Trots att jag är lärare och borde veta allt om inlärningens olika steg så har det tagit några veckor av frustration att inse att jag hamnat på en platå.
Jag har haft höga förväntningar på den här terminen och hur mycket jag ska lära mig och utvecklas. Förutom mina sex klasser i veckan så övar jag hemma och dansar socialt. Hemmaträningen är allt från axelskak och spotteknik till footworkkombinationer och att få in rätta on2-känslan. Visst utvecklas jag och jag vet att det bara är att plocka fram envisheten och inte ge upp eller tappa motivationen så kommer jag att nå ett genombrott. Det är bara så mycket svårare än vad det låter.
Jag känner mig klumpig, osynkad, ocool, trög, stel och ful...Jag vet att det förmodligen inte är så illa, men jag orkar knappt titta på mig själv i spegeln. För att inte tala om hur känslig jag är för kritik just nu. Jag klarar inga ytterligare kommentarer om vad jag gör fel, när jag själv redan har sågat mig själv på de flesta punkter.
Det ligger i sakens natur att när man går en kurs så pratar man (man själv och instruktören) inte så mycket om det som funkar bra, utan letar efter det som kan förbättras. I slutet av terminen brukar man kunna summera att det har hänt grejer.
Som tur är har min platåkänsla inte smittat av sig på socialdansen (än). Det är skönt. Jag vill ju inte tappa lusten alldeles. I torsdags hade jag i och för sig lite halvtrist på Chicago, men så dansade jag med en amigo som jag inte dansat med så många gånger det senaste halvåret och han sa att jag hade blivit bra och att det var jättekul att dansa med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du kanske tänker för mycket? Ibland får man bara släppa analyserna... :-)
Det är jag helt övertygad om att jag gör. Vet du hur man stänger av den sektionen av hjärnan som knyter sig så tar jag tacksamt emot dina råd :)
Hej där,
Tips för förbättrad självkänsla: sluta ta lektioner och undvik dansare som det inte flyter med på en gång. Du är inte där för att lära dig något – alla andra är där för att beundra dig. Dessutom är det bättre sittplatser i baren än vid dansgolvet…
Skämt åsido tror jag en del av förklaringen kan vara just mixen av lektioner. Det betyder att du lär dig väldigt mycket olika saker, men ganska lite och sakta av varje. Jämför med om du t e x skulle ta sex rena on2-lektioner varje vecka! Själv har jag testat såväl terminskort som fyra olika lektioner på fyra olika ställen (på samma tema) och jag kan nog se att det du beskriver kan vara terminskortets baksida. Om du köper förklaringsmodellen kan en början till lösning vara att försöka ta 2-3 lektioner av 2-3 ämnen på samma skola.
Några av de negativa orden kan också handla om tempo. En lösning kan då vara att uppriktigt fråga sig själv om man tar någon partnering-lektion där man får dansa en längre tid till snabb musik. Många kurser idag begränsas av att man övar merparten av lektionen på en tur för att sedan försöka sätta den på slutet till rätt långsam/medelsnabb låt.
Skulle du välja att inte göra någonting så tror jag ändå att du utvecklas sakta inom en mängd olika områden. Det borde innebära att när det lossnar nästa gång (2011-2012) så kommer det lossna inom en mängd olika områden.
Till sist; Låt inte lusten styra dansfrekvensen. Även om man inte skulle utvecklas ett dugg på ett par år så dyker det ändå upp nya lektioner/danspartners/danskvällar som gör att man är glad att man inte lade av/trappade ner när man inte var på humör.
Hälsar Pierre
Tack för tipsen, Pierre!
Jag har inte tänkt på det så - att det blir spretigt när man har terminskort. Jag försöker gapa över för mycket, helt enkelt. Jag kan inte göra så mycket den här terminen, men till nästa ska jag tänka på dina råd.
Som det är nu så vet jag att det händer saker även om det inte känns så...fast jag hoppas att jag klättrar till nästa trappsteg före 2011...
Slutligen delar jag din åsikt med luststyrningen. Jag ser inte att jag kommer att trappa ned. Utan dalar vet man ju inte hur topparna ser ut, eller hur?
Ses :)
YO HO, ja sådär är det med all träning kan jag säga som kämpat med både dans och annat i många år. Man når sina platånivåer, kan lite lagom, tycker inte man lär sig mer, når en lätt tråkighetsgrad, vill mycket, känns som man kan allt mindre när det stannar av.
Men som med allt kommer bättre tider! Och jag tror Pierre har rätt i att det är bra att inte försöka bita över för mycket på en gång. Det rör till sig i hjärnan när det blir supermånga olika takter och kroppsrörelser att hålla koll på.
Det är viktigt att ha ROLIGT! Och att ibland unna sig en ren socialdansperiod, kanske kombinerad med en och annan helgworkshop eller någon privatlektion - perioder när man flyter i den kunskap man har och utvecklar de bitar man faktiskt kan tills man bottnar ordentligt i dem.
Efter en sådan period kan en kurs där man bara stod och stampade plötsligt göra underverk...:) Och man rusar 2 nivåer uppåt helt plötsligt.
Ska man också blanda in lite österländsk visdom i detta så är det långvarig envishet med en sak som ger resultat. Inte att försöka lära allt på en gång och rusa framåt för snabbt...Vi jämför oss ju numera med de riktigt duktiga dansarna - och vill vara lika bra - tänk så fantastiskt! För några år sedan stod vi och tittade på "vår nivå" och ville vara just där...dit vi nu kommit! :)
Så ha KUL och kom ihåg:
We're all STARS!
Kram,
Ellie
Å, mina kloka vänner! Det är klart att det är rörigt i min hjärna, som jag håller på. Men nu är vi ju mitt i terminen. Vad ska jag göra? Sälja terminskortet på Tradera?! :D
Kram
Jag känner igen känslan. Jag ser aldrig det som jag gör bra. Bara alla misslyckade Bodyrolls, mitt tröga fotarbete och min fantastiska förmåga att göra om samma fel hela tiden. Pierre och Ellie tack för era bra och fina kommentarer det stärkte även mig. Salsera sälj inte terminskortet du är ju min syster i min nya familj Salsaakademien;-)
Kram/Anna Q
Haha! Okej, syrran, jag behåller kortet. Redan idag känns det bättre :)
Det är skönt med bra råd, men det allra skönaste är nog att få inse att alla är där och dippar ibland och att inlärningskurvan är normal. Igenkänningsfaktorn tröstar.
Kram
Skicka en kommentar