Av en slump fick jag se att SVT sände Latin Grammy Awards igår. Galan gick av stapeln 13 november i Houston (Kunde de inte hitta nån plats i Latinamerika, som är så stort?). Jag tänkte ha tv:n på i bakgrunden, medan jag gjorde annat, men blev snabbt fängslad.
I början regnade spanskklingande artist- och konfrenciernamn över mig, men jag kände inte igen ett enda. Jo, Juanes var med i första numret. Senare kände jag mig lite mer hemma. Då dök Juan Luis Guerra upp som prisutdelare, Gloria Estefan både sjöng och fick pris (hon har varit gift med Emilio Estefan i 33 år! Bara det värt ett pris.) och Santana och José Feliciano dök upp. Tre av dessa namn har jag dock inte lärt känna förrän i år...jag menar förra året. Andy Garcia delade ut priset till Gloria, men vad han gjorde där vet jag inte, för han är väl inte sångare.
Det fängslande var de tvära kasten. Ena stunden lättklätt och urringat och nästa prydligt folkdräktstäckta dansare. Jag kollade ju naturligtvis för att bli lite mer insatt i latinamerikansk musik, men jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Det är så mycket konstiga instrument, sångstilar och folkmusikinslag att man blir alldeles vimmelkantig. Och väldigt lite salsa eller tango.
Syrran kollade samtidigt och vi utbytte en del sms under tiden. Båda reagerade på vad lyfta och opererade alla såg ut. Jag har aldrig sett så många runda upptryckta tuttar i så många avslöjande klänningar förut. I publiken också. Jag såg en tjej med tiara i publiken och undrade om det möjligtvis var före detta Miss Latinamerika, som nyligen greps tillsammans med sin pojkvän, vapen och knark och blev av med titeln.
Jag har nog ett och annat kvar att lära mig om Latinamerika, men så här långt kan jag bara tacka för underhållningen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar