Rapport från soffan

Som ett brev på posten...kom en dunderförkylning. Jag hade jobbat två dagar och vaknade den tredje med halsont, sedan blev det täppt näsa, snuva, huvudvärk. Idag är det lite bättre än igår, så mina kurer med Echinagard, vitlök, honung, whisky och läkande sömn har nog funkat.

Fast jag missade Chicago igår och tillfället att socialisera med bland annat salsa-gutten. Imorgon hade jag inte bestämt mig för Grönan, Mi Salsa eller både ock. Nu kanske det blir ingetdera.

Det är tråkigt att vara sjuk! Jag lovar att bättra mig.

Hjulet snurrar men hamstern är död

Jag har börjat jobba som lärare igen. Den här veckan har jag möblerat klassrum, planerat, lagt schema och gjort gruppindelningar både dagtid och nattetid... Ungefär varannan natt har jag legat vaken med tankarna omöjliga att få att landa.

I torsdags kväll, strax innan första Socials kickade igång på Chicago, var jag så trött att jag inte kunde fästa blicken och jag mådde nästan illa. Men det är klart att jag inte vill missa en Cuban Night.

Så klart hade jag många sköna danser. Så klart kickade endorfinerna in. Så klart piggnade jag till. Det som inte var som vanligt var att jag inte var så där speedad när jag kom hem. Jag brukar ha svårt att varva ner och somna. Tvärtom - jag somnade som en klubbad och sov ca sex timmar utan att vakna eller minnas några drömmar.

Eureka! Om jag ser till att vara lika trött fysiskt som mentalt kommer terminen att gå som en dans.

Salsalejon

Om det fanns statistik på vilket stjärntecken salseros är födda i så slår jag vad om att lejonen skulle toppa. Jag känner massor av salsafolk som fyller nu i augusti. I lördags var jag på en fest, nu på lördag blir det en till. Idag fyller jag.

Förutom underlaget av salsakompisars födelsedagar så tror jag att jag har läst att detta eldtecken söker sig till salsa.

Oscar D'Leon är, sitt passande namn till trots, kräfta. Han är född 11 juli, men om hans mamma hade gått över tiden bara 10-11 dagar så hade han kunnat styrka min högst ovetenskapliga teori.

Latino lovers

De senaste dagarna har jag gått och ilsknat till över någonting som "drabbat mig" mer det senaste halvåret än tidigare, nämligen killar som passar på och tar sig friheter. Ju mer jag tänker på i lördags desto mer ilsk blir jag.

I linjesammanhang håller salserosarna mer distans. På den tiden jag var mer LA än Kuba tyckte jag just att det på de kubanska festerna fanns fler gränslösa killar. Det ironiska är att det jag gillar med kubansk salsa är att den är närmare, rundare, musiken blir viktigare och den man dansar med. Man kan få till fantastiskt flow och samspel med en salsero, vilket är en av de stora anledningarna till att jag gillar det så mycket.

Jag har inget emot komplimanger och manlig uppskattning. Jag njuter av sköna salseros. Men de här killarna från i lördags känner inte mig och vi har knappt dansat. Då kan man inte börja rotera sitt underliv i otakt mot mig eller (ve och fasa) ta mig mitt på magen flera gånger när höfterna är såna perfekta handtag att använda vid förning. Man kan heller inte använda repliker som: "Du har sexiga ögon och jag är utbildad massör" kalla mig "mi novia" eller kommentera mina bröst. Det är lååångt över gränsen.

Ok, "don't get mad, get even"! Jag gillar det inte, men jag måste bli mer kylskåp. De måste fatta att det inte funkar. Fast jag kan inte låta bli att undra: om de kör den stilen så måste det ju vara för att de lyckats med den, eller...?

Uppdaterat: En latino lover kan komma från vilket land som helst.

Vadprotest

Jag struntar i min powerwalk på morgonen efter att ha dansat ca 8 timmar igår (2h ruedapraktika, ca 3½h Grönan och ca 2½h Sugar Bar). Vaderna säger nej. Jag dricker kaffe och funderar på kommande inlägg om rueda, kubanskt vs linje, salseros und so weiter (det där var på tyska, inte spanska).

Så välkomna åter och trevlig söndag!

Dubbelångest

Börja-jobba-ångesten sluter sig tätare kring mig för var dag. Imorgon är det en vecka tills jag börjar och torsdag till fredag börjar vi med att åka på kick off. Det hade varit trevligt när som helst utom just torsdagen den 12 augusti! Jag missar Calle Real på Stockholms Kulturfestival, men om jag genom detta inlägg kan tipsa någon annan så är inte allt förgäves...