Det klurigaste med mambon är att trampa steget. Jag är en räknare igen, som alldeles i början. 1:an fram, 1:an fram, framåt bakåt, framåt bakåt.
Jag vill gärna tro att det är ren hjärngympa att skippa slentrianen och skärpa till sig. Det håller mig på alerten och lägger förmodligen flera veckor ytterligare till min livslängd. Det är också oerhört frustrerande, eftersom tyngden ideligen hamnar fel så jag vill trampa bak.
Jag ska städa och fixa idag och då tänker jag trampa runt i mambotakt. Jag tänker att när väl det steget sitter så kommer inte turer och snurrar bli svåra. Musiken är så skön. Jag har luskat lite och försökt fatta vad som är mambo och det visar sig att mycket av den här lite äldre boogaloo-aktiga musiken som jag gillar funkar bra på 2:an. Jippie!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Städtipset verkar lovande. Du måste vara nära 3000 stegsgränsen nu... för du kändes väldigt mkt sammet igår... KUL!!! =D
Å, vilket fint beröm från självaste amigon som hetast förespråkat on2. Tack. Det kändes lite sammet igår faktiskt, eller velour i alla fall :)
Skicka en kommentar