Steamy windows

Den svettigaste klassen jag tar är nog mambon på tisdagar. Detta skulle kunna vara för att ingen där förstår sig på luftkonditioneringen, men jag mest tror jag att beror på den mänskliga faktorn.
Mamboklassen skiljer sig från de andra klasserna jag tar på så sätt att alla är extremt motiverade och hängivna. Där finner man några riktiga on2-fanatiker, några som verkligen diggar musiken, några som inte tar några andra klasser på Akademien - bara den här. Alla är så ivriga och vill kunna mer än vad vi rimligen kan ha lärt oss på fem tillfällen. Vår instruktör är liksom i trans själv, antagligen över det stora intresset för klassen och av mambofebern i hans egen kropp som han gör sitt bästa för att smitta oss med.

Jag tror inte att on2-dansandet varit särskilt stort i Stockholm förut, men i höstas fick jag med egna ögon se en salseroamigo slitas ur mina armar nästan innan vi dansat klart av en salsera som strålade mot honom och sa: "Jag har hört att du dansar på 2:an." Det omvända skulle man ju inte vilja gå miste om. Och så har jag min dröm om New York, som blir alltmer realistisk.

I slutet av gårdagens lektion var det till och med kondens på golvet, "handbollsgolv" som en amigo kallade det. Speglarna var alldeles immiga, särskilt nere i hörnet vid flygeln där jag stod.