Mina människor

I onsdags var vi många på kursen hos Eusebio. När vi stod där framför spegeln och koncentrerade oss på hur vi satte fötterna blev jag plötsligt rörd över oss alla. Här bor vi i vårt nordliga (och idag extra mörka och kalla) land. Än är det inte vinter, men det mörknar för varje kväll. Vi jobbar hela dagarna, sliter och släpar och pusslar med dygnets timmar, kämpar med förkylningar och ändå tar vi oss till den där källarlokalen varenda onsdagkväll. Rätt så rart, tycker jag.