren har det hänt något förskräckligt. Jag tycker inte att det är 100% kul att dansa. Jag är nere på 1-2 gånger i veckan och en kväll på Grönan når på sin höjd upp till kanske 70%. Förra lördagen var kulhets-, stämnings- och glädjefaktorn kanske 20%. Jag tänkte åberopa jetlag, men det gills nog inte på 4½ timmes biltransport...

En gång på La Isla i sommar - bättre golv än på länge och en ny rolig salsero, men annars trist. Ruedapraktika på söndagar - alltid kul, men jag hör inte längre till de hysteriskt salsafrälsta. Kanske är det en ny platå. Förhoppningsvis blir det bättre.

Stockholms alla salseros

Igår var amigan och jag på Grönan. När vi åkte hem så konstaterade vi att vi var där lika länge och dansade med ungefär lika många killar, men med helt olika. Det skulle inte vara så konstigt om vi var lite mer avlägsna amigas, men nu har vi rätt många gemensamma bekanta.

Salsastockholm är tydligen stort nog för oss båda, för endast två-tre stycken av killarna dansade vi båda med. Jag såg henne dansa med killar jag aldrig dansat med och några stycken som jag aldrig ens har sett förut och hon brukar inte dansa med flera av de som jag dansar med. En förklaring kan vara att vi är olika långa, men sedan går jag bet på vad förklaringen kan vara. Var och en kanske har sin lilla krets, helt enkelt.

3-årsdag

Jag har en kompis som fyller år idag, så jag har varit där och käkat kladdkaka. I smyg firade jag inte bara henne utan också mina tre år som salsera och att Salsera med mera-bloggen har funnits ett helt år.

Sedan ska jag och min vackert blågrönskimrande fot gå till La Isla ikväll. Det var visserligen på La Habana det begav sig för tre år sedan, men det kan inte hjälpas. Salsa-gutten är hemma så det blir kanske lite "sammet" med honom om jag har tur.

Samlad erfarenhet

Det "roliga" när jag blev trampad var alla goda råd jag fick avseende förmodad diagnos, nedkylning av bula, linda eller inte linda och diverse linement och salvor att smörja med från dag två och framåt. De vittnar om en hel ruedarings samlade tramperfarenhet :)

Nu har jag i alla fall köpt 10-procentig Arnikasalva (för behandling av mindre ej infekterade sår, mindre klämskador och mindre blåmärken) eftersom Hirudoidsalvan inte hjälper mot alla mina blåmärken. Tack för tipset!

Fula bula

Det var ett tag sedan min senaste salsarelaterade fotblessyr, men idag hade ödet otäcka saker i beredskap för mig. Vi var inomhus och dansade rueda idag, vilket jag inte räknat med. Jag hade inga skor med mig. Tyvärr var det andra som hade det...tjejsalsaskor med liten vass klack. Det blev snabbt en pulserande bula med lila nedslagsmärke på min barfotafot. Jag stod en bra stund med foten i handfatet och iskallt vatten forsande på bulan. Annars tror jag att skadan blivit ännu värre. F-n vad ont det gjorde!

Varför blir man alltid trampad av tjejer med vassa klackar? Eller ska jag vara tacksam? En 43:a tvärs över hela foten kanske är värre.

Made to move

Min galna bror håller på att göra En Svensk Klassiker. Idag simmar han Vansbrosimmet.

Jag förstår honom på ett sätt. Vi har samma lynne. Det där envisa blombergska draget som kan få oss att försätta berg. Personligen skulle jag hellre dansa mig runt Vättern eller i 16-gradigt vatten...men vi är alla olika.

Min personliga utmaning är att komma i form igen. Jag blir glad av att röra på mig. Så röra på mig ska jag. Igår powerwalkade jag 38 minuter före frukost, dansade salsa på Grönan tre-fyra timmar och sedan promenerade jag från Djurgårn till T-Centralen med min amiga. Idag blir det en timme rueda i Vasaparken.

Och vad får man för det? Medalj? Diplom? Nej, men en rejäl slant på lyckokontot!

Salsaunderskott

Det regnar. Det är mörkt och kallt för att vara en vecka in i juli. Jag har sovit dåligt och är trött hela tiden. Jag har fyra dagar kvar till semester och känner mig lite låg över sakernas tillstånd. Säkert har jag en släng av järnbrist igen.

Men egentligen har jag kommit fram till att det som saknas är salsa. En gång i veckan är för låg dos. På semestern kanske jag ska orka mig till La Isla på onsdagarna. Det handlar om mitt lyckokonto. Jag måste fylla på det! Snarast!

Bukt med lukt

Det gamla fotbollstricket att lägga luktande skor i frysen verkar inte funka så bra på väl indansade salsaskor. Nästa gång ska jag börja djupfrysa dem innan de är bortom all räddning och har små bitar av innerfodret som lossar och sitter kvar på fötterna efter några timmar på Grönan.

So you think you can keep me awake

Orkar inte dansa själv fast möjligheten finns på La isla mitt i veckan. Konstigt nog har jag inte somnat än (22.51). Detta på grund av "So you think you can dance".

Karaktärskor

På tidigare nämnda fest fanns en tavla med en påfågel och dra på trissor om inte fågelskrället stod där i karaktärskor. Jag har min amiga att tacka för denna iakttagelse. Fotot tog jag alldeles själv.

I brist på salsa...

Inte mycket salsa förra veckan, men väl en "vanlig" fest. Dock inte utan salseras. Min amiga var där, jag var där och de hade en dator full av Spotify. För alla er som aldrig provat kan jag berätta hur utmärkt bra det går att köra cha cha cha, bachata och lite hederliga shines till nästan vilken låt som helst.

Helt ärligt kommer jag knappt ihåg hur jag dansade f. S. (före Salsa).

Musikens språk

Ofta när jag dansar får jag frågan om jag talar spanska (varför de nu behöver denna information för att dansa...). Jag säger alltid nej, fast i smyg förstår jag en hel del. Igår fick jag frågan av en svensk kille som jag dansat med förr, men inte sett på länge. "Du sjunger ju med." Hahaha, jag sjunger alltid med nu för tiden, men inte med så många spanska ord precis. Mer bababa, dududu, lalala och några spanska ord i refrängerna.

Förutom språket vill jag fortfarande lära mig mer om musiken. Min amigo Salsagutten, som lämnat Stockholm för den norska huvudstaden, var hemma för några veckor sedan och berättade att han går en musikteorikurs för Alexistyle - Alexis Ruiz. Jag vill också! Jag vill förstå alla rytmer och takter och jag vill lära mig de rätta namnen på alla instrument så jag kan sluta kalla guiro för gurka.

En bit har jag kommit i alla fall. Tänk i början, då jag tyckte det var svårt att höra skillnad mellan salsa, bachata och cha cha cha! Nu kan jag till och med höra om en salsalåt passar bäst till att dansa on1 eller on2.

Bättre än chocolate

Det sägs att choklad kan frigöra anandamid (kroppens eget cannabis) i hjärnan och att det innehåller serotonin som också gör en lycklig. Det är därför det skojsamt brukar sägas att choklad kan ersätta kärlek, men det är aldrig någon som pratar om att salsa är ett ännu bättre substitut.

Salsa är min surrogatkärlek. Jag får framför allt den där motiverande orken som gör att jag tappar tid och rum. Hur trött jag än är kan jag bli uppiggad av musiken och dansen. Den gör mig så otroligt motiverad. Blodet strömmar i kroppen. Mungiporna pekar uppåt. Kroppen är glad. Knoppen är glad. När jag väl går och lägger mig kan jag inte sova. Jag tänker på den hela dagen innan och hela dagen efter. Jag vill ha mer.

Somrig salsa

Den här helgen blev startskottet till vad jag hoppas blir en kanonsalsasommar. Vädret hjälper till. Sol och värme. Kjol och bara ben efter elva på kvällen (och svullna fötter som in i den). Sedan Djungelsalsan i fredags har jag fortsatt att dansa utomhus, vilket gör mycket för sommarkänslan. Igår var det premiär för mig på Gröna Lund och dansbanan där. Idag har jag varit på ruedapraktikan som jag brukar gå på och vi körde den ute i Vasaparken. Där var fullt av folk som solade, spelade fotboll och passerade förbi. Ganska många stannade till en stund, vi fick lite applåder och bravo-rop.

Sommaren är min salsaårstid nummer ett. Inte bara min förmodligen. Sol och värme känns onekligen lite mer latin än rimfrost. Men sommaren ger mig också minnen av hur allt började för mig och jag känner mig nostalgisk och glad.

Dessutom får jag dansa järnet just nu. Snacka salsa flow. Snacka glad.

Djungelsalsapremiär

Socials på Chicago är slut för säsongen. Nu är det Grönan och Djungelsalsan som hägrar. Summer -09.

Det lovar gott kan jag säga. Igår var det premiär på Djungelsalsan i Årstaskogen. Jag kom dit vid halv åtta. Jag promenerade hem från jobbet (65 minuter), åt, duschade, tog en power-nap, drack kaffe och sedan begav jag mig till dansbanan. Det var en skön kväll och jag var nyduschad och fräsch, men egentligen trött efter veckan (särskilt som jag dansade en hel del på Socials i torsdags). Jag tänkte kolla in läget och stötta djungelpatrullen, kanske dansa nån dans och dricka lite vin...

När musiken stängdes av klockan 22 hade jag varit mer uppe på dansgolvet än vad jag suttit på min stol. Jag hade inte hunnit delta i ett enda helt samtal vid bordet och vinet var inte uppdrucket. En stund hade jag kö med danskavaljerer och flera gånger blev jag uppbjuden igen precis när jag var på väg av dansbanan. Hå hå, men det var en nöjd, glad och svettig salsera som promenerade hem igår (igen).

Uppåttjack

Jobbet tar all min förmåga till fokus och allt mitt engagemang i anspråk just nu. Det känns som om hjärnan spränger nya blodkärl för varje dag. Det är jättekul och det var så vältajmat att jag började jobba samma vecka som kurserna tog slut för terminen.

Nu sitter jag och laddar med mat och kaffe, för att orka gå till Chicago. Jag vill, men jag är rädd för efterdyningarna. Låt mig gissa... Jag kommer att orka åka dit. Jag kommer att dansa och vara hyfsat koncentrerad för att jag är så motiverad och mer rutinerad nu för tiden. Jag kommer att vara kvar till 23, mot bättre vetande. Jag kommer inte att kunna varva ned när jag kommer hem. Jag kommer att vara trött imorgon.

Men det är bara en dag kvar på veckan och det är värt varje minut förlorad sömn. That´s why I´m doing it :)

Söndag på Södra Bar

Söndag är en skön och avspänd dag att dansa på. Jag brukar ändå ha svårt att somna inför den nya veckan, så varför inte dansa sig trött?

Tre söndagar i sommar är det The Salvaje Project på Södra Bar. Premiären var igår. Det var riktigt skön stämning, bra musik, lagom med folk, fin lokal, veranda med utsikt att lufta sig på (inte för att det hjälpte mig) och roliga danser. Jag hade en sneakersdag och var på bra humör. Jag tog igen för lördagen.

En liten missräckning bara...igår kunde jag inte somna när jag kom hem. Idag däremot borde jag redan ha gått och lagt mig.

Festlig kväll

Igår var det lördag och mina ständigt salsasugna fötter förde mig upp till Kägelbanan, där jag ännu aldrig dansat. Bandet var också nytt för mig, även om det har pratats en hel del om dem. LA-33 är tydligen stora i Colombia.

Det är alltid kul med de här större konserterna och evenemangen på Berns, Münchenbryggeriet eller här då. Det blir omväxling för en Chicagotjej. Det var utsålt och redan i garderoben såg man förväntansfulla miner och lite extra uppklätt. Väl inne vid scenen blev man snabbt ångkokt och pressades mot klibbiga armar, men det var hög stämning. Jag har inte sett så många salsaband live, men de här var det bästa hittills. De hade roligt på scen, gav järnet och hade publikkontakt. Musiken var jättebra och den något lilla scenen passade bra till stämningen.

Efter kanske två tredjedelar av spelningen var jag tvungen att få min rörelsefrihet och lite syre tillbaka i lungorna, så jag tog en sväng in till det andra dansgolvet, pratade med folk jag inte sett på länge och minglade runt.

Efter spelningen var det tjockt på dansgolven, men jag kan konstatera att jag ännu aldrig dansat på Kägelbanan. Hoppas jag snart får chansen att rätta till det. Å andra sidan kände jag mig lite soft och minglig igår och var glad att för en gångs skull få vara fräscht osvettig. Sedan promenerade amigan och jag hem som kompensation. Lovely kväll!

Ny arena - nya roller

Jag började på mitt nya jobb för en vecka sedan. Redan första dagen fick jag ta en nybliven kollega ur villfarelsen att jag var salsalärare. I förrgår pratade jag med en annan under lunchen och hon frågade också om det. Det är uppenbarligen så att fragmenten "lärare" och "salsa" har snappats upp och sats ihop på ett nytt sätt.

Efteråt kom jag på att jag skulle ha kunnat spela med. Det är så sällan man hamnar i ett nytt sammanhang med helt nya människor. Jag skulle ha kunnat ordna privatlektioner i nybörjarsalsa och tjänat en hacka. Å andra sidan ligger inte falsk marknadsföring för mig och jag gillar inte bubblor som kan spricka. Men vem vet vad som ligger i framtiden...en dag kanske jag har en egen nybörjarklass...

Ge mig för fem kronor Oscar, tack!

När det började snackas om att Oscar D´Leon skulle komma till Stockholm så kände jag faktiskt till honom. Jag till och med bloggade en youtubevideo med honom här. Det är lite kors i taket, för jag hade inte hört talas om varken LA-33 eller Huey Dunbar, som också ska komma hit inom kort.

Nu har jag dessutom köpt en cd med honom. En väldigt mystisk skiva med en hysteriskt skrattande Oscar på framsidan, men det är han och ingen coverskiva. Jag har lyssnat och dubbelkollat på You Tube. Skivan ropade jag in på Tradera för fem spänn!

Tack Gode Gud för Tradera. Det var också där jag sålde prylar i julas för att ha råd med terminskort på SalsaAkademien.

Lika som...ALF

Jag har fått jobb! Förväntansfull inför utsikten att snart ha råd att handla saker igen surfade jag idag runt på Dansskor.se. Inte för att pengarna kommer att börja rulla in än, men mina fötter har ett längre tag behövt ett par bättre skor att dansa kurs i. Därför känner jag att jag är farligt nära att beställa ett par sådana där danssneakers, som jag hela tiden tyckt ser lite fjompiga ut. OCH SÅ idag kom jag på vad det är! Varför de har den där lustiga looken. De påminner om ALF.

You Tarzan, me V.I.P.

Knappt hade jag hämtat mig efter torsdagens danskväll innan det var dags för Happy Feet. Säsongens sista innan Djungelpatrullen flyttar ut i Årstaskogen.

Jag var lite seg efter mycket promenerande och en solig utflykt med mycket god mat, men jag tog mig iväg. Eftersom jag hört talas om att det skulle samlas danspartners (salsacollection) med utsikten att vinna frikort till årets Djungelsalsa, så föreslog jag till och med min amiga att vi skulle vara där ganska tidigt.

Fråga mig inte vad det är med tävling, men finns det en så ser jag ingen anledning att inte försöka vinna. Sagt och gjort. Jag var på hugget och dansade med några som jag inte brukar dansa med och jag tror tre helt nya. När jag hade 12 partners började orken tryta, men jag fick lite av en andra andning och hade samlat ihop 14 när det var dags för prisutdelning. Då dansade jag två låtar med de flesta och en gång till med en amigo, som jag redan räknat. Just for fun! Det visade sig att en salsera hade dansat med 19 killar, men sedan kom jag på andra eller tredje plats och de delade ut flera VIP-kort.

Jag var mycket nöjd med kvällens insats och funderar på varför jag inte kan lura mig till att det är tävling varje kväll, men min hjärna är väl för smart för att bränna så mycket krut om det inte finns en vinst att kämpa för.

Riskanalys

Att sätta 90% av salsastockholm på en och samma båt är lite som att sätta ett helt fotbollslandslag på samma flygplan.

Men det var killöverskott och gott om plats på dansgolvet på Chicago, så jag klagar verkligen inte.

Efter kursen

Det är Internationella Dansdagen idag. Jag firar inte mer än att jag dansar som vanligt ikväll. Mina fötter firar fredagar, ofta den enda dag jag inte dansar. Jag ska erkänna en sak: Det här är första terminen som jag har börjat nedräkningen inför terminsavslutet. Salseran i mig har inte tröttnat på att dansa och lusten att lära har absolut inte försvunnit. Däremot är det rätt tufft att ha terminskort och vara uppbokad nästan varenda kväll. Jag är inte bara Salsera. Jag är med mera också - kompis, after work-polare, gammal arbetskamrat och moster. Jag ser fram emot sommaren då det blir lite lättare att balansera umgänget, vilket så klart betyder att jag kommer synas på den underjordiska ön, på nöjesfält eller i den djupa årstadjungeln.

Infraspinatus & co

Nu har jag lånat en tydlig och fint illustrerad stretchingbok på bibblan. Det är bara det att flera av övningarna ska utföras liggande på bänkar i olika höjder. Något jag tyvärr inte äger. Istället för att stretcha lår och höftböjare började jag med att gå igenom övre kappmuskeln, sneda halsmuskeln, revbenshållarna, nackrosetten, skulderbladshöjaren, stora och lilla bröstmuskeln, kappmuskelns mellersta del samt stora och lilla rutmuskeln, stora breda ryggmuskeln, axelns utåtrotator, stora rundmuskeln och lilla trekantiga axelmuskeln.

Lite stel och öm visste jag att jag var i överkroppen, men de verkliga behoven trodde jag satt i benen. Trodde jag... Efter att ha grimaserat mig igenom alla de ovanstående övningarna insåg jag att behoven sitter överallt. Jä-lar vad det kändes! Flera av stretchövningar strålade på precis de ställen som jag behandlade när jag gick hos kiropraktor. Dessutom kändes alla övningar mycket mer på vänster sida. Det gav mig lite att tänka på.

Jippi!

Nu fick jag en Socialskväll, som jag känner dem och vill ha dem. Det var väldigt skönt. Jag kände mig i balans igår. Tydligen lite väl mycket inne på att hålla linjen, dock. En kille, som nästan bara dansar kubanskt sa att det märks att jag är en LA-tjej för jag kommer automatiskt tillbaka på linje även när vi dansar kubanskt. Jag ska jobba mer på skillnaden mellan linje och inte linje, men jag tycker jag kan vara ursäktad för igår dansade jag on1, on2, kubanskt, bachata, cha cha cha och med en ny kille. Dessutom var jag extra fokuserad på att hålla linjen på N4 i onsdags och det satt nog i.

Det var inte bara en bra dag allmänt stämningsmässigt. Danserna satt bra också. On2 var mer dans än räkning, samspelet med salserosarna ifråga funkade, jag kände mig ovanligt följsam. Jag blev skadad mer än vanligt - en vass klack snett uppifrån in i vaden (som gör så vaaansinnigt ont) och en tramp på varje fot - men igår kändes det som smällar man får ta. Det finns ju is och Hirudoidsalva.

Tilläggas kan att det var tjejöverskott igår också, men inte jättestort. Intressant det här med stämning, vilka som är där och ens egen energi.

Ont-skönt

Min kära kropp, som tjänar mig så väl. Frisk och stark tar den mig genom livet och jag, otacksamma människa, ger den nästan aldrig massage och slarvar med stretching.

Nu, när jag promenerar varje morgon före frukost och dansar nästan varje dag, är det svårt att veta exakt vad som får kroppen att värka. Det spelar absolut ingen roll mer än att stretchbehovet har ökat. Jag kör pliktskyldigast mina gamla Friskis&Svettisstretchingar...ibland i sängen för att jag kommer på det när jag redan lagt mig. Idag googlade jag efter stretchövningar och hittade några nya. Särskilt en som kom åt baksida av lår på ett mycket ont-skönt sätt.

Det är just det med stretching att det känns ont, men jag vet att det är bra. Dessutom är det nog smart att stretcha igenom hela kroppen och inte bara där jag tror att jag behöver. Vad vet jag egentligen? Internet i all ära, men jag tror jag ska låna någon fin bok på biblioteket och lägga upp ett individuellt Powerwalk/Salsera-program.

Tips på sajter eller böcker mottages tacksamt.

Oemotsagd

Fler förare än följare även på gårdagens mambo. Ikväll vågar jag inte hoppas på jämna par på N4. Förra veckan var det sju följare för mycket. Inte ens jag blev svettig.

Annars funderar jag mest över om jag är otydlig i mina inlägg här på bloggen. I vanlig ordning får jag de flesta kommentarerna live och inte här och i åtminstone ett fall har mitt tonläge missuppfattats. Eller så läser folk slarvigt :)

Praktisera mera!

Jaha! Så intressant att vi hade KILLÖVERSKOTT på latin mixen idag. Var är ni när jag vill dansa cha cha cha på Chicago?! Morrrrr

Stila och skin

Redan i begynnelsen (för tre år sedan), när jag stod vid dansgolvet på La Isla och tittade på par som dansade salsa så hade jag motstridiga känslor inför stylande. Jag tyckte att det var snyggt, men redan då var de som hade sin egen stil och dansade till musiken roligast att titta på.

Jag har börjat att se på mina klasser i footwork och tjejsalsa som förslag eller rekommendationer. Därefter är det upp till mig att ta till mig det som jag tycker är snyggt och känns bekvämt och göra det till mitt. Jag känner mig till exempel rysligt obekväm med att gå ned i knäna (gammal krigsskada i höger) och gör aldrig det när jag själv får välja. Däremot finns det annat som jag tycker passar mig och det lägger jag gärna till. Jag fick Ibi att gapskratta en gång när jag sa "Det är inte jag." om en footwork, men det är precis så jag kan känna.

Shineandet tar ännu längre tid. Tack och lov har nästan alla killar slutat med det som jag kallar "tvångsstyling", där de håller ut tjejens armar och bestämmer att hon på kommando ska styla. Då dansar jag, av princip, bara grundsteg. Däremot tycker jag att det är kul att leka tillsammans, byta plats och shina. Att man bjuder in varandra. Då infinner sig samspelet som är hela grejen. Jag har ganska mycket i min teoribank, det ska bara ut i praktiken. Målet är att släppa loss lika mycket när jag dansar socialt, som jag gör hemma framför spegeln när ingen tittar på.

Danspartnerskampen

Igår var det Tamale Dancing hela dagen på Chicago. Lindyhop, salsa och tango med workshops på dagen och dans på kvällen, allt till förmån för SOS Barnbyar. Jag kom ned på Chicago vid halv nio. Det var varmt och trångt och härlig stämning, både kända och okända glada ansikten och bra musik...och massor av salseras som ville dansa.

Jag dansade med sex killar. Inte ett helt underkänt resultat, men jag hade helst sett den siffran dubblad. Jag såg min amiga köra attackvarianten, som igår såg ut ungefär så här: försöka hugga en kille på väg av golvet och inte hinna fram först, fråga en annan som precis måste vila lite/dricka vatten/byta tröja, fråga en tredje som lovat en annan tjej, fråga en fjärde samtidigt som två andra tjejer och sedan få napp med en femte. Jag pallar inte sånt. Just igår kändes det ovärdigt på nåt sätt. Som att bli nobbad, fast ändå inte. En annan amiga som jag pratade med flera gånger under kvällen var på väg hem flera gånger, men ville inte riktigt gå. Hon ville ha en dans till. En tredje, annars glad och pinglig amiga, stod och stirrade glasartat framför sig och sa att hon kände sig dålig för det var så många duktiga tjejer där igår. Såna slutsatser slipper man komma fram till om man själv går på dansendorfiner.

Stämning

Det är svårt att sätta fingret på vad som bestämmer stämningen på en danskväll eller ett ställe. Det är flera saker som spelar in - framför allt är det nog sammansättningen av folket som är där och musiken.

Vad det än var för faktorer igår - jag gissar bland annat på damer i drivor längs dansgolvskanten, ett vackert men inte direkt upptempo mellanspel och "fel" DJ (alltså inte den utlovade N-Rike) - så var det liksom ingen schvung på stämningen. Jag har nog aldrig dansat så lite, men det var en sån kväll att det inte gjorde så mycket. Jag var verbalt social med folk istället. Dessutom hade jag dansat kvällen innan.

Under kvällen förstod jag att det inte bara var min känsla. Det fanns fler som kände likadant. En del verkade förvånade. Men, i egenskap av gammal Social-räv kan jag lugna dem. Det är inget att hetsa upp sig över. Alla kvällar kan inte vara kanonkvällar. Man kanske behöver ha en liten svacka eller åtminstone ett gupp för att bli påmind om den där härliga stämningen som brukar vara på Chicago. Den som är lika svår att ta på fast åt andra hållet.

Mera mambo

Jag går sällan till La Isla nu för tiden, men igår gick jag dit för att lyssna på DJ Estefano. Han är amigo och mambokurskamrat och gillar 60- och 70-tal. Det var inte så mycket folk där, men jag hade kul och jag dansade några danser on2, som passar bäst till den musiken.

Kruxet med mambon är att jag är tillbaka på nybörjarstadiet igen, just som jag börjar tycka att jag är skaplig på linje och kubanskt. I vanlig ordning vill jag kunna med en gång, men det är övning och åter övning som gäller. Och övar gör jag. Varenda gång jag går ut så dansar jag åtminstone några danser on2, särskilt med dem från kursen, men även en och annan annan.

Det jag tycker är svårast är att fördela vikten på rätt fot och få till den rätta mambokänslan. Jag hamnar ofta med högerfoten bakåt på ettan och måste skifta vikten och parera kroppen. Även om jag känner mig lite som en nybörjare så tror jag att startsträckan är kortare än när jag var totalnovis och ibland får jag till och med till lite "sammet", särskilt med min amigo som ska emigrera inom kort.

Salsa remix

På Socials igår spelade DJ Claudio. En ny bekantskap, från Örebro. I början av kvällen tyckte jag att han spelade bra musik, men sedan körde han tre bachata, tre chachacha och nån sorts merengue - i rad! Vi Chicagobesökare är vana vi en bachata och en cha cha cha nån gång ibland. Det var innan detta lilla missöde som jag hade varit framme hos honom för att fråga om en remix som han spelat.

Det är ju inte helt ovanligt att låtar görs om i salsaversion eller samplas in i salsa. Till exempel "Himlen runt hörnet" med Pablo Cepeda och hela albumet med Rhythms del Mundo. Igår hörde jag redan i introt att det var en gammal goding. Jag blev heller inte förvånad när det var Massimo Scalici som gjort remixen. Han har tydligen nån sorts samröre med Croma Latina, vilket kanske bidrog till att gillade remixen. Mecket feeeent!

Stärkande nyheter

Den här veckan är det påsklov på SalsaAkademien. Jag passar på att utnyttja de härliga vårmorgnarna till att komma igång med mina power walks före frukost. Man får inte slöa till.

Eftersom jag är något ojämnt tränad kör jag lite styrka för armarna också. Jag har väldigt starka ben och bra flås, men jag saknar överkroppsträning och skulle gärna köra några core-pass i veckan som komplement.

Förra veckan skrattade Marina under uppropet på hennes bodyisolation/footwork, när det visade sig att hälften av folket var där på terminskort. Hon sa ungefär: "Haha, det är ni som bor här och ni kommer väl vara här ännu mer nästa termin när vi ska ha styrkepass på schemat." Jag frågade om hon menade som typ core och hon sa ja. Det är ju helt underbart! Jag hade inte ens tänkt på att önska ett sånt pass, men folk har tydligen "klagat" att de tar så många salsaklasser att de inte hinner träna annat. Vilken kombo! Nu är det bara eget skåp kvar på önskelistan...med luktutsug.

Lycka

Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden, men det beror på att jag inte haft så mycket roligt att skriva om. Hur det än är vill jag att den här bloggen ska vara rolig, på sin höjd kan den få innehålla iakttagelser av lite allvarligare karaktär, men absolut inte klag och gnäll.

Man har sina nerperioder. Det är helt i sin ordning. Den värsta platå-känslan är över. Kurserna blir av ondo när de får mig att tänka på allt jag inte kan och alla detaljer jag behöver putsa på. Jag glömmer bort att tänka på vad jag faktiskt kan. Jag är människa och människor behöver bekräftelse, vilket jag också saknar. Ibland är det jobbigt att vara född lejon...

Jag hade ett halvkul besök på La Isla i onsdags så inför Chicago igår hade jag laddat mig mentalt med positiva bilder av flowsalsa. Jag bestämde mig för att dansa mycket och vara på och bjuda upp. Det fantastiska med det mentala är att när man är så där peppad så löser sig allting. Jag behövde nästan inte bjuda upp en enda kille, ändå dansade jag mig genomsvettig (cross body, kubanskt, on2, chachacha och bachata) och glädjen över det sitter i ända tills idag. Bra musik var det också.

Jag SÅ behövde den här kvällen!

Spoiler

Nu är snart Scandinavian Salsa Congress över för i år. Det kanske var tur att jag inte åkte. När jag höll på med modeveckan fick jag nämligen lite mer information än jag sökte, som skulle kunna få den allra bästa show att se humoristisk ut istället för snygg och läcker. Tack för det Dance Shoes Online och förlåt kära läsare för att jag vill dela med mig.

KLICKA HÄR!

Om du törs.

Särskilt om du är kille.

Scandinavian Salsa Congress 2009

Idag drar salsastockholm till Göteborg på Scandinavian Salsa Congress. Vi är i och för sig rätt många som blir kvar i stan, men det hindrar inte mig från att önska att jag kunde åka.

Jag drömmer tillbaka till kongressen 2008. Det var min första kongress utanför Stockholm och med fullpass. Vi bodde tre salseras på kongresshotellet, vilket var helt perfekt. Dels tjänade vi in en massa transporttid och dels kändes det verkligen som om man var i händelsernas centrum. Vi delade hiss med flera salsastjärnor, bland annat Maykel Fonts och Kirenia och Junior & Emily, som frågade vad klockan var. Det var alltid fullt med glitter och små fjädrar på golvet.

När man åker på kongress får man nästan inrikta sig på att antingen ta workshops eller party. Vi satsade på workshops och orkade inte festa så länge. Om jag hade åkt i år hade jag nog fortfarande velat ta klasser, med inriktning på on2. Jag skulle haft roligare på festerna, mest för att jag känner fler, men också för att jag blivit modigare på att bjuda upp/tror mig om att hänga med i svängarna.

Ååå, vilket självplågeri det här var, men alla minnen från förra året känns som igår. Allt kaffe jag drack, matstället vi hittade, showerna och alla människorna (inklusive snyggingen från Holland?). Jag hoppas att ni som åker i år får det lika bra eller bättre. Jag menar det. Själv får jag väl komma igen nästa år.

Spotify

Glad i hågen och beväpnad med en invite till Spotify loggade jag i morse in på min dator. Jag sökte på alla möjliga gamla godingar och nya låtar en stund och sparade salsan till sist.

Min första salsarundtur ledde dock till besvikelse. Om man söker på "salsa" får man visserligen många träffar, men när jag började leta efter favoritlåtar och artister fick jag inte så många träffar. "Ave Maria Lola" med Oscar D´Leon fanns inte och inte "Agua" med Los Van Van (för den heter väl så?). "Cuban Fantasy" fanns i några konstiga versioner, men inte så som jag känner den och likadant med "Bilongo"/"La Negra Tomasa". Den fanns inte i någon bra version.

Rey Ruiz fick jag två träffar på, Ray Sepulveda en, Juan Luis Guerra fanns ganska få låtar av och Calle Real fick jag noll träff på...

Hmm, vem är det som lägger upp låtarna där egentligen? Jakten på den perfekta salsasökmotorn går vidare.

Fartblind

Idag känns det mycket bättre. Jag har gapat över för mycket och framför allt haft orimliga krav på mig själv. Mina kloka vänner som kommenterade förra inlägget hjälpte mig att se att det kan bli för mycket av det goda, särskilt om det är många olika typer av klasser jag tar.

Jag tänker fortsätta den här terminen med de klasser jag tar. För att orka det behöver jag vara snäll mot mig själv och kliva ur duktig-flicka-kostymen. Till nästa termin ska jag inte tänka på min utveckling, utan främst vad jag kommer att må bra av. Har jag verkligen tänkt att det var samma sak... Jag tror faktiskt det.

Jag läste en gång en klok sak om perfektionism: Om du ständigt lägger ribban på personligt rekord är risken hög att du river. Vilket ger negativa tankar helt i onödan.

På en platå - liten och grå

Trots att jag är lärare och borde veta allt om inlärningens olika steg så har det tagit några veckor av frustration att inse att jag hamnat på en platå.

Jag har haft höga förväntningar på den här terminen och hur mycket jag ska lära mig och utvecklas. Förutom mina sex klasser i veckan så övar jag hemma och dansar socialt. Hemmaträningen är allt från axelskak och spotteknik till footworkkombinationer och att få in rätta on2-känslan. Visst utvecklas jag och jag vet att det bara är att plocka fram envisheten och inte ge upp eller tappa motivationen så kommer jag att nå ett genombrott. Det är bara så mycket svårare än vad det låter.

Jag känner mig klumpig, osynkad, ocool, trög, stel och ful...Jag vet att det förmodligen inte är så illa, men jag orkar knappt titta på mig själv i spegeln. För att inte tala om hur känslig jag är för kritik just nu. Jag klarar inga ytterligare kommentarer om vad jag gör fel, när jag själv redan har sågat mig själv på de flesta punkter.

Det ligger i sakens natur att när man går en kurs så pratar man (man själv och instruktören) inte så mycket om det som funkar bra, utan letar efter det som kan förbättras. I slutet av terminen brukar man kunna summera att det har hänt grejer.

Som tur är har min platåkänsla inte smittat av sig på socialdansen (än). Det är skönt. Jag vill ju inte tappa lusten alldeles. I torsdags hade jag i och för sig lite halvtrist på Chicago, men så dansade jag med en amigo som jag inte dansat med så många gånger det senaste halvåret och han sa att jag hade blivit bra och att det var jättekul att dansa med mig.

Så kallad salsa

Hoppsan vad dagarna går! Jag dansar mer än jag skriver för tillfället och jag lämnar den så kallade salsan på tv i fredags okommenterad...men ni vet vad jag tycker!

Steamy windows

Den svettigaste klassen jag tar är nog mambon på tisdagar. Detta skulle kunna vara för att ingen där förstår sig på luftkonditioneringen, men jag mest tror jag att beror på den mänskliga faktorn.
Mamboklassen skiljer sig från de andra klasserna jag tar på så sätt att alla är extremt motiverade och hängivna. Där finner man några riktiga on2-fanatiker, några som verkligen diggar musiken, några som inte tar några andra klasser på Akademien - bara den här. Alla är så ivriga och vill kunna mer än vad vi rimligen kan ha lärt oss på fem tillfällen. Vår instruktör är liksom i trans själv, antagligen över det stora intresset för klassen och av mambofebern i hans egen kropp som han gör sitt bästa för att smitta oss med.

Jag tror inte att on2-dansandet varit särskilt stort i Stockholm förut, men i höstas fick jag med egna ögon se en salseroamigo slitas ur mina armar nästan innan vi dansat klart av en salsera som strålade mot honom och sa: "Jag har hört att du dansar på 2:an." Det omvända skulle man ju inte vilja gå miste om. Och så har jag min dröm om New York, som blir alltmer realistisk.

I slutet av gårdagens lektion var det till och med kondens på golvet, "handbollsgolv" som en amigo kallade det. Speglarna var alldeles immiga, särskilt nere i hörnet vid flygeln där jag stod.

Bästa medicinen

Jag är tillbaka från halsflussland, mycket tacksam för att penicillin finns. Dock var timingen riktigt bra. Eftersom det var lov på Akademien förra veckan så missade jag bara två klasser totalt under min frånvaro och nu är jag igång igen.

Penicillinet tog bakterierna, men det som fick mig frisk var utsikten att få dansa igen. Min kropp var glad idag, att få dansa cha cha cha, skaka axlar och föras runt med centrifugalkraft. Min knopp älskar att lära sig nya saker och se utveckling. Värsta bästa kombon!

Alla dessa skor

Skorna är så självskrivna i salsagarderoben att jag knappast behöver nämna dem. Däremot kan jag tipsa om var man får tag i dem.

Under mellandagarna förra julen, ringde jag till www.dansskor.se. Jag berättade vad jag var ute efter och hur långa och breda mina fötter var. Kvinnan jag pratade med bad att få ringa upp. När hon gjorde det rekommenderade hon lämpliga modeller och mailade över en bild på ett par uddaskor som inte låg på hemsidan. Det slutade med att jag beställde ett par svarta tangoskor, mina Scarlett (som jag för övrigt älskar nu för tiden), ett par jazzskor att gå kurs i och en stålborste för uppruggning. Paketet kom nästa dag och allt passade perfekt!

Sedan dess är det dessa skor jag dansat i, men jag har stora planer för min skogarderob. Jag vill ha ett par röda, ett par i leopardmönstrad satin, ett par silverglittriga och ett par halvhöga stabila till kurserna...minst. Dels anser jag att skorna är den snyggaste och bästa accessoaren och dels mår skorna bättre av att få vila ibland.

Jag är inte den enda som älskar salsaskor. När dollarn stod lågt förra året så massimporterade mina amigas skor från www.danceshoesonline.com i USA. En annan amiga beställer från Obashoo i England. De finns här: www.salsatribe.com Den som vill ha inspiration kan annars bara bildgoogla på "latin shoes".

Accessoarer

Jag tycker om accessoarer. De sätter extra piff och glittrar lite uppiggande. Tyvärr fungerar inte vad som helst till salsadans. Empiriska studier utgör underlag för allt jag skriver i detta inlägg.

Örhängen: Ja, lite gnister och dingel är alltid snyggt men blir de för långa kan man få örsnibben avsliten. Mina ringar är av märket Allison Reed (Åhléns). De har en gångjärnslik stängningsmekanism som öppnas om/när de dras av.

Halsband: Ja, om de är korta. Ädla metaller och plast rekommenderas om man planerar att svettas.

Armband: Nej. Handlederna behöver vara fria för förning. Hann få ett armband avslitet innan jag lärde mig detta, men det var ett billigt.

Armbandsur: Nej tack! Aj!

Ringar: Ja, framför allt på vänsterhanden (följare). Jag har två stora ringar med mycket glitter som jag varierar mellan. Troligtvis som kompensation för övrig smyckesbegränsning. Ring på högerhanden (följare) är mer i vägen och kan fastna.

Skärp: Ja, ett skärp med glitter eller paljetter piggar alltid upp.

Toppar

Turen har (äntligen) kommit till toppar. Om jag provsnurrar mina kjolar innan jag dansar i dem så finns det ingen ände på vilka tester jag gör med topparna. Dessa tester kan snabbt och enkelt göras redan i provhytten. Sedan sommaren 2006 provhyttstestar jag salsaanvändarvänligheten på allt utom stickade tröjor.

Helt ärligt är den bästa salsatoppen en t-shirt eller ett linne i trikå. Men eftersom jag vill ha lite variation så kollar jag ständigt efter alternativ. Det jag sedan testar är:

Rörelsefrihet: Armarna måste kunna gå bakom kroppen, vikas, böjas, lyftas över huvudet. Och redan här faller allt i hårda, oelastiska tyger bort. Skjortor har ganska ofta stretch nu för tiden, men det hjälps inte. Killar dansar ibland i skjorta eller kavaj, vilket för mig är obegripligt både ur rörelse- och värmeaspekt.

Följsamhet: Jag vill kunna ägna mig åt att dansa och inte behöva lägga energi på att dra rätt toppar som åker på sniskan. Jag skulle aldrig dansa i ett axelbandslöst liv och gillar inte plagg som är skurna direkt under bysten. Den sömmen åker fel med en gång.

Tygfördelning: Jag tycker bäst om t-shirtmodellen eftersom den sitter som den ska och ungefär likadant hela tiden. Jag har flera provdansade toppar som nu hänger i icke-salsaavdelningen av min garderob eftersom de luftfylls (på ett ballongliknande sätt) vid dans. Så har jag en som killarna fastnar i ibland för det hänger överskottstyg på sidorna, men den har jag ändå.

Material: Personligen svettas jag helst i naturmaterial. Jag undviker polyester. Jag har aldrig provat "funktionsmaterial", men en del gillar det.

Färger: Svart är bäst, vitt funkar och andra mörka färger som mörkröd, mörklila... Och den enda faktorn jag tar hänsyn till där är transpirationsfaktorn. Det är ganska vanligt med tryck av olika slag, applikationer och glitter. Det tror jag är som kompensation för alla de där plaggen som får hänga kvar hemma i garderoben.

Ärmar: Jag vill gärna ha ärm - från en liten vinge till 3/4 - men det blir för varmt om den går ända ned till handleden. Jag gillar lätt utställda trumpetärmar, men de kan falla på intrasslingsfaktorn om de är för långa.

Urringning: Lagom djup. Det är bra om ingenting trillar ut och ingen trillar in.

Force majeure

Det är inte mycket som kan stoppa mig från att dansa på Socials på Chicago på torsdagar. I princip är det nog bara dödsfall inom den närmsta släktkretsen, sjukdom eller en dejt som kan slita mig därifrån.

Nå, en av dem har inträffat. Jag får köra två moderubriker imorgon. Go´natt!

Byxor

På Ingrid Schrewelius tid sa de alltid "en byxa". Det tycker jag är en trevlig vana som jag gärna tar efter.

Den byxa som är vanligast på salsagolven är jeans. Alla modeller utom riktigt vida eller bell-bottoms funkar. Kring passform finns lite olika skolor. En del föredrar tajta modeller och andra vill ha luftigt. Jag fick ett insidertips en gång om att ha en storlek större än vad man normalt har, men jag vet inte om det hjälper direkt. Stretch däremot är räddningen för rörelsefrihet vid höga knälyft. Jeansen är årstidslösa och anpassas för sommarbruk genom uppvik eller knickersmodell.

Personligen får jag det besvärligt när jag vill ha en vanlig svart byxa. De är oftast i material som känns lite obehagligare mot svettig hud och de jag har saknar fickor. Kostymbyxa på män ser man mest på uppvisningar, vilket är synd. Särskilt i kombination med väst och uppvikta skjortärmar.

Att 3/4-längden är populär tror jag beror på att det blir svalare runt vristerna, man slipper sätta klacken i sitt eget byxben och det ger tillfälle att lägga fokus på skorna om man så önskar. 3/4-längden finns i otaliga varianter, till exempel piratbyxor, uppvik, tights och highwater.

Salseras egen favoritbyxa? Det får bli jeans av den tajtare skolan. Jag har ständigt ögonen öppna i jakten på de perfekta salsajeansen och förvånar mig själv med att ha ett favoritpar för salsa, som jag aldrig skulle ha "i det civila".

Kjolar

Det kan vara svårt att veta exakt hur ett plagg kommer att bete sig under dans, men man kan provdansa lite i provhytten eller hemma. Jag går inte ut och dansar i en kjol som inte är provsnurrad eller befaras kunna spricka vid en shuffle. Jag går över huvud taget inte ut och dansar i kjol så ofta och det är synd, för det är kul och känns lite mer kvinnligt än jeans. Mest beror det på att jag får förvaringsproblem i brist på fickor.

Jag tycker det är kul om det händer någonting med kjolen när man dansar. Fallet är viktigt, så den följer med i dansen. Jag har tre favoritmodeller:

Först ut är den snedskurna som brukar kallas för latinokjol. Den är längre på ena sidan.

Den andra favoriten är en ganska smal, rak kjol med "vipp" eller en liten volang runt knäna.

Sist men inte minst har jag lagt ögonen på en ny favorit. Den ser ut som en vanlig, lätt klockad kjol, men när man börjar dansa öppnar sig slitsar och under är det en annan färg. Lite som cheerleaderkjolar. Linda Haglund hade en när hon dansade rumba i Let´s Dance (nån som vet var de finns?).

Salseras modevecka

Stockholms modevecka är över, men nu startar Salseras modevecka på en blogg nära dig. Det blir huvudfokus på dam, men i vissa fall gäller unisex och även herrar kommer kunna ha behållning av modeveckan. Om inte annat har de säkert synpunkter eller önskemål.

Salsamodet följer vissa trender. Sommaren 2007 var till exempel trekvartstights under kjol eller tunika hett. Sommaren 2008 kom de korta shortsen starkt. Men allra mest skulle jag kalla salsamodet tidlöst och i liten grad påverkat av andra trender. Däremot finns olika kategorier - allt från motionsklass till uppvisning.

Eftersom man krasst praktiskt inte kan ha vad som helst på sig spelar accessoarer stor roll, så också frisyrer och make up och inte minst skor.

Så varmt välkomna till modeveckan!

Kärleksförklaring

Cuban night på Chicago ikväll. Det är ingen idé att jag går och lägger mig än. Jag bara sitter och mår bra och ler för mig själv.

Jag läste nyligen om en ljusmeditation där man ska tänka sig att man fyller varje del av kroppen med ljus. Gyllene, vibrerande ljus som värmer och strömmar runt och som till slut strålar utanför en själv. Den meditationen kom jag att tänka på nu, för det är så jag känner med salsan. Det är en varm glädje som sitter i länge och funkar bättre än vin eller vitaminer, som kärlek.

