Min andra salsaupplevelse i ordningen tog plats på La Isla några dagar efter den där första gången. Jag var jättenervös och försökte gömma mig i baren, men blev ändå uppbjuden. Sedan dess har jag gått igenom många faser vid sidan av dansgolvet. Här är de i grova drag:
Fas A) Gode Gud, hoppas jag inte blir uppbjuden!! (första sommaren)
Fas B) Å nej, jag blir nästan inte uppbjuden av nån och vågar inte bjuda upp själv heller. (hösten 2006)
Fas C) Mina kurskamrater bjuder upp och även en och annan okänd. Jag vågar bjuda upp om jag känner killen ifråga. (vintern och våren 2007)
Fas D) Jag blir uppbjuden ganska mycket, även av killar som dansar på högre nivå än jag. Ibland dansar jag jättebra med dem för att de är duktiga och för bra. Ibland känner jag mig urdum, stel och fattar ingenting. (sommaren 2007)
Fas E) Jag börjar inse att det är läge att vara lite mer offensiv och bjuda upp, eftersom det nästan alltid är överskott på tjejer. Jag har en danspartnerskara som jag alltid dansar med, men börjar se mig om efter att utvidga den och gärna med några av de där duktiga killarna jag ser varje gång och vet vilka de är. (hösten 2007)
Fas F) Jag känner att jag kan dansa med nästan vem som helst om de för bra. Ute efter kvalitet, inte kvantitet. Ibland orkar jag vara offensiv, ibland inte. Min enda "regel" är att sista dansen innan jag går hem inte får vara skrutt, då kan den fastna i kroppsminnet. (nuläget)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
hmmm.... genomtänkt det där....
Har du ingen regel vad gäller dans med de som är SÄMRE än dig själv? Det är alltid uppmuntrande när en bättre dansare kommmer och bjuder upp en...
Min egen regel lyder så här: för varje "samaritisk dans" ska jag bjuda upp någon som jag aldrig dansat med tidigare...
snacka om tvångstankar...=D
Jag fattar nog inte frågan riktigt :), men det är väl med de sämre som de går skrutt. Vem det går sämre med hänger dock inte på nivå. Hellre grundsteg i takt än femtielva snurrturer.
Vilka strateger ni är! Min enda tvångstanke är att känna dansen - inte att tänka. Fast det kanske är därför jag har kört fast i fas D...
/Anarkisten
Ja, men för att känna dansen måste man ju åtminstone förbi fas A och B, eller hur?
Det här är en skojblogg, ingen teknik- och strateghörna...samaritisk dans och tvångstankar...
Ahhh.. Jag känna symptomer.. man dansa med en rad tjejer som så snart de har lärt sig vad du kan vill hellre dansa med någon som är duktigare..
;-)
Ja, salsalivet är hårt :)
*S* Paul, enda trösten är väl att tjejer vanligtvis...*grov generalisering...ja, jag vet att jag är hemsk nu!* är betdyligt mindre seriösa...eller kanske man ska säga mindre fanatiska en killar... när det gäller att lägga ner tid på salsa...
Kanske är det så, att det finns ett liv utanför salsan också *har i varje fall hört obekräftade rykten om det! I for one wouldn´t know..;-)* och att de flesta tjejerna insett det?
Resultatet blir i varje fall oftast att det går femtioelva nybörjartjejer på varje salsero, så det borde finnas ganska många att dansa med ändå!*hehe!*
M.v.h.
Mr. Two Left Feet
jumping around out of beat
Å, jag blir glad varje gång det är någon som kommenterar på min blogg. Fast eftersom det var på ett inlägg så här långt tillbaka i tiden är jag inte säker på att det är så många fler än jag som kommer att läsa det.
För mig blir inga inlägg för gamla :)
Skicka en kommentar