Stampen

Ibland har jag tänkt att jag förr eller senare kanske kommer att tröttna på salsastockholm. Samma ställen och samma människor år efter år. Fast ärligt talat tror jag att den risken är liten. Det finns alltid nya låtar, salseros man aldrig dansat med, salseras man aldrig pratat med och ställen där stämningen blir skön.

I torsdags var jag på Stampen i Gamla Stan för andra gången i mitt liv. När amigan och jag kom dit vid niotiden såg det ut som en ganska vanlig bar med rätt så mycket folk i. Mer än hälften såg faktiskt ut som kostymgubbar som gått till en jazzpub, men tittade man längre in såg man uppenbart salsasugna individer och uppe på scenen var det riggat för liveframträdande. Dj N-Rike var också "in the house".

Ganska snart var det lilla dansgolvet fullt och det gick faktiskt hyfsat bra att få plats. Det är fördelen med kubanskt. Jag behövde inte jobba särskilt hårt på mitt lilla projekt att skaffa fler kubanska danspartners. Amigan och jag gick varma och glada därifrån efter halv ett. Ibland får man väl helt enkelt offra lite nattsömn för att få plats med mer lyckorus.