Igår var det dags för Charanga Habanera på Münchenbryggeriet. Mina förkunskaper var att de skulle vara som ett kubanskt pojkband, mycket folk på scen, bra musik och många amigas som sett dem tidigare har pratat om den här konserten länge. Jag hade hört några bra låtar innan, bland annat Gozando en La Habana.
Det var kul att se dem och ganska pinsamt, men de hade inte den energi som jag hade förväntat mig. De verkade lite blasé som om de drog av sina nummer för femtielfte gången nedtyngda av allt bling och ständiga höftrullande. Konserten var för lång (redan introt var typ 20 minuter), för att inte tala om rumpskakningstävlingen med tjejer som fick komma upp på scen.
Det fanns gott om folk i publiken som tyckte att det var en kanonkonsert, men som jag sa till min amiga: när jag ser ett band live så vill jag ha någonting annat än det jag får när jag bara lyssnar på låtarna. Det fick jag inte igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar