Salsan var min första pardans. Jag har discodansat runt handväskor, ståkramat mig igenom en och annan tryckare och kört månget step- och aeorobicspass genom åren. Därför tyckte jag, i början, att det var svårt att bli förd. På kurser tror jag att det berodde på att jag visste vad som skulle komma och jag har för bra minne (fast jag lärde mig raskt att inte hjälpa till). I sociala sammanhang vet jag att jag funderade en hel del på hur det passade ihop med mina jämställdhetstankar och självbestämmande. Lite som Gudrun Schyman, men det vet vi ju alla att hon ställde upp på Let´s Dance i alla fall.
De här tankarna hade jag bara precis i början, för nu tycker jag att det är en av grejerna med att dansa. Att ge sig hän i musiken och lita på att bli förd, inte vara så duktig eller planera. Snacka om att vara i nuet. Att bli tydligt och enkelt förd är ren njutning. När jag känner mig trygg i ramen och kan utnyttja centrifugalkraften och spänningsläget. När det blir samspel. Det går nästan inte att beskriva i ord.
Jag hittade den här artikeln i Expressen igår och där får jag belägg för varför jag känner mig extra kvinnlig och het ibland när jag dansar. Det är inget undergivet i kvinnorollen, utan båda behövs och det handlar om sampel.
Lite Yin och Yang så här dan före alla hjärtans dag.
Trevlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar