Det behövs mer än lite regn för att hålla folk borta från Grönan. För mig var enda skillnaden att jag var blöt i håret redan när jag kom... Det var varmt på det där fuktiga sättet, som jag siat om innan. Det var säkert småkyligt om man inte dansade hela tiden, men det kan jag inte svara på. Jag dansade nämligen hela tiden bortsett från en halv låt då jag satt ner, lånade en solfjäder att fläkta mig med och fick höra en halv redogörelse för hur Hamburg var i år (hon blev uppbjuden mitt i).
Som vanligt efter en sån där fantastisk kväll har jag svårt att uttrycka den i ord, vilket hittills inte hindrat mig från att försöka. I morse när jag vaknade var jag fortfarande liksom febrig under huden. Kanske var jag bara uttorkad, men det liknar mer känslan när jag är kär. Ögonen är större. Kinderna rosigare. Hjärtat slår mer rytmiskt och jag svär på att jag vaknade med ett leende på läpparna. Jag drar inte den kemiska biten. Det har jag gjort förut: HÄR.
Innehållsförteckningen på de här kvällarna är i grunden samma, en kombination av musiken, stämningen, salserosarna och min egen inställning. Igår tänkte jag inte särskilt mycket på musiken, vilket måste innebära att den inte var dålig men inte extraextra heller. Det var salserosarna som gjorde min kväll igår och/eller jag. Jag var på bra humör redan när jag kom och dansade dans efter dans (salsa linje on1, kubansk salsa, salsa linje on2, merengue, bachata, rueda) med härliga salseros. Vi säger att det var jag, helt enkelt. Jag brukar få stå oemotsagd på den här bloggen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar