Love on the dancefloor

Jag såg ett par som hånglade på dansgolvet igår. En mycket ovanlig syn i salsasvängen. Jag har inte sett dem förut, vilket väl förklarar saken.

Alla jag känner som är utanför salsavärlden tror att salsan är en het, sensuell dans där man får vara nära (personer av det motsatta könet höll jag helt slentrianhetero på att skriva, men jag menar) den man dansar med. Det är det också. Men någon oskriven lag säger att om man är ihop med någon annan i danslokalen så visar man det så lite som möjligt. Jag vet inte vad det beror på.

Ännu svårare verkar det vara för dem som blir ihop genom salsan. Salsavärlden påminner väldigt mycket om den enda gymnasieskolan i min hemstad. Alla känner alla. Tycke har uppstått, men kommer det att "bli nåt"? Så man smyger med det. Bara det senaste halvåret har flera sådana här relationer smugit sig fram i min omedelbara närhet utan att jag har märkt nåt!

Fast jag förstår problematiken. Själv dejtade jag en salsakille som jag knappt sett ute efter att det tog slut. Det finns de som velat bjuda ut mig som jag har nobbat och de som jag skulle vilja närma mig men aldrig gjort av rädsla för att bli nobbad. Det är nackdelen med det lilla sammanhanget. Man vet att man kommer att ses igen.

Kan man få någon form av debatt eller åsikter kring den här svåra hjärtefrågan?! Eller kan jag oemotsagd få skriva vad som helst här... Någon som har svar? Det vill jag gärna ha.