En annan stämning

Vecka 42 blev höstens hittills bästa salsavecka! Kurs i onsdags, en riktigt kul Socials på Chicago i torsdags och utgång igår, lördag.

Amigan och jag började kvällen utanför Mojito undrandes varför det inte kom salsamusik ut genom dörren. Amigan var där förra lördagen så vi trodde det skulle vara nåt, men vi fick gå till La Habana istället. Klockan var ca halv elva när vi kom dit och då var det ungefär lika mycket (dvs lite) drag som när vi var där en torsdag för några veckor sedan. Lite besvikna var vi kanske, men på bra humör och vi dansade ändå lite grann. När vi hade dansat med samma killar flera gånger kände vi båda att vi var nöjda, men precis då gick vi in i en andra andning.

Jag har aldrig känt det så tydligt någon gång förut, men det bara vände och blev kul. Till och med att dansa till en Pitbull-låt med en snuskig juckare bakom ryggen funkade (när jag hade hjälpt honom med var han fick ha sina händer). Vi började snacka med folk och jag dansade med massor av nya salseros. Stämningen tätnade. Det är svårt att beskriva, men det är lite sunkigt på La Habana. Till och med ölen är lite för varm och lite för avslagen. Men det passar där. Det glider runt en massa lirare som aldrig dansar (många av någon outgrundlig anledning med mössa på), det raggas mer och hånglas mer. Ganska stor skillnad mot Chicago och Grönan...mindre strikt och mer åt nattklubbshållet. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla det, men jag gör nog det.