En långs revansch

Jag är lång, men jag tycker inte att det är något stort problem, varken i vanliga fall eller inom salsan (killarna har oftast armar och jag har knän som går att böja). Det går att dansa med de flesta killar även om man kan få en dunk i pannan ibland. Det är med korta killar som med alla killar - en del funkar det med och andra inte. Då det inte funkar så blir det oftast någon sorts tyngdpunktsförflyttning som gör att jag inte känner mig så himla graciös.

Det finns åtminstone en kort kille som jag alltid hejar på ute, men i min värld har vi i samförstånd bestämt oss för att inte bjuda upp varandra. Vi nöjer oss med att heja och le. Det som är värre är att det finns normallånga killar som tycker att jag är för lång! Där råder inget samförstånd. I alla fall inte från min sida! Två stycken har sagt det rakt ut.

En av de här killarna var på Socials i torsdags och - kors i taket - bjöd upp mig. Det fanns inte så många andra att bjuda upp just då, men det kan vi bortse ifrån, för det gick riktigt bra. Och jag var då 186 cm inklusive klack. Ha!