Andnöd

Det klurigaste med bodyisolation är att andas.

Jag är inte bara salsera. Jag är körsångare också, sedan elva års ålder. Om man vet någonting om sångare så vet man säkert att de jobbar mycket med andningen och stödet. Man andas med magen, helt enkelt.

När man isolerar och spänner magen som i min "favorit" body roll (morr) till exempel så måste man andas med bröstet. Det gör dock inte jag. Jag andas inte alls. Det är jag uppenbarligen inte ensam om, för ibland ropar instruktörerna:
- Och så andas också!

3000 var det...

Det klurigaste med mambon är att trampa steget. Jag är en räknare igen, som alldeles i början. 1:an fram, 1:an fram, framåt bakåt, framåt bakåt.

Jag vill gärna tro att det är ren hjärngympa att skippa slentrianen och skärpa till sig. Det håller mig på alerten och lägger förmodligen flera veckor ytterligare till min livslängd. Det är också oerhört frustrerande, eftersom tyngden ideligen hamnar fel så jag vill trampa bak.

Jag ska städa och fixa idag och då tänker jag trampa runt i mambotakt. Jag tänker att när väl det steget sitter så kommer inte turer och snurrar bli svåra. Musiken är så skön. Jag har luskat lite och försökt fatta vad som är mambo och det visar sig att mycket av den här lite äldre boogaloo-aktiga musiken som jag gillar funkar bra på 2:an. Jippie!

Vänner Friends Amigos

Hoppsan! Jag roade mig med att räkna hur många av mina friends på facebook som är salsarelaterade. "Bara" 90 av 176. Jag trodde det skulle vara fler, men är så klart lättad över att jag har icke-salsa-vänner också.

Gränserna blir svårare att dra med tiden. Som med allt annat blir det spin-off-effekter och helt plötsligt finner jag mig själv i icke-salsa-situationer med mina salsa friends. Vi käkar till exempel middag inte bara före en salsaaktivitet, ser filmer med titlar som inte innehåller "salsa" eller "dance" och går på fester där vi dansar disco eller buggar.

Babysteps

Jag var lite mindre Robocop och lite mer Justin Timberlake idag...fast det är en lååång skala.

Om och om och om igen

Oavsett om det gäller kampsport, balett, pianospel eller salsasteg: det behövs 3000 korrekt utförda repetitioner för att det ska sitta i muskelminnet. I veckan som gått har jag hört lite olika uppgifter, allt från 500 till 3000. Jag väljer att tro att det är 3000, om det verkligen ska sitta.

Socialdansen är alltså oundgänglig. Kurserna ger mig tekniken, informationen och tipsen, men socialdansen nöter in det. Jag övar en del hemma framför spegeln också. En annan fördel med att dansa socialt är att jag inte hinner tänka så mycket. Att jag tänkte för mycket var en av anledningarna till att jag slutade spela golf innan jag ens hade börjat. Nu blir jag tokig på varje bodyisolation/footwork för att överkroppen inte vill funka ihop med underkroppen i takt till musiken. Jag vet att jag tänker för mycket. Och det är just det - om 3000 gånger kommer jag inte att behöva tänka och jag längtar tills om 3000 gånger.

Jag muntrar upp mig själv med att det finns salsasteg, snurrar och förningar som jag nu borde ha gjort mer än 3000 gånger, som jag tyckte var svåra förut men knappt tänker på nu. Det borde betyda att jag kommer att bli smooth en dag, även om jag just nu ser ut som en trasig robot.

3000 är mycket. Det är 8,22 gånger om dan i ett år. Dansar man enbart på kurs 28 tillfällen på ett år så måste man repetera 107,14 gånger per kurstillfälle.

Mos

Jag tror inte att det kommer bli för mycket dans den här terminen. Däremot tror jag att om det blir för mycket annat än dans - då det blir knas!

29 januari

Jag dansade tre timmar på Chicago igår, i vanlig ordning. Eller inte helt i vanlig ordning, för det märktes med en gång att det var killöverskott. Jag dansade i princip hela tiden och totalt tre danser med tre olika salseros från mambokursen provade vi på 2:an!

Nu blev jag rejält trött och sista danserna var jag inte särskilt snabb i reaktionen. Så brukar det inte bli. Jag undrar om det kan bero på:
a) att jag dansat så mycket tidigare i veckan
b) att jag inte brukar dansa till nästan varje låt på Socials
c) att jag ätit för dåligt med protein och kolhydrater
eller
d) att jag hade en tillfällig formsvacka.

Sanningen är nog en kombination. Kanske får jag se över både vilka kurser jag ska gå och vad jag äter, för Socialdansen är ju själva målet med alltihop. Det är mycket roligare att dansa än att nöta den röda sammeten.

Nu blir det helg och två vilodagar.
Trevlig helg på er, alla mina hemliga läsare!

Mission impossible

Så här snygga är vi utan skinn. Jag har nog använt lite fler muskler än vanligt den här veckan och googlade fram den här bilden (på http://www.anatomiguiden.se/) för att se vad de heter och för att försöka förstå hur jag ska komma åt att stretcha dem. Vi har ca 650 muskler i kroppen. Lycka till önskar jag mig själv!

Lagom

Ojoj, Let´s Dance har redan drabbats av en hjärtinfarkt, en hjärnblödning samt en hel hoper människor som riskerar hjärtsäcksinflammation eftersom de tränar hårt med influensa i kroppen.

Tur att jag tränar lite mindre än vad de gör.

Mambo feber

"Mambo är en dans med kubanskt ursprung. Namnet kommer från namnet för kvinnliga präster inom haitisk voodoo." Med denna enda rad definieras mambo i Wikipedia och det ante mig att vodoo hade nåt med saken att göra...

Jag har haft som framtidsplan att lära mig on2 en dag, men tänkt att jag inte ska blanda till det för mycket utan ta en sak i taget. Särskilt en amigo har försökt lirka med mig "...den här låten skulle passa bra att dansa på 2:an till.", men jag har inte varit övertalningsbar. Förra tisdagen provade jag och det första som slog mig var att det inte var så klurigt som jag trott. Man har ju liksom grunderna i sig. Det andra som slog mig var hur bra det passade till musiken och vilket sväng man kan få till. Nu sitter jag här och nynnar på en mambolåt med ett leende på läpparna.

Och jag har strechat!!

Första dagen på resten av mitt liv...?

Jag kommer att tacka mig själv imorgon bitti.

Jag har stretchat!

♥

Optimal användning av måndagkvällar

Jag behöver inte använda mina måndagkvällar till att köra barn till hockeyträning. Jag ligger inte halvdöd i soffan och kollar på tv efter en svårsomnad söndagkväll med efterföljande hård dag på jobbet. Jag lägger min energi på merenguebachatachachachabodyisolationfootwork istället :)

Jag är en lycklig lycklig Salsera!

Januari vs. juli

Ta emot en jacka stor som ett mindre duntäcke och en ryggsäck.
Leta efter en plats att sitta på.
Ta av dansskorna - fortfarande med jackan i knäet.
Leta rätt på vinterskorna som står nånstans bland alla andra liknande svarta skor.
Ta fram överdragströja ur ryggsäcken.
Ta fram halsduk, mössa och vantar.
Försök hålla mössan, vantarna och ryggsäcken medan jackan tas på (och inte peta någon i ögonen).
Sätt på mössan och vantarna.

vs.

Byt skor.

Una Salsera loca - con mambo y toda la familia!

Salseron i mig

Idag har jag dansat förare för första gången. Det var inte planerat - det var bara följaröverskott. Det som var knepigt, förutom just det faktum att jag aldrig fört förut, var att det var i chachacha!

Jag har det nog i mig, jag som alltid vill vara med och bestämma...

