Inom loppet av en vecka hann jag få två Calle Real-upplevelser!
Först var det spelningen på Kolingsborg. Alltså, vad är det för lokal?! Det är nattklubben som ligger under den runda byggnaden vid Slussen, känd för att discoscenerna ur filmen G spelades in där. Hoppas de spränger eländet när de bygger om Slussen. Det var konstig stämning redan när vi kom dit. Mystiska låtar och läskiga killar. Jag blev på dåligt humör redan under första dansen. Den killen ändrade på mitt grepp, kommenterade att jag skulle hålla hårdare, la upp min arm och rättade till någonting med mina höfter inom loppet av den första halvminuten. Jag sa: "Du, jag kan dansa." men han slutade inte ändå så jag avbröt och gick därifrån, vilket jag bara gjort en gång tidigare (men kanske borde göra oftare). Sedan blev det en merengue och det är kul någon gång ibland. Då blev jag uppbjuden av en kille som nådde mig till tuttarna och log glädjestrålande upp emot mig. Han ägnade resten av kvällen åt att försöka bjuda upp mig och nästan jagade mig ut i garderoben när jag skulle gå. JA, jag vet - jag ska bli mer kylskåp!
Själva spelningen var bra som vanligt, men på grund av den lite mesiga publiken blev det inte det bästa draget. Jag är medveten om att jag ingick i publiken, men jag påverkades av meset. Helt okej ändå. Konstigt att jag fortfarande gillar ett gäng grabbar som spelar låtar från de två skivor de gjort på tio år :D Fast de gör det ju bra!
Och så i fredags var jag på Babalú, som är en ny salsaklubb som håller till på restaurang Lois vid Östermalmstorg. Det var inget aprilskämt att två av Calle Reals medlemmar, Rickard Valdés och Karl Frid, var DJ:s! Det var ganska lite folk, men skön stämning. De spelade både Manolito Simonet y Su Trabuco, Los Van Vans bästa låt (Agua) och sig själva!
Det intressanta och ovanliga fenomenet killöverskott inträffade, men det brukar aldrig betyda att killarna kastar sig efter en...synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar