Sugar Bar

Igår regnade mitt inplanerade besök hos goda vänner i skärgår'n, bokstavligt talat, bort. Å andra sidan betydde det att jag var i stan och hade möjlighet att avlägga mitt första besök på Sugar Bar.

Jag hörde talas om stället första gången för två veckor sedan, då jag var i Skåne och inte hade möjlighet att gå dit. Bilderna som jag sett från då visar en mysig bit av Kammakargatan med restauranger på båda sidorna och folkmyller utanför i stockholmssommarnatten och N-Rike och Saboga spelade visst, något som oftast är en garanti för bra musik. Igår var det inte riktigt den stämningen. Det var dock helt okej, för en som inte hade något annat att jämföra med. Några sköna låtar gömda mellan bachatan och merenguen. Ett okej stort dansgolv till antalet människor som var där.

Jag var där ett par timmar, men sedan gjorde jag som Askungen - drog strax före tolvslaget. På väg till tunnelbanan passerade jag den här lilla karamellen. Cuba vibes everywhere :)

Salsera+Salsero=bäbis

Ett salsabarn är fött!

Den första lyckliga sammansmältningen av en salsera och en salsero som jag lärt känna de senaste fyra åren. Honom först, tror jag. Han var (och är) alltid lika fascinerad av att jag har kalla armar trots att resten av mig är varmt. Hon dök upp något senare. Vi har varit på diverse salsatillställningar ihop och bott nästan grannar.

Plötsligt efter en sommar och ett Hamburg var de tu ett och ganska snart försvann de från salsagolven. Cocoonade och musicerade på annat håll. En trasig fot hade väl också nåt med saken att göra.

Ibland får man se dem ute, senast var det på Nalen på SalsaAkademiens våravslutning. Då är de väldigt omsvärmade och populära. Fast hon hade nåt som putade ut rejält och kanske hindrade henne en aning från att virvla för mycket.

Nu har putet kommit ut! Min första salsaamigosbäbis. Välkommen lilla du!

(Och jag som skrev DET HÄR inlägget i oktober för två år sedan. Ett av mina mest kommenterade.)

Salsera i sitt esse

Det behövs mer än lite regn för att hålla folk borta från Grönan. För mig var enda skillnaden att jag var blöt i håret redan när jag kom... Det var varmt på det där fuktiga sättet, som jag siat om innan. Det var säkert småkyligt om man inte dansade hela tiden, men det kan jag inte svara på. Jag dansade nämligen hela tiden bortsett från en halv låt då jag satt ner, lånade en solfjäder att fläkta mig med och fick höra en halv redogörelse för hur Hamburg var i år (hon blev uppbjuden mitt i).

Som vanligt efter en sån där fantastisk kväll har jag svårt att uttrycka den i ord, vilket hittills inte hindrat mig från att försöka. I morse när jag vaknade var jag fortfarande liksom febrig under huden. Kanske var jag bara uttorkad, men det liknar mer känslan när jag är kär. Ögonen är större. Kinderna rosigare. Hjärtat slår mer rytmiskt och jag svär på att jag vaknade med ett leende på läpparna. Jag drar inte den kemiska biten. Det har jag gjort förut: HÄR.

Innehållsförteckningen på de här kvällarna är i grunden samma, en kombination av musiken, stämningen, salserosarna och min egen inställning. Igår tänkte jag inte särskilt mycket på musiken, vilket måste innebära att den inte var dålig men inte extraextra heller. Det var salserosarna som gjorde min kväll igår och/eller jag. Jag var på bra humör redan när jag kom och dansade dans efter dans (salsa linje on1, kubansk salsa, salsa linje on2, merengue, bachata, rueda) med härliga salseros. Vi säger att det var jag, helt enkelt. Jag brukar få stå oemotsagd på den här bloggen :)

Dagens klädtips

Haha, jag har inget! Det enda jag kan råda när jag öser ur mina erfarenheter av olika väder och kläder (i salsasammanhang naturligtvis) är att ingen ska låta sig luras av att temperaturen sjunkit de senaste dagarna. Kvardröjande värme som lagras i mark och huskroppar, hög luftfuktighet och ett tak över hundratals svettiga salseros och salseras kan ställa till det i prognoserna.

Lycka till!

Hipp hipp hurra!

Bloggen fyller två år idag, men framför allt fyller jag fyra år som Salsera!

Jag hade mina funderingar på att fira med premiärbesök på Sugar Bar, men eftersom den här kvällen är minst lika varm som kvällen den 22 juli 2006 så skjuter jag upp det besöket. Jag sitter hemma framför min bordsfläkt istället och surar över att TV4 ersatt min psykologiska kriminalserie med friidrott.

Ett visdomsord kan jag dock bjuda på. Jag hittade det på kvittot från Loopen faktiskt:

Lev och njut om du är vis

ditt liv går inte i repris

Loopen

I sommar ska jag försöka hinna med alla ställen i stan som jag inte varit på än. En del har funnits ett tag och andra har precis ploppat upp. Loopen är en restaurang vid Hornstulls Strand, under Liljeholmsbron. Tidigt i somras, när jag fortfarande gick på kurs i närheten, hörde jag talas om denna brygga där det var salsa på onsdagar. Det var dock aldrig någon från kursen som gick vidare och jag hörde väldigt lite talas om stället på Facebook.

Förra veckan verkade det hända grejer och idag tyckte jag att det var hög tid att prova...vilket jag inte var ensam om! Vad kan man säga? Konceptet är oslagbart - utomhus vid vattnet, en skön sommarkväll, massa semesterglada människor och salsamusik (inte den bästa och på lite för hög volym). Efter en timme gick det tyvärr inte att få plats med aldrig så liten kubansk salsa.

Jag cyklade hem. Alldeles, alldeles ljuvligt att cykla över Årstabron klockan nio på kvällen. Folk överallt, sådär som det är på sommarkvällar i Stockholm. Av en slump valde jag vägen förbi dansbanan där Djungelsalsan brukar vara. Då var det tango där! Det såg härligt ut. Dessutom kunde man denna kväll välja La Isla eller Sugar Bar. Vilken dansdag.

Maten är verkligen bra på Loopen, även om man förslagsvis väljer en annan dag än just onsdag. Jag åt lunch där med en kompis igår och kan rekommendera både stekt strömming med potatismos (dagens) och räkmackan.

Nöjd Salsera innan hemcykling.

Cuba Café i Malmoe

Snygg logga!

Förra tisdagen var jag i Malmö. Innan jag åkte kollade jag vad det fanns för salsamöjligheter en tisdag i juli. Trots det höll jag på att aldrig gå dit. Jag fegade nästan ur, med andra ord. Det fiffiga med salsan är ju att man alltid har den som förenande drag med andra människor. Det är därför den är så bra att ha när man till exempel är på tjänsteresa i Köpenhamn eller spontansticker på egen hand till nån kongress i världen. Det är bara när man själv ska vara modig som det blir läskigt.

Så jag gick, på egen hand, Amiralsgatan ned (eller upp, jag är inte så hemma där) i det varma Malmö. Längst ut på hörnet innan man ens kommit in i Folkets Park ligger Cuba Café. Det är ett gammalt fjärilshus som inretts med pastellfärger, palmer och så har de kört in en Pontiac från 1957. Det var väldigt lite folk, men jag köpte en öl och bandet skulle strax börja spela.

Liveband en tisdagkväll kändes ambitiöst. De hette Güamá och var bra, bättre än de flesta i publiken hade vett att inse. Under deras andra set var det bara jag och en handfull människor kvar, bland annat en snubbe från Basel som dansade riktigt bra. Jag snackade lite med bandet och de tyckte jag skulle komma dagen efter, men då skulle jag inte vara kvar i Malmö. Tipset är så klart att gå dit en helg. Då får man tydligen knappt plats på dansgolvet. Stenplattor på golvet ifall nån undrar. Jag hade sneakers, passar alla eventualiteter.

När jag skulle gå babblade jag lite med dörrvakten. Han var 2,14 m lång och hade spelat basket istället för att dansa salsa, men han gillade musiken. Han tyckte att det var ett lugnt ställe att dörrvakta på, med trevlig stämning. När jag undrade om det var lugnt att promenera genom stan ringde han en taxi åt mig.

Slutsatser: Trevligt, bra ställe med skön atmosfär. Hyfsat lätt att få kontakt med folk, som kommer dit även från andra ställen än Malmö. Liveband. Besökes med fördel en helg. I´ll be back!

Paljett & svett

Igår hade jag en cerise paljettopp på mig på Grönan. Två personer sa under kvällen att de först inte kände igen mig. Jag som tycker att jag börjat ha riktigt mycket färg på kläderna. I och för sig kom båda kommentarerna från kurskamrater som sett mig dansa i samma urtvättade svarta t-shirt vecka ut och vecka in under våren. Det är det jag säger - det är ingen konst att impa lite om man bara sänker förväntningarna rejält innan!

Annars var temat för kvällen hög luftfuktighet. Igår var första gången någonsin som jag övervägt att gå hem tidigare på grund av outhärdliga svettningar. Efter mindre än en timme såg jag ut som en dränkt katt, men när jag höjde blicken såg jag att det gjorde alla andra också. Många luftpussar blev det och det var tur att jag stannade, för jag hade en kanonkväll.

Tropical night

Det var två veckor sedan Grönan, men igår var jag "på banan" igen.

Det är så spännande med sammansättningen på folk på Grönan. Jag antar att det bidrar att det är sommar. Folk är bortresta och några kanske hitresta. Man kan aldrig så noga veta vem man ska träffa på. Det är bara att gå dit och vara beredd på allt (det bästa). Det var fruktansvärt och tropiskt varmt igår. Under dansbanans tak rörde vi oss febrigt till musiken. Himla häftigt egentligen.

Jag tyckte att jag dansade mindre än vanligt, så när jag kom hem var jag "tvungen" att räkna. Åtta, mot förrförra veckans tjugotvå. För några år sedan var åtta olika killar på tre timmar snudd på rekord.