El Cantante - en sevärd film

Igår kväll såg jag El Cantante/King of Salsa tillsammans med min amiga. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig...en dansfilm kanske, men det var väldigt lite dansad salsa man fick se. Nej, jag skulle sortera den här filmen under drama. Ett relationsdrama med dokumentärkänsla, kanske. Det där med dokumentärkänsla ska jag kanske låta vara osagt förresten, när det kommer till hur relationen mellan honom och Puchi framställdes. Jennifer Lopez var riktigt bra. Jag vet dock inte om hon liknar den riktiga Puchi, men någon sanning finns det väl där. De var ändå gifta i 26 år.

Amigan och jag var eniga om att det var en snygg film. Jag tyckte att de med små medel i kläder, frisyrer, möbler visade att det var 60-tal eller 70-tal. Det var aldrig övertydligt, som det kan bli ibland när man på film ska visa att "det här är 1975".

Jag sammanfattar så här: Mycket bra. Ett drama, men inte så sorgligt som jag trott. Snygg. Värd att se om. Musiken "spelade sin roll" i filmen. Jag lärde mig lite om Hector Lavoes liv, en bit in i filmen kom jag på att jag faktiskt inte visste hur han dog eller hur det skulle sluta.

A whiter shade of lips

Jag har läppstift så ofta jag kan. Jag har nämligen ingen färg på mina läppar. Om någon riktar en kamera mot mig så brukar jag som betingad reflex säga: "Nej, vänta, jag har inget läppstift!". Jag har haft smeknamn som "hot lips" och blivit uppvaktad för mina "franska läppar" (en röd Chanel som jag körde då). Jag går ingenstans utan läppstift, konturpenna och fickspegel (i en egen liten börs).

Nu pratar jag om "i det civila" och inte som Salsera...uppenbarligen. Jag har inte tänkt så mycket på det, men jag har ruckat på mina principer till förmån för praktisk salsa. Det är opraktiskt att släpa runt på den lilla börsen, det åker ändå av rätt snart, det fastnar på tänderna eftersom jag skrattar så mycket.

Det som gjort mig uppmärksam på fenomenet är att jag några gånger på senaste tiden haft läppstift och då fått kommentarer i stil med "Vad snyggt, du brukar aldrig ha läppstift!". Igår hände det två gånger och jag fattade inte först. Jag har ju alltid läppstift...

Det får bli ändring. Räddningen heter Lipfinity.

Den svenska titeln var på engelska

Jag har en längre tid letat efter filmen "El Cantante" med Mark Anthony och Jennifer Lopez, men utan framgång.

Idag ringde min amiga och upplyste mig om att det snart blir filmvisning hemma hos henne, för hon hade hittat den på Åhléns! Och inte undra på att vi inte hittat den. Den svenska titeln löd ju "King of Salsa"...

Changes

Vad det ändrar sig...eller vad jag ändrar mig. Nu för tiden hänger jag med på det mesta när jag dansar socialt och gör jag inte det så slutar jag inte dansa utan kör på. Ibland hittar jag på lite själv, men hellre det än att stanna. Att bli förd (att inte få eller behöva hålla koll) var ändå en av de svåraste sakerna att lära mig så jag har kommit långt inom det området.

Jag bli fortfarande generad om jag måste styla, men jag fixar några shines. Jag blir också lätt besvärad när det ska dansas "sexigt" eller "sensuellt" och juckas för mycket :).

Jag tycker om att ha ett gäng killar som jag dansar ofta med. Det är roligt att se hur man utvecklas tillsammans, eller isär så jag får lära mig nåt nytt.

Jag tycker fortfarande inte det är kul att dansa endast en låt, särskilt inte om det blir missförstånd och killen ser besvärad ut, vilket kan hända just för att man inte dansar så mycket ihop. Här har jag ändrat mig bara sedan i höstas. Efter att ha bjudit upp flera av "de duktiga" och fått dansa flera stela, tråkiga danser med killar som inte verkar kunna avsluta fort nog, som inte tittar på mig och aldrig bjuder upp tillbaka så kan jag bara säga att de kan ha sin lilla elitstyrka för sig själva.

Däremot finns det killar som hör till "de duktiga" som får mig att känna mig som en prinsessa, att allt är möjligt, att jag faktiskt har utvecklats en hel del och att de tycker att det är roligt att dansa med mig. Jag hade en sån dans igår, gracias, väldigt kul! Så mjuk, enkel och lekfull salsa kan vara.

Jag var med på ruedan igår. Det är ett framsteg eftersom jag oftast valt att titta på fram till nu. Learning by doing - not just watching.

Sedan bestämde jag mig igår för att jag ska prova att ge en andra chans till några killar som jag inte har tyckt att det varit så kul eller gått bra att dansa med förut. Jag ska inte vara långsint utan ta tjuren vid hornen också med han som min första sommar stannade upp och tittade på mina fötter och konstaterade att jag skulle få "stora problem" om jag fortsatte dansa så. Jag lär få anledning att återkomma till detta lilla projekt.

Chi-chi-chi-cago!

Om cirka 12 timmar slår mitt andra hem upp portarna. Jag hoppas på många sköna danser och ser fram emot att träffa lite gamla godingar som varit sjuka eller bortresta.

Å! Just nu satte radion igång att spela "The time of my life" ur Dirty Dancing. Need I say moore?

Paus

Det är söndag, jag har inte dansat på nio dagar (om man undantar "uppvisningen"), men känner mig helt lugn. Ingen abstinens. Tvärtom känns det rätt skönt och helt normalt att ta lite lov, hämta andan för att komma igen med nya friska tag när terminen börjar igen.

2009 kanske är året då jag ska bli lite en mer normal Salsera. Det känns som att det är så utvecklingen ser ut. Jag fortsätter dansa för känslan, för stunder av flow, för att jag gillar musiken, för att det är så himla kul och för att jag fortsätter att utvecklas.

Det är inget nyårslöfte - bara en trendspaning.

Latin Grammy Awards 2008

Av en slump fick jag se att SVT sände Latin Grammy Awards igår. Galan gick av stapeln 13 november i Houston (Kunde de inte hitta nån plats i Latinamerika, som är så stort?). Jag tänkte ha tv:n på i bakgrunden, medan jag gjorde annat, men blev snabbt fängslad.

I början regnade spanskklingande artist- och konfrenciernamn över mig, men jag kände inte igen ett enda. Jo, Juanes var med i första numret. Senare kände jag mig lite mer hemma. Då dök Juan Luis Guerra upp som prisutdelare, Gloria Estefan både sjöng och fick pris (hon har varit gift med Emilio Estefan i 33 år! Bara det värt ett pris.) och Santana och José Feliciano dök upp. Tre av dessa namn har jag dock inte lärt känna förrän i år...jag menar förra året. Andy Garcia delade ut priset till Gloria, men vad han gjorde där vet jag inte, för han är väl inte sångare.

Det fängslande var de tvära kasten. Ena stunden lättklätt och urringat och nästa prydligt folkdräktstäckta dansare. Jag kollade ju naturligtvis för att bli lite mer insatt i latinamerikansk musik, men jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Det är så mycket konstiga instrument, sångstilar och folkmusikinslag att man blir alldeles vimmelkantig. Och väldigt lite salsa eller tango.

Syrran kollade samtidigt och vi utbytte en del sms under tiden. Båda reagerade på vad lyfta och opererade alla såg ut. Jag har aldrig sett så många runda upptryckta tuttar i så många avslöjande klänningar förut. I publiken också. Jag såg en tjej med tiara i publiken och undrade om det möjligtvis var före detta Miss Latinamerika, som nyligen greps tillsammans med sin pojkvän, vapen och knark och blev av med titeln.

Jag har nog ett och annat kvar att lära mig om Latinamerika, men så här långt kan jag bara tacka för underhållningen!